Allmänt · Barn · Betraktelser · Bilder · Högtider · Jesus · Kristendom · på Sonja

Vi blev fotobombade av en 1700-tals armé

Nu är alla avslutningar gjorda och det var väldigt vemodigt. Vår yngsta slutade förskolan och jag har sagt upp mig från mitt jobb för vi ska ta oss an nya äventyr. Jag ser fram emot det men det är ändå sorgligt.

Här är en bild från Nationaldagen. Vi följde sedan 1700-talssoldaterna likt lämlar till Bohus fästning, där vi sjöng nationalsången efter att en frackklädd trumpetare spelat några toner stående på solhet, kanske 300 grader varm, sten. När jag sjunger ”ja jag vill leva jag vill dö i norden” så menar jag det. Jag har sagt det förr och säger det igen: Sverige är bästa landet, och bästa tiden för att bli född var -85. Tack min Gud för detta. Är mycket nöjd. MYCKET.

Nu gäller det bara att folket i det här landet återvänder till tron och omvänder sig så vi slutar att vända allt upp-och-ner efter eget bevåg. Vi är som folket i Nineve som inte kan skilja mellan höger och vänster, och vi vet ju alla hur de gick för dem.
Om du inte vet hur det gick så rekommenderar dig att läsa Jona-boken, den är en av mina favoriter och dessutom inte särskilt lång. Det ingår i allemansrätten allmänbildningen att läsa Bibeln så läs den. Börja med Jona. Varför inte.

Många anser att flyktingar och invandrare bör ta sig an svensk kultur för annars så kommer landet förstöras, jag anser att det är fel, den enda som kan rädda oss är Jesus. Det gäller såväl svensken som invandraren. Andra, bra mycket mer visa människor än mig, har sagt det före mig.

”My mama used to say only Jesus can save us”

– Kanye West, ”Jesus walks”

Spontana tankar:
– Jag har inget problem med (bokstavliga) höger och vänster men jag har stora problem med gepard och leopard.
– Ljud kommer i vågor, det hör man ju.
– En styrka jag har är att jag kan somna snabbt i princip när som helst, var som helst. Och inte nog med det, jag börjar drömma direkt. Jag drömmer jämt.
– Jag kan även framkalla handsvett med tankekraft.

Allmänt · Betraktelser · Bibeln · Bilder · Illustrationer · Jesus · Kristendom · Trygghet · Vardag

Verkligheten bryr sig inte om känslor

Jag tycker för det mesta att det är ganska trevligt att tvätta. Sedan vår tvättmaskin gick sönder tvättar jag i den gemensamma tvättstugan och där brukar jag få en stund då jag kan lyssna på något intressant, vika, sortera och tänka.

Nu senast hade jag dock ingen lust. Sista vikningen var jättetråkig och armarna kändes som fyllda ica-kassar. Jag lyssnade på samma stycken i lurarna om och om och om igen, jag hörde inte vad som sades. Det var så tråkigt.

När jag äntligen blev klar så noterade jag att den vikta tvätten i tvättkorgen såg exakt likadan ut nu som då jag tycker att den är trevlig att vika.

Detta gjorde mig av någon konstig anledning förvånad. Det hade känts outsägligt tungt att vika. Men nu låg tvätten där fin och ren oavsett. Tvätten brydde sig inte om mina känslor.

Jag tillhör en generation som fått inpräntat sen spädbarnstid att känslor beskriver någonting verkligt, och är det inte verkligt nu, så kommer det bli verkligt, om man känner eller ”tror” det tillräckligt mycket.
Vi har i mångt och mycket fått lära oss att känslor, tankar och upplevelser är en form av sanningskompass och verklighetsgenerator. Nu upptäcker jag att känslor är en mycket dålig sanningskompass och att de inte allt för sällan är Mycket Verklighetsfrånvända.

