Bilder · Illustrationer · Jesus · Kristendom · Kristna · mirakel · Vittnesmål om Jesus

Måste man vara perfekt som kristen?

Innan jag blev kristen hade jag en enda kristen vän, hon kom till tro några år efter att vi lärt känna varann. Innan hon kom till tro så var vi väldigt lika i vårt andliga sökande. Det var hon som tipsade mig om den fruktansvärda boken En kurs i mirakler (som jag varnat för bland annat här).

Ingenting i vår relation ändrades av att hon blev kristen men vårt gemensamma andliga sökande fick ett slut. Jag fortsatte leta medan hon pratade om att ha ”hittat hem”.

Det provocerade mig när hon tog avstånd från de sökvägar jag var inne på. Hon fick det att framstå som (och hon sa det nog även rätt ut någon gång) att jag gick fel väg medan hon gick rätt. Hur kunde hon vara så uppblåst och fräck? Hur vågar man säga att man själv går rätt och andra går fel, är inte det att nedvärdera andra…?

Men det var inte första gången som vi var oense om saker. Hon är dessutom ofta både rättfram och lite på tvären eller hur man ska säga. Så det gick ändå.
Hon var väldigt öppen och hon pratade mycket om Jesus. Men i mitt huvud hörde jag inte vad hon sa utan min hjärna översatte namnet Jesus till ”nån slags andlig guide som finns i många religioner”, ”ett annat ord för överjaget”, ”en fin tröst för henne men inte för mig” och massa annat som är oförenligt med Bibelns Jesus.

Jag hörde vad hon sa men jag hörde inte vad hon sa.

”Du människobarn, du bor mitt ibland ett upproriskt folk. De har ögon att se med, men ser inte. De har öron att höra med, men hör inte, eftersom de är ett upproriskt folk”.

Hesekiel 12:2

Inte mycket ändrades i hennes liv. Hon levde på i samma mönster som var bitvis ganska destruktiva.

Men.

Det där är inte riktigt sant. Det där att inte mycket ändrades i hennes liv. För det var inte det att det inte ändrades, det var bara det att det ändrades långsamt. I början märkte jag ingenting. Det var små saker bara, att hon pratade om Jesus, att hon började gå till en församling, att hon såg orolig ut när jag pratade om det hokus pokus som jag höll på att leta i.

”Har hon hittat något som är på riktigt?”

Men över årens lopp började jag ana något. Motgångarna i hennes liv fortsatte komma, och stundvis var hennes liv mycket svårare än innan hon blev kristen. Men även fast det var bitvis svårt så såg jag att hon inte fullständigt rasade ihop varje gång, som hon gjorde innan. Och när hon rasade ihop, vilket hände, fick hon alltid tillbaka gnistan, och såg framåt på ett väldigt märkligt och för mig nytt sätt. På ett nästan övernaturligt sätt?

Det här fick mig inte att komma till tro. Jag kunde inte se Jesus, jag kunde inte höra eller förstå. Men det jag såg hända i hennes liv fick mig ändå att tänka tanken: har hon hittat något som är på riktigt?

Nu 10 år (nånting) i efterhand så är skillnaden enorm. Stora problem och destruktiva mönster har ramlat av henne som gamla kläder som hon långsamt och nästan obemärkt vuxit ur.
Ofta har hon inte tänkt på det själv förrän man påpekar det för henne och påminner om hur det var förr under väldigt lång tid.

Så: måste man vara perfekt som kristen?

Det var inte min väns fulländade liv som fick mig att tänka tanken att Jesus kanske är på riktigt. Det som fick mig att tänka den tanken var att hon alltid gick till honom och alltid tycktes komma igen med den där gnistan som var så svår att placera. Hon pratade om synd och förlåtelse och även fast jag tyckte prat om synd kändes obehagligt och ”dogmatiskt” så såg jag att förlåtelsen som hon talade om gjorde något med henne. Jag tror att det med ett annat ord kan kallas för hopp. Jag tror att man även kan kalla det kärlek. Jag tror att man också kan använda ordet kraft.

