Bilder · Husdjur · Tidningsutklipp

Jag vill inte läsa om Bengts död

Vill börja med att länka några artiklar. Ni får gärna läsa, sprida, skriva om, be.

Otäcka fyndet: En hammare i snön – Aftonbladet
Denna artikel är tyvärr låst, men den är bra. Jag hatar tanken på den där hammaren. Jag hörde om den när den hittades. Jag har bara begravt kännedomen om den där hammaren. Jag har inte orkat med frustrationen med att tänka på den.

”14 frågor som inte fått svar” – Aftonbladet
Kriminaltekniker Ingemar Axberg går igenom punkt för punkt om svagheter i den så kallade ”utredningen” som gjorts kring Bengts död.

”Polisen: ‘ Självklart måste vi titta på det här igen’ ” – Aftonbladet
Menar de detta eller är det något de bara säger?

Äntligen uppmärksammas det som hände Bengt, efter att lillsyrran ihärdigt kontaktat journalist efter journalist, år ut och år in, i hopp om att någon vill ta i det.

Men det har också varit jobbigt. Jag vill inte läsa om blodspår och skador och teorier kring vad hunden gjort och inte gjort. Det är viktigt, nödvändigt och jag är enbart positiv till det. Är så tacksam för journalisternas arbete och att det kommer ut och att flera medier uppmärksammar det och att det får polisen att eventuellt vakna och skämmas över sitt dåliga arbete. Men det är också jobbigt. Det är Bengt det handlar om, och det är vårt gamla hem som det är bilder på. Köket, hallen, ytterdörren. Jag har saker kvar i skåpen. Kläder kvar i garderoben. Ingenting jag vill ha men även fast jag flyttat ut sedan länge så var vi alltid välkomna dit och vi var inte färdiga. Någon gjorde det färdigt för oss. Jag har inte varit där sen det hände utan har bara tittat försiktigt in genom något fönster och fått hemska bilder i huvudet.

Utklipp från ”Otäcka fyndet – en hammare i snön”

Detta var nytt för mig, jättejobbigt. Dels att polisen inte noterat det (hur har de mage att göra ett så uselt jobb?), sen också att det där inte är allmänna bord och stolar utan det var vårt bord och våra stolar, som vi slet med hälsan. Vid det där bordet åt Bengt sina första tortillas, och fick sås i mustaschen vilket vi skrattade åt på tonåringars kanske inte helt varma sätt. På diskbänken som syns i klippen brukade han rosta sina bröd, kolsvarta skulle de vara, som hårda kolbitar. Och så förvarade han smöret i skafferiet. Det var lite udda men smöret var alltid mjukt och redo och inte blev det härsket som man kan tro. Varför berättar jag det här? För att det är det är sånt här jag tänker på när jag ser bilderna. Det andra vill jag inte tänka på.

Kökssoffan var vår soffa. Där satt man när man var en tonåring som färgat håret svart eller blått och där satt man när man fick sitt första och andra barn.

Bengts hund var inte Bengts hund från början, det var min lillasysters efter att en av byns gråhundar avsedd för jakt parat sig med en fin liten rashund avsedd för knä, jag tror det var otroligt att 1. parningen tekniskt gick igenom och att 2. mamma hund inte sprack itu? Det var jag som gav honom namnet Gorim. Så mycket jag stört mig på den hunden. Helt odräglig var han. Satt ofta uppe på matbordet. Rev så det blev klomärken. Mamma gillrade nån typ av fälla men hjälpte det? Nu när jag tänker på det har jag till och med något vagt minne av att han sprang ned i en isvak, så räddningstjänsten fick komma med helikopter och dra upp honom? Om bara passagerarna på Titanic hade fått uppleva en sådan behandling.

Jag dubbelkollade hos ett par syrror och det stämmer att det hände. Det enda tveksamma var om han drogs upp med helikopter. Bengt och mamma satt i alla fall på isen skräckslagna över att förlora sin älskade hund. Gorim var faktiskt hemskt snäll och jag uppfattade honom alltid, handen på hjärtat, som väldigt korkad.

Han borde inte misstänkas för att ha varit den som städat rent efter det som hände, utan att ens lämna tassavtryck efter sig. Det hela är som ett skämt så dåligt att jag inte har berättat om det för någon. Hörde inte ansvariga poliser själva hur bisarra deras förmodanden var?

Här är en helt ointressant video med våra hundar när de skällde (varför la jag ut den?). Gorim är gråhunden med ovanligt lång mustasch, 36 sekunder in i videon.