Visst har jag, som före detta så kallad ”ickebinär” (term under transparaplyet, där man tror att kön är flytande), förstått att jag varit riktigt illa däran när det kommer till att tillräkna känslor verklighetsstatus. Men jag har inte förstått hur djupt det satt sig i många områden. Det ligger liksom latent och kommer bara upp tydligt ibland.

Jag har skrivit mer om min könsförvirring >här<.

Känslor är viktiga och jag skulle aldrig påstå något annat. Vi har fått förmågan att känna känslor från Gud och ignoreras känslor så hamnar man i ett annat litet helvete. Men samtidigt som känslor kan peka på något verkligt som behöver hanteras och bemötas, så är känslor många gånger också som ett slags inre väder eller mentalt handikapp. Ibland blåser och regnar det och man vet inte varför, det är bara så det är. Väntar man så blåser det förbi utan att man har behövt göra någonting. Ibland känner man känslor som kan vara destruktiva mot andra och sig själv, känslor som är aviga mot det rätta, goda och sanna, och som därmed inte är värda att ägna något agerande mer än att man lär sig att (med Gud som hjälp) bemästra och till slut kanske även övervinna dem.

Därför är det viktigt att veta vad som är vad tänker jag, att veta vad som är rätt och riktigt och sant och värdefullt. Jag tycker att lydnad till Gud är en väldigt bra utgångspunkt och det är en utgångspunkt som är mig allt mer kär. Sen kan känslor existera parallellt utan att få vara ”herren i huset”. Det vill säga: känslorna är värda att ta hänsyn till, men de är vare sig Alfa eller Omega när jag ska tolka mig själv och min omvärld.

My Little Satan Pony

Tillhör du en religion eller filosofi som påstår att du är ”I Am” eller Alfa och Omega: fly till Jesus din stackare, nu medan det fortfarande finns tid. Det är en stor tröst och stabilitet att ha honom i stället för det skräp som många av oss har hjärntvättats med sedan barnsben, genom allt från fnissiga och magifyllda barnprogram till glimrande och nedbrytande ”ljusets änglar” i new age.

Ansvar och lydnad är ord med väldigt tråkig klang i vår generation. Det vet jag. Jag tycker också det. Samtidigt har jag också börjat känna kärlekspirr för det, kanske är det för att jag har haft underskott på det, och för att jag har börjat lära känna den kärleksfulla, trygga och goda aspekten av orden då de strålar ut från vår Herres mun.

‘Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan. Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och kastade sig mot det huset. Men det föll inte, eftersom det var grundat på klippan. Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman, och dess fall var stort.” ‘
-Jesus , Matteusevangeliet 7:24-27

Att frukta Herren är början till vishet, att känna den Helige är förstånd.
Ordspråksboken 9:10

Under den gudomliga Herden blir de Heliga (alltså de troende /Sonja) fullständligt mättade. De har inte en omkringblåsande, otillfredsställande röra av enbart mänskliga tankar; utan Herren ger dem genom Gudomlig uppenbarelse fast och beständig sanning som föda. Jesus själv är den sanna livgivande maten för de troende.
– Charles Spurgeon, Faith’s Checkbook (min översättning från engelska)


Om ni tycker om min blogg så får ni gärna sprida dess innehåll vart ni nu tycker att det är värt att dela det. Ni får också väldigt gärna be för mig, min familj och bloggen. Kommentarer och mail uppskattas, även om jag inte alltid svarar på kommentarerna.

Allmänt · Betraktelser · Bilder · Illustrationer

Om jag var ett ondskefullt geni så skulle jag göra följande

Det har varit lite oro bland konspirationsteoretiker kring covid-vaccinet. En relativt vanlig oro är att vaccinet är del av en ond avfolkningsplan. 7 miljarder människor måste dö enligt the Goergia Guidestones och vaccinet tros vara ett av många planerade tillvägagångssätt.

Men jag tycker att det är ologiskt att vaccinet skulle vara en stor kortsiktig dödlig faktor. Det är inte det att jag inte tror att det kan finnas en avfolkningsplan, det finns gott om influenser som ligger i med att utmåla människosläktet som en parasit, och att vart människoliv som inte existerar är ett steg närmare målsnöret (denna inställning är inte från Gud), men att vaccinet skulle orsaka massdöd är inte det rimligaste om man försöker se det ur ett ondskefullt genis perspektiv.

