Betraktelser · Bibelcitat · Bibeln · Bilder · Illustrationer · Jesus · Kristendom · Kristna

5 spännande saker som jag hade missat med kristendomen

Här är en lista fem spännande saker som jag hade missat med kristendomen:

jesus_lever

1. Att Jesus lever
Av nån anledning hade jag missat delen av evangelierna där Jesus återuppstår, vandrar omkring både här och där, för att sedan stiga upp till himlen – inte som en döing, utan levande och vid sitt sinnes fulla bruk. Jag hade på nåt sätt fastnat vid att han var död eller åtminstone väldigt svår att få tag på. Det första som hände när jag blev kristen var att hela mitt inre typ sjöng Jesus lever och att han är med mig och att han är glad för att jag äntligen har tagit emot honom. Ja jag vet, det låter lite galet, men det är som det ska och ingen upptäckt har gjort mig gladare och det gör det värt att berätta om.

tro_och_berg

2. Att Gud är personlig, levande och att han talar till oss idag
Förr trodde jag att alla kristna bestämde sig för att tro på det som står i Bibeln utan att få minsta bevis eller bekräftelse för att det är sant. Jag tänkte att naiva och eventuellt hjärntvättade kristna trodde på en ”halvsann” bok i rent godtycke och jag tyckte att det var så himla synd om dom att allt övertygande hände för tusentals år sen men aldrig nu. Jag hade fel!
Gud verkar nu, idag, på många sätt, precis som han gjorde förr, och han gör det med styrka och många gånger med överväldigande tydlighet och för många många människor, däribland lilla jag. Och nu förstår jag: det är inte synd om kristna.

dop

3. Att Helige Ande är jätteviktig
Jag hade knappt hört talas om Helige Ande innan jag blev kristen så jag hade absolut ingen aning om hur viktig helige Ande är. Jag trodde att Anden var kyrkans femte hjul, nån som prästen var tvungen att mumla fram lite hastigt vid dop även fast han egentligen ville slippa för att spara tid. Men så är det inte. Helige Ande är en kommunikationshjälp och guide typ som möjliggör meningsfull kommunikation mellan mig och resten av treenigheten (se punkt 1 och 2 och 4) och det är oumbärligt. Jag personligen vet inte vad jag skulle ta mig till utan Anden, ärligt.

bibelbok

4. Att bibeln inte är en vanlig bok
Innan jag blev kristen så ansåg jag att Bibeln var en vanlig bok, typ klok, intressant och viktig men ändå bara en ovanligt lång bok.
Nu vet jag att bibeln talar till mig och berör mig på ett personligt plan. Det är som att mitt lilla ynka liv är invävt i detta bombastiska och berömda storverk. Jag är en del av bibeln, och dess texter är en del av mig. Jag förstår inte hela bibeln bara för att jag har blivit kristen, men jag förstår den på ett annat sätt. Det är som att orden har liv och att läsa den kan ge mig en frid och kraft som är svår att förklara. Bibeln sitter på en intelligens utan motstycke och det är så mycket som rör sig i den både i högt och lågt, samtidigt. Så nä Bibeln är ingen vanlig bok.

klassisk

5. Att Jesus är svaret på allt som jag har letat och längtat efter 
Jag har ofta fått höra att alla stora religioner och andliga ledare i grunden är ungefär sak samma eftersom dom alla predikar om kärlek, och jag har köpt detta och tyckt att det verkar trovärdigt. I och med detta har jag tänkt att alla religioner är ungefär lika rätt eller fel. Det var inte förrän jag i desperation uppriktigt bad Jesus om hjälp som jag förstod att han är precis den han utger sig för att vara: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” säger han i Bibeln Joh 14:6. Jag kommer inte hem dit jag alltid längtat genom goda gärningar, positivt tänkande eller för att jag typ lär mig meditera jättebra. Jag behöver Jesus.

Förr tyckte jag att Jesus var uppblåst när han sa att vägen till Gud går genom honom och jag tyckte att kristna var ännu värre när dom repeterade vad han sagt. Jag tyckte inte att det var schysst mot andra religioner. Men nu repeterar även jag orden och jag gör det med glädje på grund av vad orden betyder. Vi är älskade, vi är efterlängtade, vi är räddade och vägen hem ligger öppen och klar.

