Allmänt · Bilder · Jesus · Kristendom · Kyrkoliv

Därför är det viktigt att inte påstå att julen är ”Jesus födelsedag”

Om någon undrar varför jag, den 22 december, ännu inte skrivit något inlägg om att julen i grund och botten inte är kristen (det börjar bli lite av en tradition) så är det för att jag inte har tänkt så mycket på julen i år.

Dock har en av mina favoritkanaler på youtube tagit upp ämnet. Ni kan se avsnittet här (eller här nedan).

Jag tycker att de tar upp ämnet på ett enkelt och nyanserat sätt.

En bra fråga som ställs i slutet av avsnittet är: Vem eller vad är det som vi vill hylla under julen? Och gör vi det på ett sätt som hedrar objektet för vår hyllning?

Det märks att det här är ett känsligt ämne och ibland tycker jag att det verkar som att man är rädd att såna som jag ska försöka förbjuda folk att fira jul. Ja, jag tror att det kan vara bra att reflektera över vem ens firande hedrar och möjligtvis kanske det kan hända att man då börjar ändra riktning något, på något sätt. Men alla delar som pekar på vad Jesus betyder är alltid bra delar och julen är en utmärkt tidpunkt för detta, kanske just för att jultiden är så djupt märkt av historiens soldyrkan.

Varför tycker jag att det här är viktigt?

På grund av sanningen. När jag sökte efter sanningen så var lögnen om julen som ”Jesus födelsedag” en av anledningarna till att jag kunde avfärda kristendomen som osann och jag vet att jag inte är ensam om detta. Många människor är fortfarande kvar i den uppfattningen. Tänk på dem.

Min uppfattning är att det bara är människor uppvuxna i kristna hem som anser att julen är naturligt kristen. Nästan alla andra firar jul utan att nämna någonting bibelrelaterat över huvud taget och det går hur bra som helst att fira julen så. Det bibliska är inte inflätat i julens konstruktion mer än väldigt ytligt, om än jag är övertygad om att förvandlade hjärtan är anledningen till att julen blev en såpass nykter och barnvänlig tillställning som den är idag.

Men inte fattar folk sånt. De tror att vi har det nyktert och barnvänligt pga att vi är så himla smarta, naturligt barnkära och intellektuellt evolverade. Det är när människor börjar slå sig själva för bröstet och glömma Gud som det brukar gå åt skogen. Så tona för Guds skull inte ned att Frälsaren är född, låt folk höra att han lever än idag. Jag yrkar inte mot evangelisation på jul på något sätt, jag yrkar bara för en mer sanningsenlig sådan.

Foto av Pixabay pu00e5 Pexels.com

God jul 🙂

Allmänt · Böcker · Kristendom

Kommer nog att säga upp bloggen

Idag läste jag klart boken jag nämnde här, 50 years in the ”church” of Rome. Det tog lite tid eftersom jag bara läst vid nattning.

Det började med att jag ifrågasatte varför jag över huvud taget läste boken och hur jag kom över titeln, men sen så kom jag att uppskatta den.

En rolig sak som jag satt helt perplex över var de här människornas passionerade känsloutbrott i tid och otid. Det var ett himlarns kramande, att trycka folks huvud mot sin famn, att blanda tårar med varandra av sorg och glädje, kyssa varandras händer hänryckt av stark broderskärlek, osv. Och det här var alltså mellan de katolska prästerna och biskoparna, som författaren ofta var nära vän med (de var inga monster, de var människor, fast i ett korrumperande, sjukt, religiöst maktsystem som kan dra fram det värsta ur de bästa).

Jag har inte den bästa kontakten med mina känslor och mina känsloyttringar är för det mesta mycket dämpade. Och jag läste och undrade… och funderade. Vad är det här för… känslor som den här mannen har? Känner han verkligen så där starkt, eller är han bara dramatisk? Vad höll franska canadensare för sociala koder vad gäller känsloyttringar, där under 1800-talet?

Jag blev även chockad över förföljelserna som han, lite så där i farten, beskriver i slutet. Han höll på att bli stenad till döds flera gånger!? Av katoliker, med präster i spetsen!?

En annan rolig detalj var att han hade Abraham Lincoln som advokat innan Abraham Lincoln blev president. Det påminner mig lite om ”Årstafruns dolda dagböcker” där Carl Michael Bellman helt plötsligt kom lallande på typ nån random skördefest.

