Abort · Allmänt · Barn · Bebis<3 · Bilder · Jesus · Kristendom

Glad att jag inte längre går omkring och kallar ofödda barn för ”klumpar med celler”

Förr var jag en av alla dessa människor som på ett robotlikt sätt kunde rapa fram att ofödda barn (aka cygots, embryos, foster) bara är ”klumpar med celler”.

Idag vill jag bara uttrycka lättnad och tacksamhet för att jag inte längre är en person som gör så.

För det är inte bara ignorant, det är fullständigt ovärdigt.

Jag har fått mycket kritik för att jag har vänt åsikt om abort och det har bitvis varit tufft. Jag är, som jag har sagt många gånger, konflikträdd, och jag vill gärna välja medelvägar så ofta det går. Men mer och mer så blir lättnaden uppenbar för mig.

Jag bekänner mig till en Gud som värdesätter alla människoliv mycket högt, och jag tillhör ett folk som strävar efter ett liv i linje med Guds vilja. Och det här folket är bland de enda invånarna här i Sverige som ser de ofödda människoliven och värnar dem. Vi är bland de enda som ser dem som värdefulla i en kultur som utpräglat har vänt dem ryggen och stängt dörren till att ens erkänna deras mänsklighet.
I den här kulturen kallas dessa minsta och mest sårbara bland oss ofta för ”klumpar med celler”. Tänk att få tillhöra denna uråldriga rörelse som vägrar att göra så.

Ja – vi är i underläge, och ja – vi får mycket skit för vårt ställningstagande. Vi blir anklagade för allt möjligt hemskt. Det är svårt och utmanande och ibland får man frågor som är omöjliga att besvara på ett enkelt sätt. Ibland gör det ont och ger ångest och man önskar att man bara kunde anpassa sina åsikter till det som ger minst motstånd. Vilket ändå skulle bli mycket svårt, för vissa saker kan inte bli osett när man väl sett dem.

Vi är på rätt väg. Jag lärde mig nyligen att de första kristna kallades för ”De som tillhör Vägen”. Jag gillar det.

Och till dig som gjort abort och läser det här – jag är inte ute efter dig på något sätt. Jag vill att du ska må bra. Om du inte redan läkt från aborten eller aborterna, så önskar jag inget hellre än att du ska bli det. På efterenabort.se, som drivs av föreningen Livsval, så finns det hjälp att få om du själv skulle vilja. Om du har svårt att gå vidare så är du inte ensam och det finns hjälp att få. En del söker hjälp först tiotals år efteråt. Kan även tillägga att jag inte har något att göra med det arbetet, så känner vi varandra privat så ska du veta att jag aldrig får reda på vilka som tar kontakt med dem. Det är strikt konfidentiellt.

IMG_6403

Bilden är solblekt och otydlig. Men här såg jag min nu 12-åriga son för första gången. Min blindtarm hade spruckit, jag hade blod i buken, men mitt i all smärta och rädslan jag kände så tickade tydligt ett litet litet hjärta. Ett hjärta som fortfarande slår. Jag var i graviditetsvecka 8. En del kallar detta för en klump med celler. Det är ovärdigt.

Abort · Betraktelser · Bilder · Jesus · Kristendom · Skärmdumpar

Tolkning av drömmen i föregående inlägg

Jag skrev om en dröm i föregående inlägg och jag fick ett mail med frågan om det kommer någon fortsättning på det, för det var så mörkt och slutade så abrupt.

Jag trodde att det var tydligt vad drömmen handlar om, eftersom det är så tydligt för mig. Men jag vet med mig att jag kan vara lite obegriplig ibland.

Drömmen handlar om vår kultur och vårt samhälle idag. Den handlar om hur offerträsk inte alls är något som tillhör en mörk historia, utan att offerträsk i allra högsta grad är aktiva än idag, mitt i våra städer, mitt i vår civilisation. Men i stället för eld och rök och sträva pålar så sker det i polerade miljöer med mjuka lakan och steriliserade instrument.

