Min yngsta gillar att läsa böcker men något som jag har upptäckt stör mig är hur orealistiska många barnböcker är.
Jag tänker: hur förvirrande måste det inte vara för ett litet barn att se elefanter i hängselbyxor som kör buss? Jag är 34 år så jag förstår att det bara är på skämt, men han har knappt några referenspunkter. Han förstår knappast att det är helt på låtsas. Han håller på att lära sig hur världen fungerar för fullt och så kommer jag där med travar av böcker om grisar som arbetar på posten och herr bäver som läser tidningen.
Ibland kan jag nästan bli arg när jag ser hur barnböcker förvrider verkligheten för mitt omogna lilla barn. Djur har inte kläder, kaniner röker inte pipa och möss har inte ångest för att hinna med vardagspusslet.
Ibland undrar jag om inte barnböcker bär delvis skuld för att människor är så verklighetsfrånvända idag. Dels har vi det här att fler och fler anser att man kan vara eller bli precis vad man vill bara man ”vill” och ”bestämmer sig”. Men det spelar ingen roll hur många gånger My Little Pony säger att ”ingenting är omöjligt, dreams do come true”, det blir ändå inte sant.
Men vet verkligen alla människor som har blivit hjärntvättade med det budskapet sen 70-talet att det inte är sant?
Jag är tveksam.
Och så stöter jag ständigt på människor på nätet som av någon anledning tror att människor och djur är likvärdiga. Det brukar låta ungefär ”hur kan du anse att människan har en särställning från djuren??”.
Då tänker jag att en av anledningarna (utöver att man villat sig bort från Guds ordning av det skapade) till att de ens ställer en så djupt oroväckande fråga kanske är för att de har matats sen spädbarnstiden med barnböcker där djuren går omkring på bakbenen, dricker kaffe och åker vasaloppet.
Klart att man ifrågasätter människans särställning från djuren om man någonstans i ryggraden har fått lära sig att djur i sitt inre är exakt likadana som ens föräldrar.
Jag tycker inte att det är något fel på fantasi så klart. Jag har fantasi, ganska mycket fantasi rent utav, och jag älskar Pingu. Men jag känner att jag gärna vill lägga en så stabil grund av realism som jag kan för mitt blott årsgamla barn innan jag presenterar honom för urballade hallicunationsdrömmar värdiga en tysk opiumfest (i Berlin!!).
Hur känner ni för barnböcker? Tror ni också att realism kan vara bra i början, eller tycker ni att fantasi alltid är en god krydda på tillvaron oavsett ålder och mognad?
hejsonja.se 
Håller helt med! När jag jobbade på förskola på en småbarnsavdelning (barnen var 1-3 år) så hade jag en mycket klok kollega som argumenterade övertygande för just detta – att små barn behöver ett fundament av realism innan man adderar fantasisagor. Därför bestod bokutbudet på avdelningen av pekböcker med bilder från verkligheten*, enkla faktaböcker om djur och växter osv.
*”Bilder från verkligheten” lät väldigt dramatiskt, vi visade alltså inga bilder från härdsmältan i Tjernobyl eller liknande
GillaGilla
Om djur och människor jämnställs så blir det plötsligt lättare att propagera för kannibalism. Är ju vissa officiella personer som föreslagit kannibalism.
Tror inte att en enstaka bok eller film skapar kannibalism. Det låter ju galet givetvis…
Men i sin helhet. Många bäckar små.
Jag älskar djur, men hoppas att mina barn inte känner sig likvärdiga med en kanin.
GillaGilla
Ja, och abort och att avliva människor för att de lider/kanske kommer att lida blir mycket närmare i tanke och handling. Har redan många gånger sett argumentet ”en hund som plågas avlivar man, men en människa ska tydligen lida” i sammanhanget aktiv dödshjälp, och då med meningen att ”en hund behandlar man bättre/värdigare”.
Men ja jag har också sett propagerandet för kannibalism, att om vi kan odla kroppsdelar (spyr) så finns det inget moraliskt argument till att inte äta människokött.
Jag skulle säga att vi redan gått över en hel del moraliska gränser när vi börjar odla kroppsdelar..
GillaGilla
Är inne på samma spår som ni övriga tror jag. Om barn får växa upp i och nära verkligheten är det nog inget större bekymmer att läsa några fabler och låta fantasin flöda ibland (tänk ex.v. Anne på Grönkulla lr Lilla huset på prärien-barnen) men växer barnet endast upp i en ”skyddad och tillrättalagd verklighet” (där köttet kommer från affären, strömmen ur uttaget och fisken är fryst och fyrkantig) där det talas lite om verklighet, då är det förmodligen superviktigt med realism och så-här-går-det-till-böcker. Gärna i mycket unga år.
GillaGilla
”att de ens ställer en så djupt oroväckande fråga” – varför är det djupt oroväckande? Jag tror inte att du förstår vad folk menar när de säger så. Det de allra flesta menar är att djuren, precis som människor, har rätt att leva sitt liv så som de är skapade att leva det. Grisar tex lider när de inte får utlopp för sina naturliga behov som att böka. De flesta grisar ser solen för första gången på väg till slakteriet. Det är skillnad på människan och djur, ja. Men ger det oss verkligen rätten att tortera så många av guds skapelser på en industriell skala?
GillaGilla
Jag förstår vad människor som säger så menar, för det brukar sägas i sammanhanget abort.
GillaGilla