Allmänt · Bilder · på Sonja

Osammanhängande men inte onyktert

Hej.

Här kommer ett godishalsband av tankar.

Nästa gång en person säger ”grisar är egentligen rena djur”, ställ personen mot väggen och fråga om denne kan nämna en enda gris som är ren. De måste stå till svars så att detta kan få ett slut.

Jag är så över gratistjänster. Jag vill ha rejäla betaltjänster hela dagen lång. Nothing good is for free, så länge det inte är fråga om frälsningen genom Jesus Kristus.

Jag drömmer just nu om kläder som inte skär in nånstans. Kläder som finns men som inte känns, som en extra hud. Det är en fantastisk dröm som jag rekommenderar alla tänkande och kännande människor att ha.

Det är inte bra att underskatta låten Djingis Khan med Vikingarna.

Jag tänker att jag borde kunna köpa cargobyxor till mina söner eftersom det är praktiskt och säljs överallt då det tycks ha blivit en trend, men det är som att det är ett kraftfält runt byxorna som stöter bort mig från dem, då de är så fula.

Här är en bild som pojken tog på mig där jag håller upp ”skelettet”. Det är nog första bilden han tagit som fångar mitt ansikte.

Skelettet ”avled” senare under dagen, då lem drogs från lem och lades i en låda.

Känslan när Martin Stenmark vann melodifestivalen med ”Las Vegas” liknade det där året då jag inte var med och valde familjens julgran och de valde en gran som var en stor besvikelse.

Månen lyser ganska ofta på dagen men solen lyser aldrig på natten.

Skickade maken till apoteket för att köpa Pevaryl. När han frågade personalen visade de honom hyllan för Pevaryl Fotprodukt. Maken behövde då reda ut missförståndet vilket blev ett roligt Sunes pappa Rudolf-moment.

Jag funderar på att köpa en bolero med paljetter, för att passivt provocera alla tjurar som ser mig, då de tror att jag är en matador. När de sedan stångar mig till döds säger jag ”jag är inte en matador!”, årets prank.

Församlingsliv · Jesus · Kyrkoliv

Så här vill jag aldrig ”fira” påsk mer

Påsken är den viktigaste högtiden på hela året för mig. Jag är högtidsanalfabet och har svårt att bry mig om högtider men påsk är ingen tveksam tönthögtid, påsken uppmärksammar min kungs och mitt hjärtas fröjd och glädjes död och återuppståndelse (jag fetstilar eftersom många missar/råkar förbise att han fick liv igen och lever fortfarande).

Det var ingen sammankomst, ingen gemenskap, ingenting för min del i år tack vare dessa restriktioner. Vi satt hemma som om det var en vanlig dag. Jag är folkskygg och tycker om att vara hemma cirka nästan jämt men jag ville träffa människor som fattar vad det här handlar om. Jag ville läsa ur Bibeln tillsammans. Jag ville vara nära människor som varit med om Jesus frälsande uppståndelsekraft, för även jag har fått nytt liv (samma liv som reste Jesus från graven). Och det är jag inte ensam om. Jag ville träffa fler som fått ögonen öppnade för Gud och som bär påskens budskap levande inom sig.

”Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem: ‘Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. Inte heller skall man kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Ty se, Guds rike är mitt bland er.'” Luk 17:20-21

Jag vill aldrig mer ”fira” påsk som i år 😦 På grund av min slapphet är jag ändå orolig att det kan bli så. Jag bedömer risken som sannolik.

Det var tomt, fattigt, eländigt och dåligt. Det var värdelöst och det var ledsamt.

Allmänt · Bilder · Familjeliv · Illustrationer

Förstoppning visade sig vara något annat

I onsdags när jag och lillen skulle till förskolan vägrade han ha på sig sina gröna, fina favoritskor. Samma skor som han suttit i soffan och kramat för att de är ”så vackra” och som han älskar.

Ja ja, han är två år, obegripligt trots är en del av dagen. Han fick ta ett par andra skor.

Senare på kvällen haltar han omkring och gråter. Jag drar av honom strumporna och genomsöker hans fötter, men hittar ingenting. Stackarn har förstoppning igen, tänker jag. Han brukar ofta ha det och varje gång beter han sig märkligt.

Torsdag morgon vaknar han med över 38 graders feber. Han ligger i soffan hela dagen, vägrar äta och går ingenstans. Som väl är så dricker han bra. Han klagar på att han har ont i foten. Eftersom fötterna ser normala ut så googlar jag och hittar att en del barn kan få ont i benen av feber.

Senare under kvällen kissar han genom blöjan och jag behöver byta hans kläder. När jag drar av honom strumporna ser jag att han har ett alldeles svullet och rödblått sår på hälen. Huden stramar av svullnaden. Ser ut att göra ont.

Precis som han försökt säga hela tiden.

Febern gick ned igår och såret ser mycket bättre ut redan. Men stackars barn. Förstår inte hur vi kunde missa det. Såret sitter mitt på hälen så jag antar att jag inte tittade tillräckligt noga på foten rakt bakifrån.

Man får vara glad att man åtminstone inte sa åt honom att smärtan bara var psykisk. Att han hade ont på grund av stress.

I natt vaknade han och bad oss att rengöra såret extra. Han verkar ganska medveten.
Allmänt · Barn · Bilder

Mitt namn är: Mamma, Sonja, Kvinna…

Jag älskar livet med barn. Ibland undrar jag hur jag ska orka alla måsten och hur jag ska kunna ha koll på ens en bråkdel av det jag borde ha koll på. Jag har ofta skuldkänslor över min bristande förmåga och jag ser inte mig själv som en moderlig personlighet, men ibland undrar jag om det inte hade varit gött att ha cirka 14 stycken barn till.

Jag frågade 2-åringen vad jag heter.
-Mamma, svarade han.
Ja, men vad mer heter jag då?
– Sonja, fortsatte han.
Heter jag något mer?
– Kvinna.
Har jag något mer namn?
– Älskling!

Mitt namn är Mamma, Sonja, Kvinna, Älskling.
… Alriksson.