Genom abort offrar vi våra barn för lycka, välgång och hälsa. Det är ingenting som man riktigt ifrågasätter, utan man bara ”vet” att tillgång till abort är något positivt, som öppnar dörren till ett fullare och rikare liv.

Detta tankesätt och denna livsstil blir även ett sätt att offra kvinnor på, för vi pressas in i en livsstil som inte är anpassad efter eller har respekt för vår biologi, våra kroppar, psyken och behov, utan det är vi som ska anpassa oss, vi som ska offra, vilket dödar oss, om än inte på ett lika direkt sätt.

När jag var liten och hörde om ättestupor där man gjorde sig av med äldre och sjuka så häpnade jag över barbariet.
Idag pratas det en hel del om aktiv dödshjälp eller assisterat självmord. Där är det främst äldre och sjuka som är i farozonen, men även andra, som handikappade. Hela tiden under parollen ”i omsorg för livet”.

I stället för att offra för att få en god skörd, som man gjorde förr, så vill man idag offra för att ”skörden ska räcka till”. Man har börjat prata om abort som ett effektivt sätt att stävja ”klimatkrisen” men också som ett sätt att hjälpa folk från fattigdom och svält. Man har börjat se människor som ”sopberg” och ”co2-utsläpp”. Några människor mindre, innebär ett längre liv för resterande, så tänker i alla fall de som är riktigt illa tilltyglade av klimatpaniken (ni behöver hjälp). >Här< kan ni läsa ett tydligt exempel på när det har gått riktigt snett när det kommer till abort och miljöfrågan.

Allt det ovan nämnda sker under mantrat att man ”bryr sig om livet”, att man ”bryr sig om barnen”, ”bryr sig om kvinnorna, ”bryr sig om de sjuka och fattiga” och så vidare. De liv som tas, ses oftast inte som riktiga liv, utan man ser det som att om man offrar dem så får ”riktiga liv” en chans att växa och nå sin potential, vad nu det är.

Offerträsken finns alltså kvar, men eftersom de har fått en fin och modern konstruktion utåt, så ser man det inte som offerträsk utan man ser det som ett städat och civiliserat medel till omsorg, framgång och hälsa, och ju snabbare och lättare tillgången är, desto bättre.

Var finns hoppet och vägen ut från det här?
Jag måste tyvärr säga att det här våldet och föraktet för svaghet, litenhet, lidande och beroende förmodligen kommer att fortsätta ända till tidens slut. Det enda man kan göra är att vända om och sluta delta i och bidra till det. Och vill man det så finns hjälp att få av ingen mindre än Gud själv. Och ja jag talar även, kanske till och med särskilt, till de som gjort en eller flera aborter själva. Ni är mer än välkomna till Honom, ni är eftersökta och efterlängtade. Gud sände inte den här kunskapen om livet till kristna för att ni som trampat snett ska bli hatade utan för att ni ska få veta att Gud sände sin son till död och uppståndelse för att han vill ha en relation med just såna som oss (såna som trampat snett). Abort är inte oförlåtligt.

Vill man lämna dödskulturen som ser döden som ett medel till frihet, lycka och hälsa, så finns det bara en sak att göra och det är att vända sig till givaren av sant liv, sann lycka och sann frihet. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Jesus är svaret. Att vända bort från döden och i stället följa livet.

Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?” Hon svarade: ”Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen.”
Då hon hade sagt detta, gick hon och kallade på sin syster Maria och viskade till henne: ”Mästaren är här och kallar på dig.”
– Joh 11:25-28

Men jag måste varna er: många, majoriteten rent utav, kommer tycka att du är helt dum i huvudet. De kommer att anse att du är en samhällsfara och ett vandrande hot mot andras lycka och välgång, när du plötsligt känner och uttrycker avsky mot abort. Abort är lite av en helig guldkalv bland de som (ovetandes) dyrkar den här världens gud. Så vill du följa Jesus, och vill du att han ska förvandla ditt hjärta och dina tankar, så får du buckle up och förbereda dig på att du kommer att bli avskydd av många, och inte bara av den här orsaken. Men jag måste säga att det är värt det. Det kan ta lite tid att vänja sig, men det är värt det. Sen kanske din uppgift blir en annan än just att prata om just det här.

