Allmänt

Gör om bloggen lite

Jag håller just nu på att ändra på bloggen. Jag har gråtit lite inombords varje gång jag gått in på den och sett utseendet men tiden och fokuset till att piffa till har inte funnits, och den finns väl egentligen inte nu heller, men jag tänker ha mig en liten bloggfixarspasm. Bloggen är betald för 2021 och då vill jag inte bli irriterad varje gång jag ser den.

Några av era senaste kommentarer har fallit bort, och ni som följt bloggen via e-mail och wordpress måste nog börja följa igen. Sen verkar det som att även random bilder ramlat iväg… så kan det gå!

Nedan kan du registrera dig för att få mail när jag publicerar ett nytt inlägg.

Återkommer.

Allmänt · Böcker · Kristendom

Kommer nog att säga upp bloggen

Idag läste jag klart boken jag nämnde här, 50 years in the ”church” of Rome. Det tog lite tid eftersom jag bara läst vid nattning.

Det började med att jag ifrågasatte varför jag över huvud taget läste boken och hur jag kom över titeln, men sen så kom jag att uppskatta den.

En rolig sak som jag satt helt perplex över var de här människornas passionerade känsloutbrott i tid och otid. Det var ett himlarns kramande, att trycka folks huvud mot sin famn, att blanda tårar med varandra av sorg och glädje, kyssa varandras händer hänryckt av stark broderskärlek, osv. Och det här var alltså mellan de katolska prästerna och biskoparna, som författaren ofta var nära vän med (de var inga monster, de var människor, fast i ett korrumperande, sjukt, religiöst maktsystem som kan dra fram det värsta ur de bästa).

Jag har inte den bästa kontakten med mina känslor och mina känsloyttringar är för det mesta mycket dämpade. Och jag läste och undrade… och funderade. Vad är det här för… känslor som den här mannen har? Känner han verkligen så där starkt, eller är han bara dramatisk? Vad höll franska canadensare för sociala koder vad gäller känsloyttringar, där under 1800-talet?

Jag blev även chockad över förföljelserna som han, lite så där i farten, beskriver i slutet. Han höll på att bli stenad till döds flera gånger!? Av katoliker, med präster i spetsen!?

En annan rolig detalj var att han hade Abraham Lincoln som advokat innan Abraham Lincoln blev president. Det påminner mig lite om ”Årstafruns dolda dagböcker” där Carl Michael Bellman helt plötsligt kom lallande på typ nån random skördefest.

Har ni tid och kan läsa på engelska så rekommenderar jag absolut boken, av många skäl. Till exempel kan den vara nyttig även för alla som tror att det är ”rationellt” att inte tro på en enda konspirationsteori som påstår att det finns en dold skuggmakt.

Just det ja, jag fick räkning på webbhotell och domänen hejsonja.se häromdan, 800 spänn+ gick det på. När blev det så dyrt? Jag tänker låt gå för denna gång även fast den ekonomiska smärtan var stor, ett år får det väl vara kvar, men jag planerar inte att förnya avtalet efter det här året.

Allmänt · Barn · Bilder · Vardag

Skölja igenom rören

Igår råkade jag skriva ett inlägg om det förhatliga amerikanska valet fastän det är en smutsig syltburk som jag helst inte vill stoppa fingrarna i. Men det blev så för att jag krystskrev och det var vad som kom upp.

Jag har haft noll inspiration att skriva. Jag brukar alltid ha ett behov av att skriva något varje dag, må det vara blogginlägg, privata dagboksinlägg, brev eller bara rent trams. Senaste månaderna har det behovet inte trängt igenom utan det har stannat där inne.

Så jag har lite smått börjat tänka att jag kanske har kalkat igen och att jag måste skölja ur rören. Kanske blir det värre ju längre jag väntar? Kanske är det bäst att jag bara skriver.

Har ingen aning men tänkte att jag ska testa. Tänker även tvinga mig till att skriva för hand. Kanske även att måla, även om det känns något fjärran just nu. Målar jag så kommer jag att tvinga er att se på mina tavlor.

Från en utflykt på höstlovet. Tycker han ser ut som en skön blandning mellan en som ”bara står och hänger” och James Bond utanför ett fönster 80 våningar upp.

Allmänt · Betraktelser · Bilder · Illustrationer

Like a circus

Jag fick lust att skriva ett inlägg men har ingenting som jag direkt vill skriva om.
Jag tänkte: Ska jag verkligen krysta fram ett inlägg, på samma sätt som man hostar då läkaren lyssnar på lungorna med sitt stetoskop?

”Hosta” säger läkaren och plötsligt blir det som Britney sjunger i Circus:

I feel the adrenaline moving through my veins
Spotlight on me and I’m ready to break

Jag är så spyleds på Amerikanska valet nu. Kan det inte bara vara över? Om jag hade bott i USA så hade jag troligtvis, om jag röstat (vilket inte är säkert), röstat på republikanerna. Men. Vad är det för kandidater de dragit fram? Fanns det inget skarpare, begripligare, charmigare, mer övertygande och mindre snuskigt? Kandidaterna är som ett hån mot båda sidor? En farsliknande uppställning?

Har ni sett tv-showen ”So you think you can dance”? De som kom med i den danstävlingen var jättebra dansare. Det är för att konkurrensen är så svår i USA. För att komma med i en så stor tävling så måste man vara utomordentligt begåvad och i form. Men inte bara det. Man måste ha något särskilt. En särskild gnista.

Det fanns en svensk motsvarighet till det programmet, där bland annat ”Sean Banan” blev känd (eller vadå ”bland annat”, jag vet inga fler), och det programmet höll, i jämförelse med den amerikanska versionen, mycket låg kvalitet. Det var för att det i Sverige inte finns samma konkurrens (eller finansiella bas, man i princip hörde gympaskorna gnissla mot gympasalsgolvet när de uppträdde).

Men när det kommer till de politiska kandidaterna i det Amerikanska valet så är det som att den hårda konkurrensen till de eftertraktade positionerna inte finns, fastän vi alla vet att det egentligen gör det. Men trots konkurrensen är det som att de inte har behövt vara vare sig utomordentligt begåvade eller i form. I stället har man i princip kunnat höra gympaskorna gnissla mot gympasalsgolvet.

En del säger att valet är över och att Biden vann men jag väntar och ser. Har egentligen inte alls lust med mer vänta och se men man har ju inget annat att välja på. Eller jo, man kan välja att tro att det är färdigt, väldigt många gör det, men det är tyvärr inte för mig.

Åter igen tänker jag på Britneys Circus, när jag tänker på USAs politiska situation just nu.

I’m runnin’ this (like, like, like, like a circus)
Yeah
Like a what? (like, like, like, like a circus)

Ursäkta mig. Jag är Mycket Politiskt Ointresserad och säkerligen inte den enda som är leds på amerikanska valet som TVINGAS ÖVER EN så jag vet egentligen inte varför jag skriver om detta och bidrar till påminnelsen, bidrar till eländet. Jag antar att det blir så här när jag ska krysta fram ett inlägg.