Kyrkoliv

Församling i Falkenberg?

Då och då så åker jag och familjen till Falkenberg över helgen och de helgerna så blir det ingen kyrka. Och det är tråkigt eftersom kyrkan brukar fylla på med välbehövlig andlig mat genom predikan och samtal och grejer.

Så jag undrar: finns det nån fin och bra församling i Falkenberg som jag kan besöka de helger som vi är där? 

Jag vet att det finns en stor, maffig kyrka i centrum, men jag har blivit lite avskräckt från den eftersom jag inte har mycket för det högtravande och maffiga. Jag trivs bäst när det är enkelt och inte så mycket krimskrams runt omkring. Men kanske är den där kyrkan i centrum, sin maffiga byggnad till trots, enkel?

Ja ni förstår kanske hur jag menar. Jag tänker i alla fall att det måste finnas många kristna i Falkenberg så frågan är vart dessa tar vägen på söndagarna, och om jag kan komma och hälsa på nånstans de helger jag är där. Det vore nice!

Kristendom · Kyrkoliv · Läsarfråga

Läsare funderar: ”Tidigare var du väldigt rolig”

Här är en läsarfråga som jag tänker svara på.

Hej Sonja!
När du ”kom ut” som kristen för ett tag sedan blev jag väldigt glad för din skull och tyckte det var väldigt spännande att få följa din väg som kristen bloggare. Det jag är nyfiken på att veta nu är hur det har påverkat din person i stort. Tidigare var du ju väldigt rolig, ironisk och kommenterade livet på ett väldigt härligt sätt tyckte jag. Nu skriver du nästan uteslutande om frälsningen och kristenheten. Betyder det att ditt tidigare levnadssätt står i konflikt med frälsningen eller är det bara det du är intresserad av att skriva om för tillfället? Hur har omgivningen reagerat, vänner, familj?

Svar:
Hej! Många som har följt min blogg har sagt att jag har blivit tråkig och det beror nog på att jag numer kan vara allvarlig också. Humor och att göra allt till skämt har varit en överlevnadsstrategi för mig och den strategin behöver jag inte längre. Men det betyder inte att min humor har valsat iväg och drunknat i en sjö. Ser du inte längre någon humor i det jag skriver så beror det nog mer på att det är ämnet som du tycker är tråkigt, och det är faktiskt helt okej att tycka det.

Men för mig är ämnet skitintressant. Jag har aldrig kommit över något mer uppiggande att utforska i hela mitt liv. Det är som att jag har gått omkring och längtat efter det här sen jag föddes. Det är som att det är det här är själva anledningen till att jag föddes. Jag älskar att läsa Bibeln, den är så fruktansvärt bra (och många gånger – rolig!), och när jag skriver om frälsningen och Jesus och Gud så känns det skönt, som en lättnad, som att mina händer alltid har väntat på att få göra just det.

Så nä att jag skriver om det beror inte på någon ”konflikt”, tvärt om så beror det på en harmoni med den jag är och vad jag alltid har längtat efter.

Jag har gått omkring med ett ändlöst vidsträckt mörker inom mig och det här helvetet verkar en del ha svårt att förstå  eftersom jag utåt var så härligt ironisk, rolig och obrydd (fast jag skrev såna här inlägg då och då). Men för att vara tydlig: mitt tidigare levnadssätt hade mycket mer med död att göra än med liv, och det kändes som att jag alltid balanserade på gränsen till rent vansinne.

Jag tycker att det kan vara lite frustrerande när människor inte förstår allvaret i sitsen som jag befann mig i fastän jag försöker berätta både tydligt och detaljerat. Jag säger ”jag gick med döden” – som svar på det kan jag få ”men du var rolig, var är skämten?”. De som skriver så förstår inte att jag tack vare Jesus har blivit fri från en tyngd som hängde runt halsen på mig varje dag, varje timme, varje minut och som inte för en enda sekund lämnade mig nån vila.

För så är det och förut hade jag inte kunnat säga detta, men nu kan jag säga det: Det finns värre saker än att framstå som tråkig och allvarlig.

Mitt liv har i alla fall inte blivit tråkigt utan det har blivit spännande. Lite så där som när jag var barn. Fast bättre ändå (jag var ett ganska ångesttyngt barn).

Hur närstående har reagerat kan du läsa lite om här.

Betraktelser · Bilder · Kyrkoliv

Det excentriska modet i Svenska Kyrkan

Nånstans i bakhuvudet visste jag väl om det här redan men häromdan när jag läste den här artikeln så slog det mig att det finns människor inom Svenska Kyrkan som bär spektakulära hattar och spiror av guld och silver (och kanske tenn?).

Men inte för att det är deras fritidshobby som lajvare utan för att det är en del av deras  ämbetskläder (spirorna kallas för kräklor och de ska symbolisera herdestavar).

Ibland tycker jag att det kan bli så himla tydligt att Svenska Kyrkan är ett samfund som har funnits i flera hundra år och att de har haft en del tid till att bygga upp interna uttryck och symbolspråk som säkert kan se självklara ut för de indoktrinerade men som är mer eller mindre obegripliga för till exempel jag själv.

Jag vet inte vad de som varit med i svängen ett tag ser när de ser biskoparna, men för mig som är ny i sammanhanget ser det lite ut som ett gäng excentriker som är på väg till en ovanligt påkostad svensexa på nån avsides herrgård.

En del av de där kräklorna till exempel som ska symbolisera herdestavar, och på sätt och vis påminna oss om Jesus och hur enkel han var, verkar ha spårat ur lite?

Som tröst så verkar det i alla fall som att biskoparna oftast bär en lite mer dämpad klädsel för kanske allas bekvämlighets skull.  Vanligast verkar vara (jag googlade) en lila skjorta och en vanlig prästkrage på det.

Elton John in 1977

Och här har vi en bild på Sir Elton John.

Vill bara tillägga att jag själv går till en Svenska Kyrkan-kyrka (Kastala, kom gärna dit) och även om en del grejer är lite tillkrånglade så fattar jag det mesta trots allt. Men ändå.

Bibelcitat · Bilder · Jesus · Kristendom · Psykisk ohälsa · Skärmdumpar

Blogginlägg för ett år sen: ”Livet skrämmer mig mer än döden”

Det här inlägget skrev jag för precis ett år sen.

 

rädd för livet

Tänk om jag hade vetat allt underbart som jag snart skulle få se.

Tänk om jag hade vetat hur jag om mindre än tre månader skulle få svar på alla mina frågor, på varför vi måste göra så konstiga saker för att överleva, och varför världen är så fylld med konstiga känslor och relationer och varför jag inte kunde hitta någon trygghet i mig själv eller omgivningen.

Tänk om jag vetat att jag snart skulle få leva med den som är stilla, den som aldrig förändras. Att jag skulle få förstå meningen med livet.

Jag vet att det finns de som följer min blogg som tycker att det här som hänt mig är konstigt, att jag blivit galen. Men ni som tycker det fattar inte. Jag var galen förut. Nu är jag inte galen.

Tack Jesus säger jag bara. Han är verkligen bäst och jag älskar honom såå så mycket!

bibelord