Bilder · Lästips · Natur och vyer

I morgon kommer ett viktigt inslag med Aschberg – jag kommer att länka

I morgon kommer jag uppdatera med en länk som jag vill uppmuntra er att se då det handlar om något som är viktigt för mig.

Det handlar om ett ouppklarat dödsfall (även om det enligt polisen är uppklarat…), och det handlar om en person som stod oss mycket nära. En familjemedlem. Det hände 2013.

Jag har aldrig skrivit om det på bloggen eftersom det är mycket oklarheter och obehag kopplat till det. Både i det vi fått veta och det vi inte har fått veta men som vi har kunnat ana. Ni förstår kanske mer i morgon när artikeln publiceras på 200 sekunder med Aschberg.

Bilder · Illustrationer · Natur och vyer · på Sonja · Stor Konst

Tiden är inne för er att stå ert kast

Jag håller på att göra om på bloggen för att jag vill att det ska vara lite mysigt. Har gjort en header med ett självporträtt, men tyvärr så kan jag inte rita ansikten ordentligt och måste öva. Jag har redan sagt att om jag börjar måla så kommer ni tvingas att titta på vad jag gjort så ni har inget val. Tiden är inne för er att stå ert kast.

Bakgrunden är från ett foto taget i Latikberg 2018 och jag har klippt bort hela min familj som stod nedanför granarna. Tanken är dock att jag ska måla något som bakgrund med. När jag får tid……. ni får helt enkelt se vad som växer fram.

Jag vill inte ha någon bakgrund härifrån Kungälv. Det är inte det att naturen kring Kungälv är ful (bara ganska, nej jag skojar bara) utan det är för att den är så fruktansvärt o-vintrig. Kolla den här bilden som jag tog idag från min promenad.

Fint men.. fel? Kan man säga så om en skog? Jag säger så om en skog!

Jag hoppas att ni har det bra ute i stugorna. Är du utan hopp vill jag säga: det finns hopp. Och har du ångest, irrar hit och dit i tankarna och har du gjort saker du ångrar eller genomgått oåterkalleliga förluster vill jag säga: det finns frid. Ni vet genom vem. Ni vet vem jag menar.

‘Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.’

Fjärde Moseboken 6:24-26

Klistrar in ett inlägg från min syster i tron, Carola:

Ni kan hitta inlägget på instagram genom att trycka här.

Allmänt · Barn · Bilder · Familjeliv · Högtider · Jesus · Natur och vyer · på Sonja · Trygghet

Skräckfylld tanke en väldigt lugn juldagsmorgon

Det har varit så vackert här idag! Så fort solen gick upp började nattens frost att glittra och glimra så vi tog yngsta och for upp till skogspromenaden. Dammen var täckt med ett centimetertunt, blankt och genomskinligt lager is och när vi gick ut på bryggan och hoppade så knäppte det metalliskt i hela isen, från ena stranden till den andra. Ljudet påminner om när vajrar går av i slänggungan på Liseberg.

En tanke fyllde mig med fasa: Tänk om jag och Joakim skulle bli upptagna i samtal för en stund, och nästa gång som vi såg mot lillen så skulle Stigen, glad i hågen, stå långt ute på isen och vinka åt oss. Vad skulle vi kunna göra om så skedde? Bara tanken fick det att göra ont i magen, just för att den var sannolik. Springa ut på tunn is är exakt sånt små barn gör om man inte bevakar dem som en hök. Så det är bara att bita ihop och ha koll på barnen så gott man kan, helt avslappnad blir man inte med småbarn och det är konstigt nog inte helt ohärligt.

Vid promenaden hade nån (gissningsvis från Equmenia) satt upp denna. Jag blir så glad varje gång jag läser eller hör något om min Jesus. Han har räddat livet på mig, och räddat livet på så många fler sen han föddes. Jag älskar honom!

När solen kom fram och lyste på isen så blev det ljusare än ljust, det blev onaturligt ljust. Det var som att det var två solar som sken, en från himlen och en från dammen.

Jag hoppas att ni har en fin juldag! Nu ska jag väcka minstingen från tuppluren.

Jag har flyttat bloggen och när jag gjorde det föll mailprenumeranter bort. Vill du följa bloggen via mail så kan du registrera dig här.

Allmänt · Barn · Bilder · Natur och vyer

Drömmen om ett potatisland

Jag dagdrömmer om att ha ett potatisland. Tyvärr fastnar mina drömmar i att jag inte vet hur jag ska sköta jorden. Bör man ha en traktor? Eller en oxe? Var ska jag förvara oxen? Eller går det bra att driva ett mindre potatisland för egen hand? Eller borde jag kanske ha ett stort potatisland ändå? Är treskifte något man borde lära sig mer om? Var får man tag på sättpotatis när man inte har sparat några egna från förra skörden? Hur väl måste man känna en granne för att få låna dennes traktor? Bör man baka en tigerkaka till grannen som tack, om man får låna traktorn?

Jag gillar inte hur min potatislandsdröm ständigt gör mig slutkörd utan att jag ens hunnit sätta en enda potatis ens i mitt egna huvud. Det gör att jag tappar lite hopp om drömmen, som ändå ligger kvar.

DSC03556Mellan pojken och kojan på bilden hade vi ett av våra potatisland då jag växte upp, men numer växer det bara gräs där som ni kan se.