Allmänt · Bilder · Familjeliv · Natur och vyer

Tillbaka till Västerbotten

Hej,

Vi har haft fullt upp! Vi har flyttat till Västerbotten och det är ingen liten sak. 100 mil. Vi kommer båda från Västerbotten men bygden vi har flyttat till är ny och det bär sina utmaningar. Vi lämnade en plats där vi bott i 17 år och ska nu försöka slå rot på nytt. Ibland är jag jätteglad att det äntligen blev av, ibland undrar jag om vi är dumma i huvudet. Kanske är det många gånger så att är man glad så är man också dum i huvudet.

Jag tycker mycket om vårt nya ställe. Ser ut genom fönstret i skrivande stund och ser både samhälle och skog. Ett stenkast härifrån rinner vackra Umeälven. Men än känner jag inte trakten. Dagligen går jag omkring med 3-åringen och försöker lasra av nejden med min blick. Var finns det fina vägar? Var finns det extra vackra platser att vila? Var kan man ha utflykt, både enkel och lite mer avancerad med eld?

Efter 16 år i Kungälv så hade jag lärt mig var saker fanns, många av ansiktena jag såg var bekanta, jag kunde bussrutterna, promenadstråkens längd och ansträngningsgrad, jag hade minnen över hela stan. Kungälv som en gång var okänt hade vuxit sig bekant.

Här har jag inga minnen. Här måste vi göra nya. Kan den som känner sig manad hjälpa oss att be för det? För att hela familjen ska få nya, positiva minnen runt vårt nya hem. Både som familj och tillsammans med människor som vi lär känna. Be för att vi ska få djupa, meningsfulla relationer. Att odla vänskaper är för mig vad klättra i träd är för en get som inte kan klättra i träd (det finns getter som kan klättra i träd, väldigt bra dessutom, det är därför liknelsen är så klockren).

Från en liten utflykt i helgen.

Bilder · Lästips · Natur och vyer

I morgon kommer ett viktigt inslag med Aschberg – jag kommer att länka

I morgon kommer jag uppdatera med en länk som jag vill uppmuntra er att se då det handlar om något som är viktigt för mig.

Det handlar om ett ouppklarat dödsfall (även om det enligt polisen är uppklarat…), och det handlar om en person som stod oss mycket nära. En familjemedlem. Det hände 2013.

Jag har aldrig skrivit om det på bloggen eftersom det är mycket oklarheter och obehag kopplat till det. Både i det vi fått veta och det vi inte har fått veta men som vi har kunnat ana. Ni förstår kanske mer i morgon när artikeln publiceras på 200 sekunder med Aschberg.

Bilder · Illustrationer · Natur och vyer · på Sonja · Stor Konst

Tiden är inne för er att stå ert kast

Jag håller på att göra om på bloggen för att jag vill att det ska vara lite mysigt. Har gjort en header med ett självporträtt, men tyvärr så kan jag inte rita ansikten ordentligt och måste öva. Jag har redan sagt att om jag börjar måla så kommer ni tvingas att titta på vad jag gjort så ni har inget val. Tiden är inne för er att stå ert kast.

Bakgrunden är från ett foto taget i Latikberg 2018 och jag har klippt bort hela min familj som stod nedanför granarna. Tanken är dock att jag ska måla något som bakgrund med. När jag får tid……. ni får helt enkelt se vad som växer fram.

Jag vill inte ha någon bakgrund härifrån Kungälv. Det är inte det att naturen kring Kungälv är ful (bara ganska, nej jag skojar bara) utan det är för att den är så fruktansvärt o-vintrig. Kolla den här bilden som jag tog idag från min promenad.

Fint men.. fel? Kan man säga så om en skog? Jag säger så om en skog!

Jag hoppas att ni har det bra ute i stugorna. Är du utan hopp vill jag säga: det finns hopp. Och har du ångest, irrar hit och dit i tankarna och har du gjort saker du ångrar eller genomgått oåterkalleliga förluster vill jag säga: det finns frid. Ni vet genom vem. Ni vet vem jag menar.

‘Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.’

Fjärde Moseboken 6:24-26

Klistrar in ett inlägg från min syster i tron, Carola:

Ni kan hitta inlägget på instagram genom att trycka här.

Allmänt · Barn · Bilder · Familjeliv · Högtider · Jesus · Natur och vyer · på Sonja · Trygghet

Skräckfylld tanke en väldigt lugn juldagsmorgon

Det har varit så vackert här idag! Så fort solen gick upp började nattens frost att glittra och glimra så vi tog yngsta och for upp till skogspromenaden. Dammen var täckt med ett centimetertunt, blankt och genomskinligt lager is och när vi gick ut på bryggan och hoppade så knäppte det metalliskt i hela isen, från ena stranden till den andra. Ljudet påminner om när vajrar går av i slänggungan på Liseberg.

En tanke fyllde mig med fasa: Tänk om jag och Joakim skulle bli upptagna i samtal för en stund, och nästa gång som vi såg mot lillen så skulle Stigen, glad i hågen, stå långt ute på isen och vinka åt oss. Vad skulle vi kunna göra om så skedde? Bara tanken fick det att göra ont i magen, just för att den var sannolik. Springa ut på tunn is är exakt sånt små barn gör om man inte bevakar dem som en hök. Så det är bara att bita ihop och ha koll på barnen så gott man kan, helt avslappnad blir man inte med småbarn och det är konstigt nog inte helt ohärligt.

Vid promenaden hade nån (gissningsvis från Equmenia) satt upp denna. Jag blir så glad varje gång jag läser eller hör något om min Jesus. Han har räddat livet på mig, och räddat livet på så många fler sen han föddes. Jag älskar honom!

När solen kom fram och lyste på isen så blev det ljusare än ljust, det blev onaturligt ljust. Det var som att det var två solar som sken, en från himlen och en från dammen.

Jag hoppas att ni har en fin juldag! Nu ska jag väcka minstingen från tuppluren.

Jag har flyttat bloggen och när jag gjorde det föll mailprenumeranter bort. Vill du följa bloggen via mail så kan du registrera dig här.