Kristendom · Kyrkoliv · Läsarfråga

Så har mina närstående reagerat (läsarfrågor)

Fick några frågor i en kommentar:

Läsarfråga

Jag tänker att jag svarar på dem en och en.

Har du haft gudstro tidigare eller kom det här med frälsningen som en ”blixt från ovan”?

Jag trodde på en gud som jag hoppades var intelligent och kärleksfull och brydde sig om mig personligen, men jag hade börjat tvivla på det. Jag kunde inte riktigt tro på Bibelns Gud i alla fall då jag likt så många andra var rädd för att han var en otäck surgubbe, och även om jag gillade Jesus så trodde följaktligen inte riktigt på honom heller. Jag hade bett många gånger, men jag hade aldrig adresserat Jesus specifikt som den man lär känna i Bibeln och jag hade aldrig gett mig själv och mina bekymmer till honom. Första gången jag gjorde det så blev jag frälst och det hade jag absolut inte väntat mig. Tror ingen annan i min närhet hade kunnat ana att jag skulle bli frälst heller. Ja det skulle vara min kristna kompis då i så fall.

Och så undrar jag hur dina närstående har reagerat? 

De har inte reagerat så mycket. Vi har knappt pratat om det (de flesta av mina närstående bor många mil bort). Men det verkar i alla fall som att de inte har nåt ”emot” det,  men att det kanske är lite konstigt för en del av dem och att de inte vet hur de ska närma sig det. Men också att det är rätt spännande. Vad det gäller min sambo fattade han nog inte vad som hände i början men nu har han vant sig och det tror jag alla mina närstående kommer att göra.

Samt hur du tänker kring barnen. Är de med i kyrkan osv? 

De får bestämma själva om de vill följa till kyrkan eller inte, de är så pass stora och skulle jag pressa eller tjata så skulle de bara förknippa kyrkan med tvång och elände. Det brukar bli så att en av dem följer och den andra stannar hemma. Men annars hemma i vardan så pratar vi rätt ofta om tron och såna saker.

Vilken kyrka tillhör du och varför blev det just den? 

Jag går till Kastalakyrkan som tillhör Svenska kyrkan. Den blev det för att den ligger närmast, vilket är rätt typiskt mig. Jag vill inte gå långt för då kan jag ju nöta ut höfterna eller nåt.  Sen gick jag där på öppna förskolan också när barnen var små så lokalerna var inte helt okända för mig.  Jag ”fångades upp” snabbt på Kastala och trivs bra där för stämningen är väldigt mjuk och fin och alla har varit väldigt omtänksamma och välkomnande.
Första gången jag var på mässa där kom en kvinna direkt till min undsättning och hjälpte mig hänga med i momenten i programmet.

Har även varit på Pingstkyrkan i Kungälv och den tycker jag också känns himla bra. Jag gillar musiken och att gudstjänsterna där är spontana och dynamiska. Man följer inget program och säger inte fraser som man lärt sig utantill och det gillar jag. Även den här församlingen var väldigt snabb på att se mig och ”fånga upp” mig i min nybörjarförvirring (de lägger förresten ut alla sina gudstjänster här om ni vill lyssna).

Jag gillar båda kyrkorna och brukar försöka gå till Pingst åtminstone en söndag i månaden, men det blir ju att jag dras mer mot Kastala.

Sen är ett av barnen är med i verksamhet på Equmeniakyrkan som också verkar vara en fin församling.

Så kort och gott: Kungälv har många bra kyrkor men det är till Kastala jag går.

Bilder · Illustrationer · Jesus · Kristendom · Kristna

Jesus har uppstått! Hurra! #kristusäruppstånden

När jag gick i lågstadiet hade jag en lärarinna som ofta och gärna sjöng en låt med texten:

 ”Jesus har uppstått!
HURRA! HURRA!
Han lever! Han lever!
Han lever än!”

En torr tant som sjunger en torr tant-låt tänkte jag, och jag uppfattade henne nog inte ens som kristen utan bara som allmänt gammeldags och omodern.

Men låten var en sån där låt som fastnade i hjärnan och många många många gånger har jag gått omkring och trallat på den genom livet, men aldrig på allvar förstås, utan bara på skämt.

