depression · Jesus · Kristendom · Musik

Ibland försöker jag skriva mindre om Jesus här på bloggen

what you say.jpg

Känner du dig otillräcklig? Som att hela världen håller på att falla över dig? Undrar du vem du är?

Att tro på Jesus är att också tro på det han säger om dig. Jag visste inte det när jag tog emot honom för tre år sen. Jag hade ingen aning om att någon kan vara så älskad som jag är. Jag visste inte att känslan jag hade som barn, att jag är viktig och att det finns ett syfte med mitt liv (en känsla som jag tappade bort rejält sen så till den grad att jag inte ville leva mer), faktiskt är sann.

kastaboll1.jpg

Ibland försöker jag att skriva mindre om Jesus här på bloggen. Jag tänker att folk vill läsa om andra saker. Men hur jag än försöker så är det som att händerna inte vill göra annat än att skriva om honom. Det gör typ ont att låta bli. Jag vill egentligen inte låta bli. Jag tror att det kan vara så att mina händer är skapta till att skriva om honom.

Jag kan tänka att jag borde vara mer taktisk för att få fler läsare. Skriva lite mer om saker som jag tänker mig att andra människor tycker är vettiga och sen blanda upp med Jesus då och då. Men det går inte. När jag försöker så börjar det ändå bara handla om honom till slut.

Jag kan ibland tänka att jag ska försöka vara en annan typ av kristen. Jag ser andra kristna och kan tänka att jag borde vara lite mer som dem och att det vore bättre och mycket vettigare. Men jag börjar misstänka att när jag gör det så respekterar jag inte hur Gud har format just mig.

Om alla bara kunde förstå vem han är och vad han har gjort och gör.

I keep fighting voices in my mind that say I’m not enough
Every single lie that tells me I will never measure up
Am I more than just the sum of every high and every low?
Remind me once again just who I am, because I need to know 

You say I am loved when I can’t feel a thing
You say I am strong when I think I am weak
You say I am held when I am falling short
When I don’t belong, oh You say that I am Yours
And I believe, oh I believe
What You say of me
I believe

The only thing that matters now is everything You think of me
In You I find my worth, in You I find my identity,

You say I am loved when I can’t feel a thing
You say I am strong when I think I am weak
And You say I am held when I am falling short
When I don’t belong, oh You say that I am Yours
And I believe , oh I believe
What You say of me
Oh, I believe

Taking all I have and now I’m laying it at Your feet
You have every failure God, and You’ll have every victory,

You say I am loved when I can’t feel a thing
You say I am strong when I think I am weak
You say I am held when I am falling short
When I don’t belong, oh You say that I am Yours

And I believe, oh I believe
What You say of me
I believe
Oh I believe , yes I believe
What You say of me
Oh I believe 

– You say av Lauren Daigle

Allmänt · Bilder · Jesus · Kristendom · Skärmdumpar · Vardag

Kommer vi ha fri vilja i himlen, med tanke på att ingen kommer ta droger och slåss där?

Jag tycker att nog det bästa med internet är kommentarsfält. Inte alltid så klart, jag är inte dum i huvudet (inte helt i alla fall? *osäker*) , men rätt så ofta så sker det mest intressanta bland kommentarerna.

Idag la en kvinna upp en bild om helvetet och hon skrev bland kommentarerna att hon tror att man inte har fri vilja i himlen så därför väljer hon nog hellre helvetet. Hon förstår inte hur man kan ha fri vilja om man väljer bort droger, hat, bråk och sex till exempel, eftersom det är sånt vi människor dras till och gör ideligen och inte sällan med passion.

Men så skrev nån ett så himla bra svar som jag tänkte att jag ska lägga upp här:

IMG_2554

Concupiscense? Jag kollade upp ordet åt er (fast egentligen kollade jag upp det åt mig själv för det var det konstigaste ord jag sett på hela veckan)

med versaler

Finns mycket att säga om himmelriket, tex att det inte bara är nåt för ”senare” utan för redan nu. Redan nu lär vi oss att se saker för vad det är. Men det orkar jag inte skriva nåt mer om nu för nu ska jag sova.

I morgon tänkte jag försöka mig på att blogga om en bok som jag hatar. Det är den ondaste bok jag vet, så inlägget kommer att bli en varning. Särskilt till sökare. Men vi får se hur det blir, huruvida jag hinner eller inte beror på lilla Stickan. Han är en riktig liten buse han [hytter med knytnäven i luften och ler träskodansleendet].

Ha det bäst!

Abort · Allmänt · Jesus · Youtube

Vi har alla våra gåvor

giannajessen.jpgJust ja – jag ska blogga varje dag i en vecka! Vad fort man kan glömma. Och nu vet jag inte vad jag ska blogga.

Så jag postar den här videon med abortöverlevaren Gianna Jessen som jag nyss såg. Måste tipsa om hennes intevjuer och tal, hon är både smart och dökul. På riktigt, hon är en av mina förebilder, men vet att jag aldrig kan bli som hon. Jag kommer aldrig kunna bli en misslyckad abort. Men vi har alla våra gåvor, hon sina och jag mina.