Har ni tid och kan läsa på engelska så rekommenderar jag absolut boken, av många skäl. Till exempel kan den vara nyttig även för alla som tror att det är ”rationellt” att inte tro på en enda konspirationsteori som påstår att det finns en dold skuggmakt.

Just det ja, jag fick räkning på webbhotell och domänen hejsonja.se häromdan, 800 spänn+ gick det på. När blev det så dyrt? Jag tänker låt gå för denna gång även fast den ekonomiska smärtan var stor, ett år får det väl vara kvar, men jag planerar inte att förnya avtalet efter det här året.

Barn · Bibeln · Bilder · på Sonja · Resor

Läste Jeremia när något mysigt hände

Jag läser just nu profeten Jeremia igen. Jag brukar försöka läsa varje bok en gång per år, men den här gången har det gått lite långsammare. När jag kom till det här avsnittet hände nåt mysigt:

”De tar lätt med att hela mitt folks skada och säger: ‘Allt står väl till, allt står väl till”. Men allt står inte väl till. De skall stå där med skam, ty de har bedrivit avskyvärda ting. ändå känner de ingen skam och förstår inte att blygas. Därför skall de falla bland dem som faller. När tiden kommer att jag skall straffa dem, skall de komma på fall, säger HERREN” Jeremia 6:14-15

Här profeterar Jeremia mot den tidens falska profeter, profeter som alltså borde föra Guds talan och leda människor på hans vägar men som i stället smeker syndande människor medhårs, håller dem i handen medan de går mot sin gemensamma undergång. Det får mig att tänka på pastorer och präster idag som i Guds namn lär ut obiblisk syn på kärlek, på kön och som stolt propagerar för abort.

Just detta är kanske inte jättemysigt i sig. Kanske inte mysigt över huvud taget.

Men när jag hörde det här stycket så kom jag ihåg precis var jag var senast jag hörde det – i Umeå, gåendes i kylan och snön, med min lilla ca niomånaders i vagnen.

Den här bilden är tagen kanske från samma promenad som när jag läste (i detta fall lyssnade på) Jeremia senast. Och jag minns precis var i stan jag var också, jag gick förbi massa bostadshus som låg på adresser som förde tankarna till olika ämnen i skolan. Typ ”biologigatan” och ”kemigatan”.

Det var det mysiga. Allt det uppenbarade sig för mig med (någorlunda) (för mitt minne) detaljrikedom. Känslan, ljuden, ljuset, husen, de översnöade lekplatserna, de offentliga konstverken som ska piffa till allmänna ytor men som kanske inte är så jättefina. Det var januari 2019 och jag och lillen bodde hos syrran i Umeå för att de gjorde stambyte hemma. Jag var föräldraledig och syrran jobbade så jag och pojken gick omkring i Umeå hela dagarna i kylan.

Vi gick från Tomtebo till bibblan i centrum varje dag och hängde där. Det var innan corona så barnen låg där och dregglade på exakt allting utan att nån brydde sig. Det var härliga tider. Hade vi vetat vad som komma skulle så hade man kanske grabbat tag i första bästa främling för att dansa Zorbas.

Och eftersom jag fortfarande ammade honom så kunde jag bara sätta mig bakom en hylla om han behövde ett mellanmål. När vi tröttat/klockan började närma sig 17 så slängde vi oss på bussen hem.

Den här bilden är tagen här (länk till livekamera vid bussterminalen).

När vi talar om trollen så tänker jag packa ner honom och gå en liten sväng innan jag måste börja med middan.

Böcker · Bibeln · Bilder · Illustrationer · Jesus · Kristendom · Kyrkoliv · Stor Konst

Den skenheliga Romersk-katolska kyrkan

Håller just nu på att läsa denna bok

Den gavs ut första gången 1886 och är skriven av Charles Chiniquy, en person som rörde sig väldigt länge som präst i Romersk-katolska kyrkan. Det är hemsk läsning. Ibland undrar jag varför jag läser den.

Boken är som sagt utgiven 1886, och vem vet hur mycket som har förändrats sen dess, men många av deras fel har de onekligen tagit med sig till nutid.

Köpte katolsk bönbok för barn

För inte länge sen köpte jag två jättefina bönböcker för barn på en katolsk bokshop inne i Göteborg. Den innehåller vackra bilder och små böner. Väldigt fina. Men så finns också undervisning och böner som man får kryssa över med röd spritpenna, alternativt riva ut, om man inte slänger ut böckerna ut i blåsten genom köksfönstret.

