Allmänt · Barn · Bilder · Jesus · på Sonja · Trygghet · Vittnesmål om Jesus

När man försöker höra vad som pågår men bara hör brus

Idag har vi varit ute flera gånger i snön, har även varit ute själv och bara gått. Har haft en så bra ledig vecka senaste veckan, en underbar start på 2021.

Som ni ser var mängden snö patetisk men vi körde ändå om och om igen, uppför backen och nedför backen, och det var så roligt att se lillens glädje när han körde ”som med en bil”.

Jag älskar mitt liv så mycket. Tänk att jag får vakna varje morgon och veta att Gud finns och att han är god. Varje andetag som jag andas så känner jag honom där. I 30 år tyckte jag att det blev allt tyngre att andas, och det blev bara värre att bära tyngden som låg osynligt över bröstet, så svårt att leva med avgrunden som växte där inne. Men nu är det skönt att få luft och att känna hjärtat slå. Där avgrunden var känner jag värme.

Jag tycker att världen är hemskt rörig och när jag försöker avläsa vad som pågår så brusar det bara. Det är sådan väldig röra, så mycket förvirring och dubbla budskap i allt. Så mycket är fel. Kommer det brisera? När? Hur? På grund av vad? Sen har vi vardagen också, och alla relationer, som alltihop bär på sitt.

Min stora tröst när jag är osäker på hur det kommer bli, är min Jesus, som jag får vakna med varje dag. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Och om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty han är med mig. Hans käpp och stav, de tröstar mig.

Gröna ängar
Bilder · Illustrationer · Natur och vyer · på Sonja · Stor Konst

Tiden är inne för er att stå ert kast

Jag håller på att göra om på bloggen för att jag vill att det ska vara lite mysigt. Har gjort en header med ett självporträtt, men tyvärr så kan jag inte rita ansikten ordentligt och måste öva. Jag har redan sagt att om jag börjar måla så kommer ni tvingas att titta på vad jag gjort så ni har inget val. Tiden är inne för er att stå ert kast.

Bakgrunden är från ett foto taget i Latikberg 2018 och jag har klippt bort hela min familj som stod nedanför granarna. Tanken är dock att jag ska måla något som bakgrund med. När jag får tid……. ni får helt enkelt se vad som växer fram.

Jag vill inte ha någon bakgrund härifrån Kungälv. Det är inte det att naturen kring Kungälv är ful (bara ganska, nej jag skojar bara) utan det är för att den är så fruktansvärt o-vintrig. Kolla den här bilden som jag tog idag från min promenad.

Fint men.. fel? Kan man säga så om en skog? Jag säger så om en skog!

Jag hoppas att ni har det bra ute i stugorna. Är du utan hopp vill jag säga: det finns hopp. Och har du ångest, irrar hit och dit i tankarna och har du gjort saker du ångrar eller genomgått oåterkalleliga förluster vill jag säga: det finns frid. Ni vet genom vem. Ni vet vem jag menar.

‘Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.’

Fjärde Moseboken 6:24-26

Klistrar in ett inlägg från min syster i tron, Carola:

Ni kan hitta inlägget på instagram genom att trycka här.

Bilder · Illustrationer · mirakel · på Sonja

Ni fattar inte hur teknisk jag varit, men försök

Nu har jag fixat så att jag kan fjärrstyra kameran via mobilen och så har jag genom ett julmirakel hittat kamerastativet i vår extremt stökiga och oordnade källare. Jag skämtar inte, jag bad en bön, och fann den. Hade jag inte varit övertygat kristen före hade jag blivit det efter.

Ni förstår inte vilken teknisk pärs det var att uppgradera programvaran på kameran och få fjärrstyrningen att fungera. Man var tvungen att ladda ned primitiva programvaror via USB men det gick inte på min dator för min dator var för bra.

Här testar jag för att se om det fungerar (ni kan föra strecket från höger till vänster)

Vad har jag tänkt göra med allt det här då? Vet ej.

Allmänt · Barn · Bilder · Familjeliv · Högtider · Jesus · Natur och vyer · på Sonja · Trygghet

Skräckfylld tanke en väldigt lugn juldagsmorgon

Det har varit så vackert här idag! Så fort solen gick upp började nattens frost att glittra och glimra så vi tog yngsta och for upp till skogspromenaden. Dammen var täckt med ett centimetertunt, blankt och genomskinligt lager is och när vi gick ut på bryggan och hoppade så knäppte det metalliskt i hela isen, från ena stranden till den andra. Ljudet påminner om när vajrar går av i slänggungan på Liseberg.

En tanke fyllde mig med fasa: Tänk om jag och Joakim skulle bli upptagna i samtal för en stund, och nästa gång som vi såg mot lillen så skulle Stigen, glad i hågen, stå långt ute på isen och vinka åt oss. Vad skulle vi kunna göra om så skedde? Bara tanken fick det att göra ont i magen, just för att den var sannolik. Springa ut på tunn is är exakt sånt små barn gör om man inte bevakar dem som en hök. Så det är bara att bita ihop och ha koll på barnen så gott man kan, helt avslappnad blir man inte med småbarn och det är konstigt nog inte helt ohärligt.

Vid promenaden hade nån (gissningsvis från Equmenia) satt upp denna. Jag blir så glad varje gång jag läser eller hör något om min Jesus. Han har räddat livet på mig, och räddat livet på så många fler sen han föddes. Jag älskar honom!

När solen kom fram och lyste på isen så blev det ljusare än ljust, det blev onaturligt ljust. Det var som att det var två solar som sken, en från himlen och en från dammen.

Jag hoppas att ni har en fin juldag! Nu ska jag väcka minstingen från tuppluren.

Jag har flyttat bloggen och när jag gjorde det föll mailprenumeranter bort. Vill du följa bloggen via mail så kan du registrera dig här.