Allmänt · Bilder · Husdjur · Illustrationer

Bland det tråkigaste jag nånsin köpt för 526 kr

Ibland måste man köpa tråkiga och dyra saker som man egentligen inte vill ha men som ändå behövs, som till exempel cykellyktor och bh:ar. Men idag köpte jag en sak för 526 kronor som till och med var ännu tråkigare.

Jag har inte så mycket emot silverfisk när det rör sig om en enstaka här och där.  Men när det kryllar av dem som Egyptens gräshoppor så får man ungefär samma känslor som Rambo måste ha haft när han var omringad i skogen av poliser och blev tvungen att hugga var och en av dem i låret med en stor jaktkniv, för att sen bli jagad av massa militärer i stället som han sprängde i luften från en gruva (det är i alla fall så jag minns filmen ifråga, men det var länge sen jag såg den nu).

Fast hade det inte varit poliser och militärer som han hade haft att göra med, utan silverfisk, så hade det räckt med betydligt lindrigare metoder tydligen och det är alltså i den sitsen jag befinner mig idag.

rambo-silverfishsh

Betraktelser · Bilder · Husdjur · Jesus · Tidningsutklipp

Genmanipulering av människor

Jag såg att Elaine Eksvärd bloggat lite om genmanipulering av människor, och då i synnerlighet barn med handikapp, som till exempel hennes egna dotter som har Williams syndrom. Hon skriver väldigt fint om sin dotter tycker jag men jag måste säga att jag själv blir förskräckt bara jag hör frasen ”genmanipulering av människor”.

Anledningen är inte allt det goda man skulle kunna göra med denna vetenskap. Anledningen är: vart ska man dra gränsen? Ska man dra gränsen vid att bara hjälpa människor med genetiska avvikelser som leder till svårigheter i vardan – eller kommer man alldeles snart (eller i samma andetag) börja utforska olika möjligheter för att ”förbättra” människan som sådan hon är?

Klarar människan balansen mellan gott och ont och rätt och fel i den här frågan?

Det tror inte jag. Det tror jag definitivt inte. När människan väl har börjat gå in på den här vägen och börjat snacka genmanipulering av embryon eftersom det är en möjlighet, så har vi redan där satt foten på en nattsvart väg som trots alla goda föresatser garanterat kommer leda till eländes elände. Vi ska inte gå den här vägen.

Dessutom är vi skapta till Guds avbilder och när vi börjar rucka på vår genetik så kommer vi inte att vara Guds avbilder länge till. Som sagt så vet vi inte var gränserna går. Att människor har börjat genmanipulera med grönsaker och växter och djur är alldeles tillräckligt illa och tecken på att vi håller på att balla ur. Grönsaker är i sammanhanget egentligen rätt harmlöst om än det är riktigt illa, men när det går över till att börja handla om människor, eftersom möjligheten och tekniken finns och börjar bli billigare och lättillgängligare… då är vi rejält brunt ute.

IMG_2708 (1)

En bild på ett tidningsomslag som jag tagit – dessa rubriker har börjat bli rätt vanliga 😦 Urk

Tanken på allt det goda som genmanipulering kan medföra är oemotståndligt frestande och när jag tänker på något ganska ”harmlöst” och enkelt, till exempel kött och mejeriprodukter som odlas utan att något djur behöver plågas, så förstår jag varför genmanipulation på papperet ser ut som en fantastisk och angelägen, ja kanske rent utav nödvändig idé som vore ”oansvarig att bortse från”. Helst efter att vi i så många år nu har fått höra att vår köttproduktion håller på att förstöra hela jorden.

Men vi klarar verkligen inte ansvaret. Vi gör inte det. Det finns en anledning till att Gud kastade nästan hela skapelsen i sjön bokstavligt talat en gång i tiden (Noa ni vet) och jag tror att en av många anledningar kan ha varit genmanipulering och korsningar mellan människor, växter och djur (som det i naturen finns en väldigt effektiv spärr mellan – de kan inte korsas på naturlig väg och det ska vara så) (fast på Noas tid pågick nog även blandning mellan änglar och människa, 1 mos 6:1-5).

