Nu har det gått ett år sen jag valde att leva

För ett år sen levde jag fortfarande i vad jag skulle vilja kalla en värld av aska.
Jag visste inte vad som var upp eller ner och jag kände mig som en levande död i ett evighetslångt fall.

Men inte för länge till.

Så här stod det i det här blogginlägget som jag skrev den 24 augusti 2015:

När jag skrev det här kunde jag inte ens i närheten föreställa mig det som skulle börja hända inom loppet av närmsta dygnet, för det som skulle komma var helt tvärt om mot allt jag dittills sett och lärt mig.

Efter ett liv av kamp och misslyckade försök att styra upp allt gav jag upp och bad Jesus ta över eller åtminstone underlätta. Det lilla hopp jag kunde skrapa ihop skrapade jag ihop och la i mina tafatta böner till honom. 

Det gick inte upp för mig direkt. Det skulle dröja till nästa dag och alla dagar som hittills varit därefter. Den där vetskapen som gör hela skillnaden ni vet. Nyheten som förändrar allting.

Tack Jesus för att du lyfte upp mig ur slemmet och satte mina fötter på stadig mark och för att du visar mig vad som är upp och vad som är ner. Tack för att du har visat för mig varför världen är skrämmande och varför jag inte längre behöver vara rädd. Tack för att du är den livmoder som jag så desperat längtat efter i alla dessa år och tack för att jag får skvalpa omkring i dig. Tack för att du steg för steg och bit för bit lär mig att leva på nytt och på det sätt som jag är skapt för.  Tack för att du alltid håller vad du lovar och tack för att du har lovat att vara med oss ända till tidens slut. Tack för att du lever.