Det finns så klart många fler upptäckter som jag vill berätta om och jag upptäcker nya grejer hela tiden. Men det här får räcka för denna gång.

Och kom ihåg att bibeln inte är känd för att bli tolkad entydigt. Det jag menar är så klart att det här är min syn och tolkning och att jag inte talar för alla kristna. 

Läs även:Jag är kristen nu” och ”En ny näringsrik kost

Bibeln · Jesus · Kristendom · Kyrkoliv

En ny näringsrik kost

Tack för alla fina kommentarer och lyckönskningar som jag fick igår!

Det var spännande att skriva inlägget om att jag har blivit kristen för jag visste inte hur det skulle bemötas eller om det skulle bemötas över huvud taget, men när jag tryckte på publicera så kändes det bara bra, för det här är nåt som jag bara måste dela med mig av innan jag typ förgås. Det känns helt enkelt för bra för att hålla det för mig själv.

Några skrev och gav rådet att jag ska söka mig till en kristen gemenskap eftersom det är svårt att vara kristen själv, och det är ett bra råd som jag redan har påbörjat, för det var ungefär det första jag kände behov av efter att jag ”drabbats”.

Behovet av att prata, dela och ”reda ut” har varit och är fortfarande enormt. Jag menar det som hände var inte en liten anteckning i marginalen, det var en helt ny bok. Jag har aldrig varit med om nåt liknande. Man kan inte bara fortsätta som vanligt och låtsas som ingenting efter en sån här grej.

Jag som aldrig nånsin gått till kyrkan tidigare (föruom på avslutningar och sånt) fann mig plötsligt frustrerad över att jag inte kunde gå till kyrkan på minuten utan var tvungen att vänta till en gudstjänst. Så en tisdag kväll i september deltog jag för första gången i en gudstjänst frivilligt och efter det har jag fortsatt att gå dit.

I början var jag helt tagen av hur jag kunde ha bott endast ett stenkast från kyrkan i alla dessa år, utan att begripa ens lite vad det är som folk talar om där inne. Varje söndag är som en enda stor omtänksam peptalk-session med olika nyanser av temat ”LEV!”.

Att ta del av Ordet var som att få äta ordentligt för första gången, efter att jag i hela mitt liv enbart ätit pinnar och bark från marken.

Mina läsare kanske undrar nu om jag enbart kommer att skriva om Jesus och kristendom. Och nä, det kommer jag kanske inte att göra, svårt att uttala sig i förväg, hehe. Nämen allvarligt, jag har liksom fortfarande en vardag där jag ser på tv-program, läser artiklar och stöter ihop med ämnen som jag gärna skriver om. Igår åt jag till exempel moussaka (greklands nationalrätt) för första gången och det är också värt att rapportera om tycker jag (men tyvärr tog jag ingen bild så jag får photoshoppa lite).

moussaka4-1

Men förhoppningsvis så kommer tron att finnas bakom allt jag skriver och gör.

Bibelcitat · Bibeln · Bilder · Jesus · Kristendom · Psykisk ohälsa

Jag är kristen nu

Ni som har följt min blogg ett tag minns kanske när jag skrev det här inlägget om min depression.

 Ja jag vet inte var jag ska börja men inte länge efter att jag skrev det där inlägget så blev jag kristen. 

Jag kan inte förklara exakt hur det gick till. Jag var trött, slut och utan hopp. Jag kände mig förlorad och förtappad. Jag var rädd för allt och det kändes som att den här världen höll på att rasa över mig och sluka mig helt och hållet. I hela mitt liv har jag känt att jag haft en gnista inombords som fört mig framåt även i jobbiga tider men vid det laget kunde jag knappt ana den gnistan längre.

Även fast jag på många sätt klarade vissa saker bättre än jag gjort tidigare, så kändes allting så himla meningslöst.

Och på nåt sätt så blev det så illa att jag bad. Jag hade läst nånstans att ”there is power in the name of Jesus” så jag tänkte ”jaja kan jag prova setralin så kan jag väl prova det här med” och så bad högt för mig själv typ så här: ”Jesus ta bort det onda” och ”Jesus nu lägger mig själv i dina händer, jag klarar inte mer själv”. Jag tyckte till och med själv att det kändes skitkonstigt, men jag gjorde det ändå.