Dels har vi deras osunda fixering vid Maria, som de kallar för ”jungfru Maria”, ”Guds mor” eller ”himmelens drottning”.
Barnen undervisas att de ska be till ”Maria full av nåd”, och överlåta sig själva till henne – sina ögon, öron, tunga, hjärta, hela paketet. Vem vet hur många som leds vilse genom att ledas bort från Jesus och till henne, hon som inte kan beskydda eller försvara någon.

från den katolska bönboken för barn

Men så har vi alla ”helgon” också. Jag skriver ”helgon” eftersom ingen, utom Gud, i sanning vet vilka som är helgon eller inte. Vi människor kan ana, gissa, anta, utgå från och hoppas, men vi kan inte med hundra procents säkerhet veta vilka det är som släpps in på bröllopsfesten vid brudgummens ankomst. En människa kan lura människor men ingen lurar Gud.

Men så uppmuntras ändå katoliker, i absurd intensitet, att be sina böner ”via” dessa hädangångna människor, i en falsk försäkring om att dessa människor 100% säkert lever vid Guds sida i detta nu, precis som Mose och Elia var levande på det där uppenbarelseberget.

Det är övertydligt i Bibeln att Gud mycket strängt förbjuder oss att vända oss till de döda om vägledning och råd osv. Han är allvarlig och sträng bortom all önskvärd tydlighet. GÅ INTE TILL DÖDA OM HJÄLP OCH RÅD, GÅ TILL DEN LEVANDE GUD. Katolsk lära tycker sig dock ha hittat ett kryphål förbi detta Mycket Stränga Förbud, genom att utnämna katolska action-hjälte-figurer, även kallat Helgon. De brukar även säga att man inte ber TILL helgonen utan ber VIA dem, som när man ber en vän om förbön.

Men vad är det här? Hur bortförklarar de detta för förfärade icke-katoliker?

detta är också från den katolska bönboken för barn

Gud har gjort vägen enkel och rak för oss. Jesus säger ”jag är vägen, sanningen och livet, ingen kommer till Fadern utom genom mig”. Vi har fått helig ande given som sigill och säkerhet för våra själar. Vi har en direktlinje till Fadern och vår förbedjare är Jesus själv, det står så. Vi har fått det serverat för oss, verkligen serverat för oss på ett så rakt, direkt och tydligt sätt, att man på allvar får ta sig en funderare på hur man kan lyckas gå vilse mellan punkt A och B här.

Men man ska inte underskatta oss människors förmåga att förvrida och krångla till allt, allt som vi får i vårt knä, exakt allt.

”Gud gjorde människan enkel och rak, men hon hittar på alla möjliga konster.” Predikaren 7:30

Självklart kommer några tycka att en odelad rak och direkt väg fram till Gud är för tråkig. Då vill man ha en hel uppsättning av andliga personligheter med spejsiga egenheter, som ett slags ”himlens Spice girls” eller ”Guds Backstreet boys”, där alla kan välja sin egna favorit och som korrelerar med ens egna intressen, yrke eller situation.

Så finns den andra sidan av katolicismen också, för sida vid sida vid det oheliga upphöjs även det sant heliga. Omringat med massa osanna idéer och inlirkat mellan helgonfixering och skramligt krimskrams visserligen, men ändå sanningar, eviga och storslagna. I katolicismen finner vi även katoliker som älskar Jesus. Det är den sanna delen som gör Katolska kyrkan så förförisk, och så mycket svårare att genomskåda tänker jag.

Katoliker

Det är katolicismen som är frånstötande, inte katoliker. Många katoliker tror på Jesus som enda vägen till Gud, många katoliker har genom tiderna fått ta emot Helig Ande och så är det. Men det har inte skett genom katolicismen utan det har skett trots katolicismen.

Om man var tvungen att ha perfekt teologi, och det var kört för att man anammat irrläror eller uppriktigt missförstått större och mindre delar av Bibeln, då skulle alla vara körda. Som väl är finns det utrymme för fel och misstag i den ständigt pågående helgelsen.

Jesus är den som är avgörande, så det är oändligt sorgligt hur katolicismen systematiskt sätter krimskrams och Backstreet boys-helgon mellan människorna och den enda som kan frälsa dem.

Här har jag försökt illustrera hur jag tänker att det ser ut när man ber ”via” helgon.

Men om vi skulle göra hypotesen att helgonet verkligen är levande i himmelen, så tänker jag mig att det skulle se ut ca så här:

Och så tänker jag mig något i den här stilen: