Igår kom maken och de stora barnen hem till lägenheten igen och först kom det glädjande beskedet att det nästan är klart. Allt är kaklat och det är bara smådetaljer som ser ut att fattas. Kändes så skönt att se bilderna. Snart är målet nått och vi kan komma hem.
Sen ser min man att en vägg är sned och att vi kanske inte kommer kunna möblera bra då hörnet inte är 90 graders vinkel och rakt. Grannen har rakt. Vi har inte rakt (så det är alltså hos oss som det har blivit fel).
Jag hade tänkt mig väggskåp över tvättmaskinen och lite sånt. Joakim säger att det kommer inte gå och föreslår andra möbleringar där man undviker att hänga nåt på väggen men jag känner bara nej nej nej.
Eventuellt kommer kaklet och fuktspärren måsta rivas och byggas om. Men vi vet inte än, vi måste höra från vilka det nu är vi ska höra från. Men jag kan inte acceptera ett renoverat badrum där vi inte kan möblera med väggskåp för att väggen är sned.
Och jag känner bara att luften gick ur mig. Jag känner mig utmattad. Jag vill hem. Jag vill ta hand om mina barn. Jag vill tvätta deras kläder, laga deras mat och bråka med dem om att inte spela för mycket tv-spel. Jag vill städa och dammsuga mitt egna hem, ha min egna ordning på mitt sätt. Jag vill inte ha alla mina grejer utspridda och i en väska. Känner mig mer och mer stressad men tänkte att en vecka till får väl gå.
Ni får gärna be för oss. Jag ser bara det jobbiga och är stressad och ledsen. Har inte bott hemma på snart två månader och barnen som går skola måste bo i det där kaoset. De sover alla tre i vår 160-säng, med prylar och golvpapp och plast överallt. Jag hoppas att det med väggen kommer att gå och lösa på ett bra och snabbt sätt.
hejsonja.se 
Ja, vi gick igenom hela stammbytes resan för drygt ett år sedan, inte kul. Inte heller kul att så mkt lyckas bli fel och snett när det är ett så stort jobb som görs. Och vi fick också offra ett stort väggskåp som rymde ALLT. Hyresvärden här är inte så pigg på att man borrar i kaklet. Så vi har fått tänka om(surar fortfarande).
Vattenpass kan man tycka att dom borde ha? Och lägga ned krut på att få det bra så dom sliper göra om det sen.
Önskar dig lycka till sista veckan nu och att dom snabbt fixar väggen utan ngn fördröjning. Det kommer att bli bra till slut(eller hyfsat åtminstonne) Fräscht och nytt. Ha fokus på det. Snart är du hemma och tvättar, städar och lagar mat åt din familj igen?
Kram!
GillaGilla
Vi äger ju vårt boende och det känns så nedrigt om vi inte kan möblera ordentligt pga en snedbyggd väg, jag menar, även om vi bara har tvättmaskinen så kommer ju den att stå snett? Det är så onödigt bara. Suck. Men du har rätt. Det kommer lösa sig. En vecka, två veckor, tre veckor. I det stora hela är den tiden kort.
GillaGilla
Då säger jag stå på er!! Ni har rätt att få det gjort ordentlig. Påverkar verkligen värdet på lägenheten sen. Själv är jag en sån som kan bli gråhårig av att titta på ngt som är snett och vint och jag slutar inte reta mig på det.
Kram!
GillaGilla
En klen tröst kanske men prova att tänka på det som ett lyxproblem/i-landsproblem. Jag har själv gjort det i likande situationer och känt mig stärkt av ett annat perspektiv och lyckats vända det till att känna tacksamhet över att vi överhuvudtaget, trots motgångar och diverse krångel, har råd och möjlighet att renovera/åka på semester m.m. ?
GillaGilla
Det är knepigt det där, för vad betyder det där mer än ”du borde egentligen inte må dåligt av det här”. Det får ju inte känslorna att försvinna? Jag tror inte att det är brist på tacksamhet som är problemet här utan det är att energin tryter och jag saknar min familj..
GillaGilla
Äger man sitt boende känns det ju ännu viktigare att det blir rätt. Även om ni skulle kunna det nu, skulle det kanske kunna påverka försäljningspriset en dag i framtiden. Fast lyssna inte på mig. Jag har inte hela bilden.
Låter som ni resonerar klokt, herr o fru. Ni brottas åt vardera hållet och kommer säkert fram till nåt bra tillsammans när det landat.
GillaGilla
”Även om ni skulle kunna leva med det nu, skulle…” var det tänkt att stå.
GillaGilla