Och det var i princip som att jag la mig som vanligt på kvällen för att vakna till en helt ny sorts dag. Det är svårt att beskriva. Jag har berörts i mitt innersta och det har förändrat allt.

I början var jag jättejätteförvånad för jag är inte den ”kristna typen” (vad det nu är för typ?) men plötsligt ville jag gå till kyrkan. Jag ville läsa bibeln. Jag ville prata med andra som känt och känner samma sak. Jag ville förstå vad som hände och jag kände ett nästan desperat behov av att dela det med nån.

Så jag gick till kyrkan och njöt och jag läste bibeln och blev helt varm i hela hjärtat.

Samtidigt har jag varit osäker. Inte osäker i tron, nej, den är det vackraste som hänt mig och jag vill aldrig någonsin vara utan den igen. Nej jag har varit osäker på hur jag ska typ.. föra mig kring den. Den kom så hastigt och mitt liv var inte anpassat. Hur skulle vänner reagera? Och skulle jag till exempel kunna be bordsbön utan att familjen fick sitta där och lida av förvirring och obekvämlighet?

Jag har funderat en hel del kring om det går att vara kristen lite grann i smyg, utan att säga nåt. För jag har själv tyckt i typ hela mitt liv att kristna är rätt stora töntar som lägger alldeles för stor vikt på en bok och jag förstod rätt snabbt att nu kan ju jag också anses vara en av dom där töntarna. Och jag har funderat på om jag verkligen är okej med det, för jag bryr mig rätt mycket om vad andra tycker om mig.

Så till sist kom jag fram till att det är bäst att jag håller min tro för mig själv. Skojar bara.

För att sammanfatta så mår jag mycket mycket bättre nu. Och kanske viktigast av allt så känner jag hopp. Men jag tar det inte för givet. Jag tar det dag för dag, ett ögonblick i sänder.

Fast det är inte så att jag går omkring i nån knasig eufori eller lyriskt tillstånd konstant nu. Så är det definitivt inte. Vissa saker ändrades ögonblickligen, till exempel min lust och vilja att leva (nu vill jag aldrig dö hehe) men andra saker kommer och får ta längre tid, kanske rent utav mycket längre tid. Rädslorna, oron och problemen finns liksom fortfarande där, men dom välter inte ständigt omkull hela min värld längre. Mitt hus är inte längre byggt på grus.

bibelord

Du kan även läsa inlägget: ”En ny näringsrik kost”och ”5 spännande saker som jag hade missat med kristendomen

Psykisk ohälsa

Jag är rädd för allt

Jag vet inte om ni (mina läsare) har märkt nåt, men på sistone har jag varit väldigt nedstämd. Och med väldigt nedstämd menar jag alltså mer nedstämd än normalt. För nedstämd har jag varit mer eller mindre senaste 16 åren.

16 år yes. Det är en ganska lång tid när man är 30. Jag kämpar med det här och ibland så mår jag bättre och ibland mår jag inte bättre.

Men jag är skitleds på det här nu. Det känns som att jag har hamnat i ett läge då jag måste välja mellan att leva eller att dö. Jag kan inte bara kravla mig fram som en liten slemgroda längre. Jag kan inte längre dra ner persiennen, blunda och önska att jag låg och plaskade omkring i en enorm livmoder i stället för att finnas i denna skrämmande värld.

Jag är rädd för allt. Det finns dom som i sin villfarelse tror att jag skulle vara modig på något sätt men det är jag inte. Helt vanliga saker gör jag med hjärtat i halsgropen. Några av dessa vanliga saker kan vara: slänga soporna, handla på ICA, köpa en prydnad i en presentaffär eller åka buss.

Jag är även rädd för att vara alldeles för personlig på min blogg. Vem som helst kan läsa det här och det gör mig sårbar, och finns det nåt jag hatar att vara så är det sårbar.

Men fuck it. I alla fall för tillfället. Nu vet ni hur läget är. Kram från Sonja.

majsonja_0

Bildmontage som jag gjorde förra valborg. Och det slår mig med väldig kraft: jag är bra på att bildredigera.