Om du känner att du blir upprörd över ämnet eftersom du själv har gjort abort så spola till 2:00 minuter in i klippet (eller så klickar du här). Det är det enda du behöver se av klippet i så fall, för det är det viktigaste.

Kram!

Bibeln · Bilder · Jesus · Kristendom

Att svettas blod av ångest #Jesus

(Om inlägget är för långt för dig så står det viktigaste längst ner :)) 

När jag nyligen blivit frälst så fick jag snart reda på nåt jag inte vetat tidigare, och det var att Jesus kände sån ängslan innan korsfästelsen att han satt i Getsemane trädgård och svettades blod. ”Fader om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din ” bad han (Luk 22:42-44). Okej det står att svetten föll som blod till marken men ändå.

Det här har i alla fall berört mig rätt starkt. Jag hade aldrig hört om Jesus ångest tidigare. Jag hade hört om hans lidande, vilket jag kopplade ihop med hans fysiska misshandel. Men jag hade aldrig hört eller reflekterat över att han även led inombords.

Jag hade alltid trott att han hade gått rätt på korset med en säkerhet han besuttit sen barnsben, om ni förstår hur jag menar. Sen fick jag veta att han ”inte ens” orkade bära korset själv hela vägen fram. Han stapplade och föll och fick hjälp. Förståligt, eftersom han blivit torterad, men det är kanske inte så man tänker sig en superhjälte som räddar världen och i regel brukar inte ”stora andliga ledare” ha sån ångest att de svettas blod.

En del säger att det inte alls var tortyren och korsfästelsen som Jesus hade ångest inför eftersom det efter honom har kommit så många människor som gladeligen har mött martyrdöden. ”Inte Guds son!” har jag läst, ”det var så klart något annat, för oss okänt, som plågade honom! Men inte korsfästelsen, den måste han ha mött med glädje!”. Men martyrerna har ju dött just martyrdöden. Jesus tog straffet för hela världens synder. Det är faktiskt inte samma sak och dessutom så ber han Gud att få slippa mer än en gång i Matteusevangeliet (26). Det tyder rätt starkt på att han var nervös.

Mina tankar går till Första Johannesbrevet också där det står att rädsla hör samman med straff (1 Joh 4:18). Jag tycker att det verkar rimligt att den som ska bära straffet för hela mänskligheten är åtminstone lite rädd. Det står att den som är rädd inte har blivit fullkomlig i kärleken.
I Hebr 5:8-9 står det ”när han blev fullkomnad, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom”. Han var inte fullkomnad ännu när han satt i Getsemane, och då är det ju faktiskt troligt att han var rädd.

Och så tänker jag på när Petrus säger till Jesus att han inte alls ska behöva lida och dö, och Jesus svarar rätt bryskt till Petrus: ”Gå bort från mig satan!” (Matt 16:23). Samma säger han åt satan i öknen så det är rätt tydligt att Petrus ord var en frestelse för Jesus. Det är kanske lätt att tänka att det var enkelt för Jesus att visa bort såna förföriska ord men vi har alla blivit frestade och vet att det är svårt även om man väljer det rätta.

Efter att han visat bort satan i öknen så kommer i alla fall änglar och betjänar honom. Samma händer i Getsemane – efter att han har sagt till Gud att han skulle slippa om det gick men att han villigt gör Guds vilja om det inte finns något annat sätt. Då kommer en ängel och ger honom kraft.

Så jag tror faktiskt att Jesus på riktigt var frestad att låta bli, men hans kärlek till Gud var större och så även hans kärlek till oss (han älskade Gud mest och sen sin nästa som sig själv). Det var den beslutsamheten som visade bort satan en sista gång innan tortyrdygnet började.

Så jag tror visst att det var korsfästelsen som Jesus hade ångest inför. Att påstå något annat är egentligen rätt bisarrt, men jag har sett det flera gånger nu. Hade han inte varit svag så hade han inte kunnat fullkomnas i kraft (2 Kor 12:9). Eller?

Hur det än ligger till (det kommer vi få svar på nån dag) så har jag aldrig hört att någon fler än Jesus har haft sån ångest att den har svettats blod, förrän när jag såg ”Secrets of Great British Catsles” episod 1 på Netflix. Där träffade programledaren en veteran från andra världskriget som var med på stranden i Dunkirk när hundratusentals engelska soldater var helt omringade av tyskar. Då upptäckte han och en vän på stranden att de båda svettades blod.

IMG_2418

Jag har sagt det här förr men säger det igen: Jesus lever idag och genom att han tog straffet för allas synder så finns förlåtelsen för oss, den liksom ”svävar fritt”. Det enda vi behöver göra är att på allvar tacka ja till den. Säga typ ”jag har hört om vad du har gjort Jesus, och jag vill ha den förlåtelse som du har gjort möjlig. Så jag säger ja till dig nu och släpper in dig i mitt hjärta”.