Allmänt · Bebis<3 · Betraktelser · Bilder · Familjeliv · Jesus · Kristendom

Utvecklingssprång x2? Livet med/som barn #jesus

Stig har sovit lite halvdåligt senaste nätterna. Han har vridit sig och stånkat och har inte kunnat slappna av. Jag förklarade för Fia att han kanske är i ett utvecklingssprång. Barn går igenom såna med jämna mellanrum medan de växer och lär sig.

Gick omkring med honom i sovrummet. Höll honom nära intill i famnen. Passade på att tacka Jesus medan jag vaggade honom. Tackade honom för att han är med mig alla dagar till tidens slut (Matt 20:28). Bra dagar, dåliga dagar, saliga dagar, osaliga. Dagar när jag mår dåligt, dagar när jag mår bra, dagar när allt går bra och när det bara blir fel. Att han är med mig och hjälper mig och gör allting nytt. Alla dagar.

Jag behövde påminna mig själv om det för jag mådde inget vidare. Det kändes som att jag var fel och allt jag gjorde var fel och att jag är trög och att det aldrig kommer att bli nån bättring på det. Att jag bara gör bort mig inför andra och att folk bara står ut med mig för att de måste.

Och medan jag gick där med Stig i famnen och tröstade honom samtidigt som jag pratade med Gud så kom jag att tänka på att precis som Stig ligger i min famn, så ligger jag i Guds famn. Och jag såg mig själv i Stig. Och jag tänkte AHA, jag är kanske också i en tillväxtperiod. Det kanske är därför jag är så spänd och gnällig. Det var i den stunden en härlig, uppmuntrande tanke.

Jag vet inte om jag är i nån tillväxtperiod, säkert har jag bara PMS. Men när jag stod där och tänkte tanken så kändes det som att Gud log mot mig. Och när han log mot mig så där så försvann spänningarna och jag blev lugn och varm och liksom stilla i sinnet, och glad.

Inte så intressant för er att höra kanske. Men det här är ett exempel på hur det kan vara att leva med Jesus. Innan honom hade jag ingen tröst i de här lägena. Eller jo, tv, dator och godis kunde trösta mig lite. Men inte så mycket. Inte på det här sättet.

IMG_2261

Han är tre månader nu (om ni undrar). 

4 kommentarer på “Utvecklingssprång x2? Livet med/som barn #jesus

  1. ”Inte så intressant för er att höra kanske.”
    Hm… Du har genom åren skrivit åtskilliga inlägg av betydligt större trivialitetskaraktär än detta – jag lovar 🙂

    Här finns, i all vardaglig enkelhet, ett stort mått av trösteord och sådana behöver vi i den här trasiga världen få läsa fler av, tack.

    Gilla

  2. Hej. Även om vi säkerligen inte tycker lika om allt, så tycker jag nästan alltid att du har rätt.
    Dock så gillar jag julen, för i min familj har den alltid varit mysig och trevlig. Tycker även om orgel, men är väl för att jag är bitter som en bittermandel.
    Helt oväsentligt 😉
    Men känner generellt ett förtroende för dig.
    Vissa är fejk, men du ÄR med jesus!

    Nu är det så att min släkt är typ helt fanatiska gällande hillsong och har satt allt sitt förtroende där.
    Jag följde med, men satt och bölade 2 gånger och den tredje somnade jag till.
    Känner 0, verkligen ingen känsla i den kyrkan och hela mitt inre säger: gå hem och kom aldrig tillbaka!

    Det är en kyrka som växt enormt senaste åren, och han ledaren pratar om självuppfyllda profetior och hans visioner för framtiden.
    De har predikan på skärm som visas över hela världen, alla länder, i deras arenor till kyrkor.
    Deras ungdomsmöten på sommaren liknar raveparty, de ligger på marken och målar blommor runt sina kroppar. De hoppar till blinkande ljus och sjunger flashiga sånger.
    Deras design är svart och alla döps i svarta kläder, superdeppigt!

    Känner bara… falsk kyrka och falsk vägledning. Men vet inte om jag inbillar mig, har du koll?

    Gilla

    1. Hej hej! Jag ska berätta en sak, jag har fått en bild av Hillsong som en sån där djuphavsfisk med ett lyse framför munnen. Jag kan inte skaka av mig den bilden riktigt. Jag tolkar det som att det ser kanske bra ut med den kyrkan nu, men att det inte kommer sluta väl.
      Har den här känslan av att det är nåt i kärnan typ som inte stämmer och det gör mig extra vaksam. Är inte heller fäst vid den. Men mycket ser onekligen bra ut, det finns mycket genuinitet där och ingen kyrka är ju perfekt. Så vad vet jag.

      Men du skriver att du bölade två gånger, varför bölade du?
      Vad är det för självuppfyllda profetior han pratar om (antar att du menar Andreas Nilsson)? Och vad menar du med att din familj är fanatiska, hur yttrar det sig? Och varför döper de sig i svart?

      Gilla

Lämna ett svar till Elin Avbryt svar