Allmänt · Böcker · Bibeln · Bilder · Högtider · Jesus · Kyrkoliv · Lästips

Boktips: Tid för Gud av Göran Larsson #judendom #omskärelse

Är du som jag intresserad av judendomen och kanske extra intresserad av hur de firar sina högtider, men vet inte riktigt var du ska börja?

Då är Tid för Gud av Göran Larsson en bra och väldigt grundläggande bok.

IMG_5346

Nu har jag inte direkt någonting att jämföra med, men jag tror att man här får en god första introduktion till de stora högtiderna och deras symbolik, vad de betyder historiskt och just nu för judar och vad de har för betydelse i kristen tradition. De går inte oväntat hand i hand på många sätt.

Jag lånade boken innan Centerns lagförslag att förbjuda omskärelse på barn, men här har ni ett par stycken i boken som jag tycker passar bra att tänka på i tider som dessa.

IMG_5347

IMG_5319

Jag kan förstå tankesättet bakom att vilja förbjuda omskärelse, jag tänkte också förr att det borde vara olagligt. Men det var för att jag inte kunde se skillnad på vad som är rätt och fel från en fast punkt, utan mer tänkte i principer. Då tänkte jag att om det är fel att tatuera en bebis, då måste det vara fel att omskära den också, för båda gör något på bebisens kropp som bebisen inte kan göra ogjort sen. Jag tänkte inte på kontext och innebörd och jag hade inte Gud som referenspunkt, utan allt jag hade som referens var andra, enligt mig ”jämförbara” företeelser, och mina egna känslor. Det blir förvirrat när det är så som man bedömer rätt och fel men så blir moralen utan Gud, den blir förvirrad, subjektiv, fragmentiserad.

Hur som helst måste man inte ha en tro på Gud för att se att det inte har lett till något gott att förbjuda judar att omskära sina söner, och att det inte är historiens hjältar som beskriver judars fredliga seder som ”barbariska” eller andra kraftord (barnmisshandel, lemlästning, med mera)

Många har skrivit bra saker i ämnet, här kan ni till exempel läsa en text Ivar Arpi postade på facebook som jag tycker är on point.

Ja, ni märker var jag står i frågan, men nu skulle jag inte prata om det utan om boken, som jag tyckte om och funderar på att köpa (detta exemplar är lånat på biblioteket).

Jag vet inte hur jag ska sätta betyg på den, jag har inte så mycket att jämföra med, men… fyra?

 

 

 

 

Allmänt · Böcker · Bilder · Församlingsliv · Jesus · Vardag

Konfirmationspresenten

Igår påbörjade mitt äldsta barn konfirmation. Egentligen ”behöver” hon inte för hon blev, medveten om vad hon gjorde efter lite utbildning av vår lokale präst, döpt för tre år sen i Svenska kyrkan. Men så ville hon göra det ändå.

När hon kom hem frågade hon om man får en present när man konfirmerar sig, för hon hade hört något rykte om något sånt från de andra.

Och visst har jag hört om konfirmationspresenter men jag har aldrig varit tillräckligt intresserad för att ställa följdfrågor om vad det är som människor egentligen har fått. Så vad har folk fått i konfirmationspresent egentligen?

Jag fick börja gräva längs memory lane för att se vad jag fick fram därifrån. Och det första jag kom ihåg var att mamma berättat att hon fick en Bibel och kanske ett guldkors i konfirmationspresent, och min äldsta storasyster, hon fick också ett kors-smycke tror jag.

Är korssmycke verkligen presenten som man åsyftar när man säger ”jag konfirmerade mig för presenten”? En Bibel eller ett korssmycke? Det kändes inte som rätt svar. Så jag fick gräva vidare i min livserfarenhets och intrycks skafferi, söka bland allt jag hört om konfirmationsgåvor.

Och då kom jag ihåg låten ”konfirmationspresenten” av Galenskaparna (länk till youtube). Nu kanske inte galenskaparna-sketcher alltid representerar verkligheten till fullo, men får folk saker som kan motsvara ett motorfordon eller en synt i konfirmationspresent? Så udda!!

Nej tacka vet jag vad mamma lärde mig med tindrande ögon, att man får Biblar och korssmycken.

Var förresten på Biblioteket, hittade den här boken, och visst ser mellanöstern ut att ha gjort Hitler riktigt gott?