Jag tror på fullaste allvar att det försiktigt kommer att börja visa sig alla möjliga märkliga blandningar mellan djur och växter närmsta åren. Det har börjat lite lätt med getter som har spindelvävsprotein i mjölken och grisar som har människo-dna (det här är i och för sig riktigt allvarligt – USCH) för att man ska kunna transplantera grishjärtan till människor. Men snart kommer fler grejer och jag tror inte att det kommer att dröja allt för många år förrän vi kommer få se mammutar. Ja jag vet, mammutar av allt. Men jag säger mammuntar eftersom jag personligen faktiskt satt dem lite som ett startskott för att det därefter kommer att eskalera i rasande takt och vi kommer se det ena sjukare än det andra.

20171107_085427

Hur många fler än mig har väntat på detta sen barnsben? Räck upp en hand!

Jag ser inget hopp om att det inte kommer att börja mixtras mer med skapelsen. För hur skulle vi kunna låta bli? Jag har så svårt att se att en kultur som inte har någon repsekt för Gud YHVH skulle kunna motstå frestelsen att blanda och skapa egna blandningar, särskilt eftersom det finns så mycket ”gott, kul och vackert man kan göra för mänskligheten och jorden” med tekniken allt eftersom det blir lättillgängligare och billigare.

Jag tror faktiskt att det pågår mer bakom kulisserna än vad man ens vill veta. Men innan det kan bli offentligt så måste vi bli mer välkomnande inför idén, och där är det en bit kvar. Där behöver vi bearbetning moraliskt och kulturellt. Detta är en indoktrinering som pågått ett tag nu och i allra högsta grad är pågående.

Vi kommer få se så mycket märkliga sci-fi-grejer under vår livstid tror jag. Och all genmanipulering och korsningar mellan växter, djur och människor är ansvarslöst, ondskefullt och långt utanför vår sak att syssla med hur gott det än kan se ut teoretiskt och på papperet. Vi ska även hålla ögonen öppna för robotteknik som inte bara används för att förenkla för människor med handikapp och svårigheter i vardan (det är så det börjar), utan som används för att ”förbättra” människan som sådan hon är. Ni vet, friska, fungerande människor som helt plötsligt börjar ge upp sin medfödda mänsklighet för att få ”nya/förbättrade funktioner”. Som sagt: vi vet inte hur vi ska dra gränserna för vad som är OK och inte, och vi kommer förr eller senare gå över gränsen.

Kom ihåg det här. För jag tror på allvar att vi kommer se mer och mer av det och det kommer utmålas som oemotståndligt, gott och bra, och det kommer garanterat vara väldigt enkelt och bekvämt för oss också. Gränser kommer överskridas och suddas ut och trampas över. Guds ordning, som vissa felaktigt kallar för ”naturens ordning” (som om naturen i sig själv skulle kunna frammana denna ordning…), kommer att bli suddigare och suddigare.

Men vi behöver inte vara rädda.Det står om att mänskligheten kommer balla ut i sluttiden och det står att vi som tror på och håller fast vid Jesus kommer att överleva krisen (som liknas vid födslovärkar och alla som har fött barn vet ju att födslovärkar innebär att man har nåt väldigt fint att se fram emot) och det tycker jag är skönt. Sen kommer ju många att på allvar tro att ”teknologiska och genetiska framsteg som förbättrar människan” är något positivt och ”nästa steg i evolutionen”, men när det börjar talas om ”nästa steg i evolutionen” då ska ni veta att det där bara är förbannad lögn. Gå inte på dumheterna. Tro på Jesus.

Några tankar? (finns ju sååå mycket att sätta tänderna i i ämnet!) 

Allmänt · Bilder · Husdjur · Matlagning · Vardag

Skar nästan av mig fingret

img_0850.jpgIdag när jag skulle göra potatis- och purjolökssoppa så skedde en liten olycka. Och nej jag talar inte om inkontinensbekymmer den här gången.


Jag skar mig rätt över vad man på latin kallar för digitus medius men som på mellanstadiespråk är mer känt som fuck you-fingret.

Jag skar genom nageln och det började så klart genast blöda på ett sätt som var obehagligt. Innan jag vågat undersöka skadan hann jag teorisera lite löst kring sannolikheten att jag skulle dö (för att sen återuppväckas vid Jesu återkomst förstås), men jag kom ganska snabbt fram till att om jag täcker fingret med lite ihopknövlat hushållspapper så överlever jag nog.

Vilket visade sig stämma.

Så nu har jag plåster tills vidare och jag ser hoppfullt fram emot en problemfri läkning. 

Tack Gud för att vår dyra nya kniv inte var lika vass som jag trodde, för hade den varit det så hade jag även skurit igenom köksbänken, vänster kroppshalva och hunden (en shih tzu papillon). Och det hade inte sett bra ut på CV:t.