MEN NU!  Nu fattar jag!
Vilken härlig låt!
Så himla bra text!
Så katchig!
Så sann!

Jesus HAR uppstått!

Han lever!

Och han lever än!

HURRA! HURRA!

jesus_lever

 

Okej han återuppstod och åkte senare upp till himlen på ett moln. Men dog han inte efter att ha varit i himlen ett tag?  Typ att han levde gott där i 200 år (som ändå är rätt länge) och sen dog? 
Nej!

Vadå så han lever?
Ja! Och du kan få kontakt med honom bara genom att söka honom genom hans namn (som är Jesus *övertydlig*).

Är det sant? 
Jaa. Jag har själv kontinuerlig och pågående kontakt med honom och jag har träffat jättemånga som också har det. Han bor liksom inom oss och när vi samlas och pratar om honom och till honom så är det rätt tydligt att det är samma person som vi har att göra med.

Vad ska man göra när man söker honom då? 
För att han ska kunna hjälpa och bära dig och allt som är ditt så måste du ge honom makten över dig och ditt liv. Lite läskigt att ge honom makten över ens liv tycker vissa, men det tyckte inte jag när jag gjorde det eftersom min egna så kallade ”makt” över mitt liv var helt värdelös. Och jag hade dessutom sett vad han gjort för en av mina bästa vänner så jag anade att han måste vara väldigt god, klok och kompetent.

Vill du veta lite mer kring hur du kan gå tillväga så kan du läsa det här inlägget om att bli frälst. 

PS. Heja alla tanter som går omkring och trallar på såna här sånger! DS.

Lästips: 5 spännande saker som jag hade missat med kristendomen

 

Allmänt · Bilder · Familjeliv · Kyrkoliv

Påskfirandet är i full rulle!

Nu är det påsk och den firar jag i Kungälv medan resten av södra Sverige åker upp till sina släktingar i Norrlands inland. Där är det jättevackert nu. Solen skiner och snön gnistrar som tusen miljoner diamanter!

De som inte har släktingar där uppe borde verkligen skaffa några, eventuellt ge sina egna släktingar släktingar där genom att flytta dit själva.

vilhelmina kommun

Nu vet jag inte hur detta lyckades spåra ut till kommunreklam men så blir det ibland.

Påsken är som ni kanske vet en stor kristen högtid och jag förstår nu att många kristna har att göra under påsken. Det är mässor och bön och lovsång och allt möjligt som liksom kulminerar runt om i olika kyrkor.

Jag upptäcker kyrkligt påskfirande steg för steg. Jag har haft skitdålig koll på hur påsken firas (utöver påskris med fjädrar i) så jag är som ett ”barn på julafton” i brist på bättre uttryck.

Nu ska jag ta och cykla en sväng till  den där kyrkogårn och sen ta en sväng i skogen med familjen. Efter det ska vi måla ägg med deras farmor och äta slibbig burksill. Jag är så kass på traditioner men såvitt jag vet är det sånt man gör.

Helst skulle jag förstås vilja gå omkring i skogen med en korg fylld med ägg och se påskigt äppelkäck ut med huckle och en ko. Men då jag inte är bondmora år 1877 så går vi en promenad längs elljusspåret med hunden i stället. Eventuellt arm i arm iklädda hucklen.

För min del blir det mässa senare under kvällen. Det ska tydligen vara något alldeles speciellt enligt rykten.

Glad påsk!

Betraktelser · Bilder · Jesus · Vardag

För 3 år sen: Gud förstör inte en stol

Jag har en app som uppdaterar mig med vad jag skrev på sociala medier för åratal sen.

Så här såg det ut för mig för tre år sen:

trasig stol

 

För tre år sen bodde jag själv med barnen, vi hade ingen tillgång till bil och ekonomin var inte sådär jättemycket på topp. Så när en av våra stolar föll sönder som ett plockepinn så kändes det förstås lite jobbigt.

Men…

hel stol

… det ordnade sig rätt snabbt.

För tre år sen skrev jag det där mest på skämt.

Men när jag ser ser tillbaka på mina uppdateringar genom åren så syns det att Gud och Jesus fanns rätt närvarande i mina tankar redan då, om än inte riktigt på samma sätt som de finns närvarande där idag.

jesus linne