”Och inte bara det, utan vi gläder oss också i lidandet, eftersom vi vet att lidandet ger tålamod, och tålamod erfarenhet och erfarenhet hopp. Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den Helige Ande, som är given till oss. ”

Rom 5:3-5

Senast som vi sågs så gick vi på gudstjänst i Kungälvs kyrka och prästen predikade om de kristna i våra liv som betytt extra mycket i vår vandring i tron.

Hon är en sådan viktig person för mig. Hon har lärt mig så mycket och är en förebild och inspiration i kristendomen. Efter predikan sa hon att jag är det för henne.

Och jag är inte heller perfekt.

‘När Jesus senare åt i hans hus, fanns där många tullindrivare och syndare som åt tillsammans med honom och hans lärjungar, för många av dem hade också börjat följa Jesus. Då de skriftlärda bland fariseerna såg Jesus i detta sällskap, sa de till hans lärjungar: ”Äter han verkligen med tullindrivare och syndare?” Men Jesus hörde det och sa till dem: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare.” ‘

Markus 2:15-17
Betraktelser · Bilder · Jesus

Är det värt att komma först?

Jag såg den här bilden på twitter. Den vill visa att meritokrati (att man kan bli framgångsrik baserat på meriter, och inte social status) är en lögn. Men det jag tycker den lyckas bäst med är att nedvärdera kvinnors prioriteringar i livet, och utmåla dessa val som sämre.

Det bilden inte visar är 1. att en stor del av männens ansträngning går till kvinnor som prioriterar barn, och sedan det jag tycker är viktigast 2. bilden visar inte målet. För vad är målet? Är det ens eftersträvansvärt att ligga först på löparbanan?

Meningen med livet är att leva i gemenskap med Gud. De som inte gör det håller nog inte med då de inte vet vad de saknar. Gemenskap med Gud är meningen med livet och det får man genom att tro på hans son och genom att ta honom i handen. Målet, den slutgiltiga mållinjen, kan vi inte gå över själva (det är omöjligt) utan den mållinjen bär Jesus oss över personligen. När man känner till detta faktum blir att förmedla Honom ens livsuppgift. Denna livsuppgift kan man leva i oavsett karriär, status eller hinder på vägen.

‘ Men han skall svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som bedriver orättfärdighet. Där skall ni gråta och skära tänder, när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva är utdrivna. Och människor skall komma från öster och väster, norr och söder och ligga till bords i Guds rike. Och se, det finns de som är sist som skall bli först, och de som är först som skall bli sist.” ‘

Lukasevangeliet 13:27-30 (fetstilen är min)

Jag tänker att den som kommer först enligt bilden är den som går i pension med mest imponerande karriär.
Det är ju ett, eh, fint mål, men det är inte mitt mål. Jag kan säga att jag mer en gärna hellre tar en löparbana med tvätt och spis. De har inte ritat några barn på löparbanan, förmodligen för att många kvinnor då skulle se deras del av löparbanan som den bästa.
Tvätt och spis hindrar inte mig från att vinna loppet. Inget kan hindra mig från att vinna, för vinsten får jag genom han som vann den åt mig. Det jag behöver göra är att hålla fast vid honom.

Ni har hört det som står, att ”tron kan flytta berg”. Berg är hinder som ser oöverkomliga ut. Tvättmaskiner och spisar är inte berg. De är användbara verktyg för att kunna ta hand om familjen, och ta hand om familjen är en Mycket Fin Uppgift.

Bilden framställer dessa fina uppgifter som Mycket Dåliga och som en snara och fälla för kvinnan. Pfft. En än större snara och fälla är i så fall män som inte ger kvinnor och barn vad de är skyldiga dem och i stället tjänar sig själva. Att bara tjäna sig själv är förresten en snara och fälla för båda könen.

Tänk om det slutgiltiga målet, den stora vinsten, endast var för de utan hinder/med så få hinder som möjligt. Hur skulle sjuka, handikappade, skadade, mindre bemedlade äldre, osv, nånsin kunna vara med i loppet?
Och vilka skulle vilja ta hand om de sjuka, handikappade, skadade, osv, om omvårdnad av dessa ansågs vara hinder på löparbanan?

