Allmänt

Jag är väldigt förtjust i vårt område

Apropå förra inlägget så vill jag bara klargöra att jag tycker väldigt mycket om vårt område, alltså det område i Kungälv som kallas för Komarken, där Nordmannatorget ligger.

När vi bestämde oss för att vi skulle satsa på större boende förra året så hade vi egentligen ingen lust alls att lämna gården vi bodde på, så vi flyttade till granngården. Mina barn är uppvuxna och har nästan alla sina vänner här och jag har inget annat än gott att säga om skolan som de går på. Det satsas mycket på barn och ungdomar i området och det märks.

Sen att det förekommit och förekommer en del bråk på vissa platser, vissa tider på dygnet, vid vissa väder… ja det är hemskt tråkigt men det är inte representativt för helheten. För att vara en stads ”stökigaste område” så är det faktiskt riktigt lugnt och det vilar ett hopp över staden liksom.

Kungälv är ingen snygg stad utseendemässigt men den är ganska smart uppbyggd när det kommer till hyres/bostadsrätter. Vilken stadsdel man än vänder sig till så är det ganska jämnmånga lägenheter som är hyres och köpes. Det gör att människor med olika inkomster/kapital hamnar granne med varann, och det tror jag är väldigt bra för alla, men särskilt för barnen.

Visst visst, skulle jag välja så skulle jag nog allra helst bo i Norrland vid nån stor fet skog med vidsträckt tystnad (men kanske ändå nån kiosk runt krönet). Men nu är inte det aktuellt så då bor jag här av orsaker som jag inte riktigt fått grepp om än. Sa jag att kyrkan ligger strax intill också? Jepp. Gud visste hur lat jag är när han placerade mig här. Hade kyrkan legat en kilometer längre bort hade jag aldrig gått dit och det visste han, haha (ligger faktiskt en kyrka ca en kilometer längre bort men där är jag väldigt sällan) (fun fact: influencern Andreas Wijks pappa är pastor i den kyrkan) (fun fact 2: och han har ofta väldigt trendiga kläder som han fått av sin son eftersom hans son får så mycket kläder att han inte vet vad han ska göra av allt).

Ville bara klargöra detta. Att nån med problem med att följa lagen har snott hyperläskiga kanyler och skalpeller på just en punkt där man vet att det är lite extra turbulent emellanåt = inte skönt. Komarken = *tummen upp för Komarken*

Allmänt · Betraktelser · Bilder · Tidningsutklipp

Har Kungälvsposten verkligen rubriksatt den här nyheten på ett relevant sätt?

thmbnailJag bor i Kungälv väldigt nära Nordmanna vårdcentral och det är dit jag går på MVC just nu också. Idag såg jag den här rubriken i Kungälvsposten:

vardscceentral

Kul nyhet, tänkte jag. Inte för att stöld nånsin är kul men tanken på att en tjuv stjäl grejer och kanske hoppas på droger eller nåt annat illegalt med penningavärde, för att mötas av graviditetstester, var ändå en tanke som kändes mild och gosig på nåt vis. Men så läste jag själva artikeln.

kanylskalepelel

Och det här var inte milt!!!! Det här var inget gulligt! Jag får ont i magen bara jag tänker på det. På rätt plats och i rätt händer är de här prylarna bra. Men annars? Då är de helt horribla tingest!

Och så råkar det vara så att just Nordmannatorget råkar vara en av Kungälvs mest utsatta platser där det pågår en del småkriminalitet, tex drugdealing, väktare som blir jagade med tillhygge och vid ett tillfälle brann en bil också (min dotter blev vittne till detta då man ser parkeringen från kyrkan där hon just då råkade vara med på ett miniläger).

Så jag undrar, gällande rubriksättningen… varför nämna bara graviditetstesterna?

Det positiva med tjuvdraget, om man nu måste tvinga fram nåt positivt, är att vi kanske kommer få se en minskning av klamydia i området under 2018?

klamyddidiid

Inte för att jag har någon koll på läget just nu men.

Allmänt · Bilder · Gravid · på Sonja

Tvättid och boande i lägenheten

Howdy alla cowboys där ute!

Idag är det tvättdag för mig och som väl är så är det bara strumpor och kalsonger som tvättas idag (och annat 60-graders-tjaffs) och det tycker jag är mycket mer okomplicerat än annan tvätt. In med hela skiten i tumlarn efter tvätten ba och kör på!! Det är så himla lättsamt. Inga tusentals t-shirts (min man *host host*) som ska vikas och sorteras.