”Om världen hatar er, skall ni veta att den har hatat mig innan den hatat er. Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er. ” – Jesus Joh 15:18

nyhedendom.jpg

 

Abort · Bilder · Församlingsliv · Kristendom

Utbildningsdag nummer två

Idag har vi haft andra utbildningsdagen för oplaneratgravid.se och det har varit intensivt och bra.

Vi har fått undervisning i krisgraviditet och vi har pratat om hur man möter dessa kvinnor på bästa sätt, så att de ska känna sig välkomna, accepterade och fria.

Outi från finska itu-projektet delade med sig lite av deras arbetes utmaningar, glädjeämnen och sorgeämnen.

I morgon kommer vi ha en amerikanska som jobbar med bland annat ett pregnancy emergency center i Afganistan.

IMG_5407

Abort · Allmänt · Bilder · Jesus · Kyrkoliv · på Sonja · Psykisk ohälsa

Är på utbildning i Stockholm #oplaneratgravid #efterenabort

Just nu är jag i Stockholm på utbildning för oplaneratgravid.se. Det är fullspäckat schema hela helgen så även fast jag har människor boende i Stockholm som jag skulle vilja träffa så kommer det inte att hinnas med.

Det är trevligt att äntligen träffa alla på utbildningen och att se hur liknande arbete ser ut i Finland. Samtidigt är det tungt att sätta sig ned och se hur det ser ut i vården, och se hur kvinnor missinformeras och sedan måste deala med sina  känslor efteråt själva. Det är som att titta in i ett stort gapande mörker, som sker helt öppet mitt framför våra ögon. Jag blir så fruktansvärt arg och ledsen, av så många anledningar.
Det är så många kvinnor som gjort abort som lider i det tysta, och så många kvinnor som pressas utan att ens kunna ana att det de är med om är ett övergrepp. Och de här kvinnorna kan vara mycket närmare än vad vi tror.

Men vi tror på att det här kan förändras, och det måste förändras.

Snälla, om du ska kommentera något om aborträtt vs. abortförbud, så råder jag dig att spara den tiden och låta bli och försöka tänka på de här problemen utan den utgångspunkten. Det här inlägget handlar inte om abortförbud vs. aborträtt. Ja jag är emot abort, det vet ni, embryon och foster är fullvärdiga människoliv. Men det finns saker i det här som är värda så mycket mer nyans än ”för vs. emot”. Kvinnor som känner sig tvingade till abort (och i vissa fall är de verkligen tvingade) men som kan välja ett annat alternativ om de bara får en ärlig chans, är verkligt och det är vanligt. Och kvinnor som lider efter abort, är också verkligt, och tyvärr även det vanligt (även såna som inte ångrar själva aborten).

Ett arbete som vi också har (men där är inte jag med) är faktiskt arbetet med efterenabort.se. Är jätteglad för att jag är med i en förening som har det här arbetet.

”Det som sås i vanära uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft.” 
1 Kor 15:42

Ni kristna vänner där ute får gärna be för oss, till exempel på era möten i söndag. Be för ett uppvaknande på de här områdena i Sverige, be för att abortdebatten ska sluta vara så ensidig och fördummad, och att vi ska kunna prata om det här på ett bra sätt fastän det är ett så känslosamt ämne.

Om du som läser det här känner att du skulle vilja donera en slant till oplaneratgravid.se, så kan du göra det här.

Kram!

Bild 2019-10-18 kl. 23.52.jpg

Bild på mig här på hotellrummet