”Då kallade Jesus dem till sig och sade: ”Ni vet att de som anses vara folkens ledare uppträder som herrar över dem och folkens stormän härskar över dem. Men så är det inte hos er, utan den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara allas slav. Ty Människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många”.

Mark 10:42-45 (festilen är min)

‘ Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu ligger rättfärdighetens segerkrans i förvar åt mig. Den skall Herren, den rättfärdige domaren, ge åt mig på den dagen, och inte bara åt mig utan åt alla som älskar hans återkomst. ‘

2 Timoteusbrevet 4:7-8

Församlingsliv · Jesus · Kyrkoliv

Så här vill jag aldrig ”fira” påsk mer

Påsken är den viktigaste högtiden på hela året för mig. Jag är högtidsanalfabet och har svårt att bry mig om högtider men påsk är ingen tveksam tönthögtid, påsken uppmärksammar min kungs och mitt hjärtas fröjd och glädjes död och återuppståndelse (jag fetstilar eftersom många missar/råkar förbise att han fick liv igen och lever fortfarande).

Det var ingen sammankomst, ingen gemenskap, ingenting för min del i år tack vare dessa restriktioner. Vi satt hemma som om det var en vanlig dag. Jag är folkskygg och tycker om att vara hemma cirka nästan jämt men jag ville träffa människor som fattar vad det här handlar om. Jag ville läsa ur Bibeln tillsammans. Jag ville vara nära människor som varit med om Jesus frälsande uppståndelsekraft, för även jag har fått nytt liv (samma liv som reste Jesus från graven). Och det är jag inte ensam om. Jag ville träffa fler som fått ögonen öppnade för Gud och som bär påskens budskap levande inom sig.

”Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem: ‘Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. Inte heller skall man kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Ty se, Guds rike är mitt bland er.'” Luk 17:20-21

Jag vill aldrig mer ”fira” påsk som i år 😦 På grund av min slapphet är jag ändå orolig att det kan bli så. Jag bedömer risken som sannolik.

Det var tomt, fattigt, eländigt och dåligt. Det var värdelöst och det var ledsamt.

Allmänt · Barn · Betraktelser · Bilder · Familjeliv · Jesus · Vardag

Längst fram i bilen

Snö i söder blir aldrig som snö i Norrland för det finns ingen utvecklad snökultur här. Snön faller och folk blir förvirrade och försöker i bästa fall tränga på sig ett par gamla skridskor som ligger söndermöglade i källarhålan.

Bilderna är från 1 februari / 26 februari

Det är samma med oss, vi har ingen anpassning till en årstid som normalt inte existerar, så även fast jag älskar vintern så är jag glad att snön är borta. Men nog njöt jag av skönheten så länge det varade.

Världen tycks röra sig snabbt nu när det kommer till ändringar i levnadsmönster och hur vi ska förhålla oss till omvärlden och våra medmänniskor. Jag tror att restriktionerna och nedstängningarna gör mer skada än nytta. Jag tycker synd om människor som är rädda och saknar fast mark och ett hopp att fästa blicken på, särskilt nu när allt är så hysteriskt och normala fasta punkter rycks undan.

Jag vill fortsätta uppmuntra er att söka Jesus, och jag vill uppmuntra er att uppmuntra andra. Jesus är verklig och han lever, just nu, med ett slående hjärta och med varma händer.
Gud står fast och ändras inte som allt annat gör, så har man honom att se på när annat rycks bort, ändrar form och färg, så slipper man må så illa. Det blir lite som att sitta längst fram i bilen och få se mot horisonten när man är åksjuk, fast bättre än så, det är som att få kliva av åkturen och få frisk luft i ansiktet.

Sök honom på allvar. Sök inte en falsk föreställning om att Jesus är ”en av många vägar” (det är en ond grop) utan sök honom som den han själv säger att han är – den enda vägen till Gud. Den som tror på honom tror på det han säger.

Bilderna är från 29 januari / 27 februari