Allmänt · Bilder · Familjeliv · Natur och vyer

Tillbaka till Västerbotten

Hej,

Vi har haft fullt upp! Vi har flyttat till Västerbotten och det är ingen liten sak. 100 mil. Vi kommer båda från Västerbotten men bygden vi har flyttat till är ny och det bär sina utmaningar. Vi lämnade en plats där vi bott i 17 år och ska nu försöka slå rot på nytt. Ibland är jag jätteglad att det äntligen blev av, ibland undrar jag om vi är dumma i huvudet. Kanske är det många gånger så att är man glad så är man också dum i huvudet.

Jag tycker mycket om vårt nya ställe. Ser ut genom fönstret i skrivande stund och ser både samhälle och skog. Ett stenkast härifrån rinner vackra Umeälven. Men än känner jag inte trakten. Dagligen går jag omkring med 3-åringen och försöker lasra av nejden med min blick. Var finns det fina vägar? Var finns det extra vackra platser att vila? Var kan man ha utflykt, både enkel och lite mer avancerad med eld?

Efter 16 år i Kungälv så hade jag lärt mig var saker fanns, många av ansiktena jag såg var bekanta, jag kunde bussrutterna, promenadstråkens längd och ansträngningsgrad, jag hade minnen över hela stan. Kungälv som en gång var okänt hade vuxit sig bekant.

Här har jag inga minnen. Här måste vi göra nya. Kan den som känner sig manad hjälpa oss att be för det? För att hela familjen ska få nya, positiva minnen runt vårt nya hem. Både som familj och tillsammans med människor som vi lär känna. Be för att vi ska få djupa, meningsfulla relationer. Att odla vänskaper är för mig vad klättra i träd är för en get som inte kan klättra i träd (det finns getter som kan klättra i träd, väldigt bra dessutom, det är därför liknelsen är så klockren).

Från en liten utflykt i helgen.

Allmänt · Bilder · Familjeliv · Illustrationer

Förstoppning visade sig vara något annat

I onsdags när jag och lillen skulle till förskolan vägrade han ha på sig sina gröna, fina favoritskor. Samma skor som han suttit i soffan och kramat för att de är ”så vackra” och som han älskar.

Ja ja, han är två år, obegripligt trots är en del av dagen. Han fick ta ett par andra skor.

Senare på kvällen haltar han omkring och gråter. Jag drar av honom strumporna och genomsöker hans fötter, men hittar ingenting. Stackarn har förstoppning igen, tänker jag. Han brukar ofta ha det och varje gång beter han sig märkligt.

Torsdag morgon vaknar han med över 38 graders feber. Han ligger i soffan hela dagen, vägrar äta och går ingenstans. Som väl är så dricker han bra. Han klagar på att han har ont i foten. Eftersom fötterna ser normala ut så googlar jag och hittar att en del barn kan få ont i benen av feber.

Senare under kvällen kissar han genom blöjan och jag behöver byta hans kläder. När jag drar av honom strumporna ser jag att han har ett alldeles svullet och rödblått sår på hälen. Huden stramar av svullnaden. Ser ut att göra ont.

Precis som han försökt säga hela tiden.

Febern gick ned igår och såret ser mycket bättre ut redan. Men stackars barn. Förstår inte hur vi kunde missa det. Såret sitter mitt på hälen så jag antar att jag inte tittade tillräckligt noga på foten rakt bakifrån.

Man får vara glad att man åtminstone inte sa åt honom att smärtan bara var psykisk. Att han hade ont på grund av stress.

I natt vaknade han och bad oss att rengöra såret extra. Han verkar ganska medveten.
Allmänt · Barn · Betraktelser · Bilder · Familjeliv · Vardag

Jag har tagit bort alla ”sociala” medier

Häromdan när jag och Stickan var ute så upptäckte vi en söt liten sak.

Barnet överskuggar synen lite så jag förtydligar:

Vauren är här.

Jag har tagit bort alla ”sociala” medier från mobilen. Dessa medier stjäl min dyrbara tid och bidrar för mig en känsla av overklighet och det tycker jag inte om. Folk delar nyheter, krönikor, åsikter, konflikter med mera och det blir för mycket. Det är som att gå genom en gata där folk står och skriker motsägande budskap argt och hysteriskt i megafoner.

När allt är så pass nedstängt och stillastående i samhället som det är nu så blir volymen på dessa medier ännu högre i mina öron och det går inte, jag tycker inte om det, så jag tog bort dem, saknar dem inte.
Jo kanske twitter lite. Twitter har alltid varit min favorit, det har varit hemskt roligt där. Det har inte varit särskilt roligt på länge men det har inte slutat vara min favorit för det. Nog med twitter nu.

Jag har också gjort det kloka valet att sluta dricka dryck med koffein (igen) och det har även det förbättrat livskvaliteten. Jag är så känslig för allt. Varför är jag så känslig för allt? Säg en sak jag inte är känslig för.

Just det. Kattungar och hundvalpar och andra slags djurungar är jag inte känslig för. Jag bryr mig inte om djuravkommor, de är helt ointressanta och väcker inga känslor hos mig, så som de verkar göra hos andra. Jag väljer vuxna djur framför djurungar alla dagar i veckan (såvida det inte är ett farligt djur som kan attackera och äta upp mig och min familj).

Allmänt · Barn · Betraktelser · Bilder · Familjeliv · Jesus · Vardag

Längst fram i bilen

Snö i söder blir aldrig som snö i Norrland för det finns ingen utvecklad snökultur här. Snön faller och folk blir förvirrade och försöker i bästa fall tränga på sig ett par gamla skridskor som ligger söndermöglade i källarhålan.

Bilderna är från 1 februari / 26 februari

Det är samma med oss, vi har ingen anpassning till en årstid som normalt inte existerar, så även fast jag älskar vintern så är jag glad att snön är borta. Men nog njöt jag av skönheten så länge det varade.

Världen tycks röra sig snabbt nu när det kommer till ändringar i levnadsmönster och hur vi ska förhålla oss till omvärlden och våra medmänniskor. Jag tror att restriktionerna och nedstängningarna gör mer skada än nytta. Jag tycker synd om människor som är rädda och saknar fast mark och ett hopp att fästa blicken på, särskilt nu när allt är så hysteriskt och normala fasta punkter rycks undan.

Jag vill fortsätta uppmuntra er att söka Jesus, och jag vill uppmuntra er att uppmuntra andra. Jesus är verklig och han lever, just nu, med ett slående hjärta och med varma händer.
Gud står fast och ändras inte som allt annat gör, så har man honom att se på när annat rycks bort, ändrar form och färg, så slipper man må så illa. Det blir lite som att sitta längst fram i bilen och få se mot horisonten när man är åksjuk, fast bättre än så, det är som att få kliva av åkturen och få frisk luft i ansiktet.

Sök honom på allvar. Sök inte en falsk föreställning om att Jesus är ”en av många vägar” (det är en ond grop) utan sök honom som den han själv säger att han är – den enda vägen till Gud. Den som tror på honom tror på det han säger.

Bilderna är från 29 januari / 27 februari