Egentligen ”borde” jag väl inte behöva sortera hans t-shirts men jag brukar ändå sortera dem enligt följande system (tips!):

  1. Snygga t-shirts (tex såna som jag har köpt till honom)
  2.  Mellansnygga t-shirts (såna han köpt själv men som är helt okej)
  3. Riktigt fula t-shirts (såna som jag inte ens kan låna som nattskjorta under pågående arktisk vinter pga välutvecklad självbevarelsedrift)

De snygga t-shirtarna lägger jag längst ut i garderoben. Snyggt belysta och frestande. De fula lägger jag längst in i mörkret där de hör hemma.

I helgen har vi satt upp massa hyllor och tavlor på väggarna här hemma, och det är ett enormt steg i vårt inboande ska ni veta (vi flyttade in i december). Nu är jag ingen bra bloggare för jag orkar inte fota men tänk er ett par olika väggar med en jättefin lack-hylla från IKEA, och så några tavlor här och där, så vet ni ungefär hur det ser ut här nu.

IMG_0019

Nämen se vad jag råkar ha här! En bild på mig med tvätten! Ja ser ni till höger om mig, på väggen, så ser ni en av tavlorna som vi har satt upp.

Det som fattas mig just nu är att babyns hörna i sovrummet ska bli fint. Det är det inte just nu. Det är bara totalt sjukt omysigt i babyns hörna med ett skrivbord och massa pysseltillbehör (som inte ens är babyns!) och det plågar mig faktiskt lite. Lyckas vi inte uppnå en mysighet i det hörnet inom nästa 1,5 månad så kommer jag att ligga i sängen med barnet och gråta tills min man tar tag i det och gör det svinfint.

Häromnatten drömde jag förresten, för första gången denna graviditet, att barnet fötts. Så här gick drömmen till ungefär:

[Person kommer in genom dörr. Jag ligger i en säng]
Personen: Nämen hej Sonja! Så du har fött nu!
Jag: Nej inte än på några månader.
Personen: Men var är magen då?
[Jag tittar ner på magen. Den är borta]
Jag: Jag trodde inte att jag fött, men kanske har jag det? Jag minns inte riktigt?
Personen: Äsch den är nog här nånstans!

– slut på dröm –

Jag bedömer drömmen som en 2a på en skala där ett rikt innehåll hade fått 10 poäng.

 

Bilder · Gravid · Jesus · på Sonja · Psykisk ohälsa

Trötthet, självhat och nåt helt

Hej och hallå! Här växer jag och gror fortfarande. Jag kämpar mig fram genom vardan, tyngre och tyngre och tröttare och tröttare. Det finns så mycket som jag vill berätta och blogga om men precis som jag skrev i förra inlägget så orkar jag inte, inte just nu. Det är så frustrerande, men vad göra.

Just nu lägger jag all min kraft på att leverera byggmaterian till bebis, jobba, ha nån tid för barnen och hålla hemmet på en någorlunda nivå. Ibland har jag lite, lite lite energi över till övrigt också.  Jag har jämt såna mindrevärdeskomplex och faller lätt in i tankar om att jag är sämst för att jag inte klarar eller orkar mer än vad jag gör. Jag har en ovana att jämföra mig med andra människor och överallt ser jag människor som klarar allt jag klarar, fast mycket bättre och ännu mer. Mycket mer. Och är det inte ett leende och solsken i blick jag ser hos dem också, medan de gör det?

Jag är så tacksam för Jesus för trots att jag kan hamna i värsta självhatsmoodet för alla mina brister och tillkortakommanden så bor där inne nu ett ljus och en värme som bara vilar där inne liksom, och som påminner mig om mitt verkliga värde och som bär. Genom, bakom, under, ovanför det där trista. Förstår ni hur jag menar? Mitt i all trasighet finns där nåt som är helt och det där hela bär en massa löften som gör att det mörka inte är lika genomträngande som det en gång var. Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det.

Jag har mina dagar då saker känns bra också fastän jag är trött och svullen och kopparfärgad runt ögonen. Det är bra dagar och sämre dagar, ja ni fattar kanske.

Jag längtar jättemycket efter att få träffa det här barnet. Jag känner det i skrivandes stund. Hur det vrider sig där inne och långsamt bryter av revbenen på höger sidan med sina små söta hälar. Jag hoppas att jag slipper spricka allt för mycket när den ska ut om två månader. Jag har klarat mig rätt bra tidigare förlossningar men nu är jag ju över 30 så man vet aldrig, mycket förändras på 10 år och de andra barnen vägde över 4 kg båda två vilket räknas som halvstort. Jag kissar i alla fall på mig ibland när jag nyser och denna förslappning i bäckenbottnen ser jag som ett positivt tecken.

20180214_152812

Andra bloggare ser jämt så mysiga ut när de sitter där med sin tekopp men jag ser ut att dricka te som om det vore ett ironiskt skämt. Men det bedyrar jag att jag inte gör. Jag dricker te på allvar precis som alla andra bloggare.