Om jag var ett ondskefullt geni så skulle de som tar vaccinet vara mina gunstlingar som jag eventuellt endast skulle trakassera med kliande eksem och minskad fertilitet.

De mest misstänksamma och kritiska är de som avstår. Vaccinet är därför ett utmärkt lackmustest för att skilja de som lyder och inte lyder min propaganda, eller ja, skuldbeläggande samhällsinformation.

Om planen är att få en så godtrogen och lydig befolkning som möjligt, så är naturligtvis det mest logiska att göra sig av med de som inte tar vaccinet.

Denna logiska händelseföljd är det många som tagit tillfasta på, men man tror ofta att de som vägrar kommer att sättas i så kallade FEMA-camps (USA) och avlivas som boskap. Jag tror dock att man skulle få bort dem bäst genom att låta första vaccinet hjälpa mot ett värre virus som man släpper lös senare.

36% av följarna på instagram trodde att bilden föreställer en cancel-mobb

Vi har kommit långt i medicinsk och genetisk utveckling och kan säkert relativt enkelt ordna detta genom galna vetenskapsmän, ockulta riter och enorma summor pengar.

Ett värre virus senare skulle inte väcka samma misstankar om en medveten utrensning av oliktänkare utan skulle snarare få de som tagit vaccinet att känna sig ännu mer duktiga och villiga att lyda order.

Vaccinet som uppmuntras just nu skulle med andra ord inte vara för ”covid”, utan för något kommande som är värre.

Jag måste understryka att det här inte är någon riktig teori jag har. Jag skriver det på skoj för nöjes skull. En del kanske inte tycker det är roligt men…. jag tycker det.

Och om nån undrar så vill jag inte ta vaccinet. Jag saknar förtroende för hela grejen och tycker att det är en hysterisk röra.
Är detta en kulle jag är villig att dö på? He he nej. Men det är gravt illavarslande och obehagligt om vi skulle tvingas ta vaccin. Men ni vet vad man brukar säga. Himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna, men den som tror skall finna att löftena de stå kvar.

Allmänt · Bilder · Familjeliv · Illustrationer

Förstoppning visade sig vara något annat

I onsdags när jag och lillen skulle till förskolan vägrade han ha på sig sina gröna, fina favoritskor. Samma skor som han suttit i soffan och kramat för att de är ”så vackra” och som han älskar.

Ja ja, han är två år, obegripligt trots är en del av dagen. Han fick ta ett par andra skor.

Senare på kvällen haltar han omkring och gråter. Jag drar av honom strumporna och genomsöker hans fötter, men hittar ingenting. Stackarn har förstoppning igen, tänker jag. Han brukar ofta ha det och varje gång beter han sig märkligt.

Torsdag morgon vaknar han med över 38 graders feber. Han ligger i soffan hela dagen, vägrar äta och går ingenstans. Som väl är så dricker han bra. Han klagar på att han har ont i foten. Eftersom fötterna ser normala ut så googlar jag och hittar att en del barn kan få ont i benen av feber.

Senare under kvällen kissar han genom blöjan och jag behöver byta hans kläder. När jag drar av honom strumporna ser jag att han har ett alldeles svullet och rödblått sår på hälen. Huden stramar av svullnaden. Ser ut att göra ont.

Precis som han försökt säga hela tiden.

Febern gick ned igår och såret ser mycket bättre ut redan. Men stackars barn. Förstår inte hur vi kunde missa det. Såret sitter mitt på hälen så jag antar att jag inte tittade tillräckligt noga på foten rakt bakifrån.

Man får vara glad att man åtminstone inte sa åt honom att smärtan bara var psykisk. Att han hade ont på grund av stress.

I natt vaknade han och bad oss att rengöra såret extra. Han verkar ganska medveten.