IMG_4944

Kanske hade den kunnat bli en bra present.

Nån som vill dela vad du fick i konfirmationspresent?

Allmänt · Böcker · Bilder · Jesus · Kristendom · Vittnesmål om Jesus

Boktips: The hiding place (gömstället)

Hej hej!

Nu är det ÄNTLIGEN höst, riktig höst. Ni anar inte hur mycket jag har längtat. Just nu är det nåt slags kallt pissregn ute och jag har inte mått bättre fysiskt på flera månader.

Jag tror att mitt normalläge är vinter. Då fungerar min kropp som bäst. Sen ju varmare det blir, desto mer svullen blir jag. Peak svullenhet inträffar på sommaren. Då är jag som en röd, svettig och hjärnslö kossa.

Egentligen borde jag vara ute i det och fira men minstingen har feber, så jag tänkte att jag ska ta det lugnt med den saken.

IMG_4829

Här är en bok som jag läste ut igår, och jag rekommenderar den varmt för alla. Den svenska versionen, som heter ”Gömstället”, verkar slutsåld. Den engelska versionen var dock i mitt tycke lättläst så kan du engelska hyfsat så bli inte avskräckt. Finns bland annat här på adlibris. Om nån vill ha mitt ex hör av er så kan jag posta.

Boken handlar om en kvinna i Holland som får uppleva tysk invasion under andra världskriget, hon är då typ 45 år. Det är intressant att följa skeendet från en vuxen kvinnas perspektiv (jag har hittills mest läst biografier skrivna av/om människor som var barn/unga under andra världskriget, vet ej varför det blivit så).

Hon blir då del av en underground-rörelse som hjälper och skyddar förföljda judar (hon är själv inte judinna). Vi får läsa om Jesus mitt i misär, mord, förnedring och förföljelse, och får lära oss om hopp och tro mitt i det mörkaste mest tragiska man kan tänka sig.

En underbar bok.

Betyg: Fem korsbelagda getingar (??)

 

Böcker · Betraktelser · Bilder · Familjeliv · Musik · Vardag

Den sämsta barnlåten #förstapris

Jag prenumererar på Goboken som är en tjänst där man får hem dåligt översatta böcker från danska (?) en gång i månaden. De första tygböckerna är jättebra pga prassel och snören men efter dem har jag avbeställt det mesta. Denna månaden blev jag dock lite sugen på en gullig bok med barnsånger.

Öppnade boken och ångrade mig:

IMG_2888

Fy. Har alltid avskytt den här.

Minns när vi sjöng den på dagis och alla barnen stod i ring och sjöng runt en fröken som format ena armen som en snabel. Sen hämtade fröknen en ”annan elefant” som också formade sin arm som en snabel. Och så fortsatte det så, barnen lunkade omkring i rad med sina armsnablar, till alla barnen blivit ”elefanter”.

Det var outhärdligt tråkigt och meningslöst. Ja, många barnlekar och sånger är meningslösa. Det kan man kanske säga? Men det här är faktiskt i en klass för sig.

Det spelade ingen roll om man fick bli elefant tidigt eller sent i ”leken”, det var lika tråkigt hur man än gjorde.

Jag tycker att ”En elefant balanserade” påminner om hur sysslor i vuxenlivet kan kännas ibland. Som till exempel när man måste ut i regnet för att köpa buljongtärningar och potatis till middan, trots att man inte har nån lust. Och det är två kilometer till affären och man har ingen bil. Ni vet den känslan. Den känslan fick jag nog första gången i livet när vi sjöng den här låten på dagis. Man ställde sig i ring och såg fröken forma sin arm som en snabel och man tänkte, åh nej… inte den här igen. Och så satte man igång autopiloten och bara sjöng och spelade med samtidigt som man i sitt inre hörde en osynlig brun ton.

Ekorrhjul. Det var känslan av att vara fast i ett ekorrhjul som jag fick!

Den påminner mig faktiskt lite om den där låten ”Man vänjer sig” av Kjell Höglund.

Vem hade kunnat ana att jag var ett barn som inte många år senare skulle utveckla depression.

Nä jag är glad att vara vuxen. Att vara vuxen och ha barn är mycket bättre än att själv vara ett barn. I alla fall om man är en vuxen som inte är deprimerad och som har funnit meningen med livet.