Allmänt · Barn · Bilder · Familjeliv · Högtider · Jesus · Natur och vyer · på Sonja · Trygghet

Skräckfylld tanke en väldigt lugn juldagsmorgon

Det har varit så vackert här idag! Så fort solen gick upp började nattens frost att glittra och glimra så vi tog yngsta och for upp till skogspromenaden. Dammen var täckt med ett centimetertunt, blankt och genomskinligt lager is och när vi gick ut på bryggan och hoppade så knäppte det metalliskt i hela isen, från ena stranden till den andra. Ljudet påminner om när vajrar går av i slänggungan på Liseberg.

En tanke fyllde mig med fasa: Tänk om jag och Joakim skulle bli upptagna i samtal för en stund, och nästa gång som vi såg mot lillen så skulle Stigen, glad i hågen, stå långt ute på isen och vinka åt oss. Vad skulle vi kunna göra om så skedde? Bara tanken fick det att göra ont i magen, just för att den var sannolik. Springa ut på tunn is är exakt sånt små barn gör om man inte bevakar dem som en hök. Så det är bara att bita ihop och ha koll på barnen så gott man kan, helt avslappnad blir man inte med småbarn och det är konstigt nog inte helt ohärligt.

Vid promenaden hade nån (gissningsvis från Equmenia) satt upp denna. Jag blir så glad varje gång jag läser eller hör något om min Jesus. Han har räddat livet på mig, och räddat livet på så många fler sen han föddes. Jag älskar honom!

När solen kom fram och lyste på isen så blev det ljusare än ljust, det blev onaturligt ljust. Det var som att det var två solar som sken, en från himlen och en från dammen.

Jag hoppas att ni har en fin juldag! Nu ska jag väcka minstingen från tuppluren.

Jag har flyttat bloggen och när jag gjorde det föll mailprenumeranter bort. Vill du följa bloggen via mail så kan du registrera dig här.

Bibeln · Bilder · Illustrationer · Jesus · Kristendom · New Age och annan andlighet · Trygghet · Vittnesmål om Jesus

Två exempel på hur småbarnsliv inte är ett hinder för att vara med Gud

Så här skrev jag i det här inlägget:

”Jesus älskar min familj! Den står inte i vägen, den är en av hans vackraste gåvor och han använder den dagligen som ett medel för att visa mig vem han är och vem jag själv är hos honom, och jag kan bara tacka honom och älska honom ännu mer”

Och jag tänkte ge två exempel på hur jag menar att det tack vare Messias inte alls är nödvändigt att fly undan vardagen för att finna sin identitet och meningen med livet:

Exempel 1 – ”säg gärna vad du vill, men i slutändan är min vilja som gäller”

Jag var ute med 2-åringen och frågade honom vad han tyckte att vi skulle göra. Jag sa ”vad vill du göra? Du får berätta, men i slutändan så är det ändå min vilja som gäller”, och jag log för mig själv, för har jag inte läst något liknande nånstans?

“Och detta är den tillit vi har till honom, att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss.” 1 Joh 5:14

När jag sa till min son att han får komma med förslag så menade jag vad jag sa. Frågan var inte ”du kan tala, men jag lyssnar inte”, jag ville ärligt höra vad han ville göra och han kan påverka hur vi gör, men hade han pekat mot något olämpligt, om han velat påbörja något som jag visste att han inte skulle orka, osv, så skulle jag ha sagt nej. Men väljer han något inom ramarna för vad jag tycker är lämpligt så säger jag ja!

I detta så kom jag lite lite närmare Gud, för denna stund med min son blev också en stund med min Gud.

Jag kan ge förslag och fråga min Gud det jag har på mitt hjärta, men det är i slutändan endast Guds vilja som gäller. Och det är inte tyranni från en arg och sur Gud som inte bryr sig om min åsikt, det är trygghet och omsorg från en himmelsk förälder som älskar och känner mig och helhetsbilden bäst.

Exempel nummer två – ”Här är nycklarna så att du kan låsa upp dörren”

När vi börjar närma oss hemmet så brukar jag ge 2-åringen nycklarna och säga att han måste hjälpa mamma att låsa upp dörrarna när vi kommer fram. Han håller då för det mesta nycklarna hårt i nävarna, och när vi kommer hem klättrar han ur vagnen och låser fokuserat upp dörren.

Då kallar jag honom mammas lilla dräng, och hela han strålar eftersom han vet att han är viktig och har uppgifter att utföra, och vi delar en stund ihop som gränsar mot något övernaturligt, det liksom fyller bröstkorgen.

I detta kom jag ihåg ett annat Bibelord:

”Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen.” Matteus 16:19

Vi kristna är Guds utsända på jorden. Han behöver inte vår hjälp (precis som jag egentligen inte behöver min sons hjälp att öppna dörren), men vi får hjälpa honom ändå. När vi gör hans vilja, och vi förstår och gör en uppgift tilldelad från den som skapat oss och älskar oss, då fyller närvaron och samförståndet ibland hela bröstkorgen.


Nu har jag berättat om hur Gud kan komma nära och hur han kan använda vardagen och småbarn för att undervisa mig personligen om Honom själv på ett sätt som är på min nivå och som jag kan förstå.

Barn är inte ett hinder – de är ett medel (och har man inte barn använder han andra medel)

En del säger att Bibelns Gud är ”patriarkal” på ett sådant sätt att han är dålig för kvinnor, men det är ett mycket verklighetsfrånvänt påstående. 

Gud värnar kvinnor och han är intimt förtrolig med oss om andliga ting på ett sätt som män och kvinnor i andra andliga praktiker inte kan komma i närheten av.

Han talar till oss i det gömda och innesluter oss i sin person på ett sätt andra för det mesta inte kan se, och vi får vara med och göra hans vilja på ett sätt som inte alltid erkänns av omvärlden. Jag tror att många kvinnor skulle må väldigt bra av att få förstå hur jag menar.

”Herren låter sitt ord förkunnas, stor är skaran av kvinnor som kommer med glädjebudet” Ps 68:12

Tror man att pengar, status och makt är det bästa en människa kan få, så har man blivit lurad. Som kristen så vet man att det bästa en människa kan få är gemenskap med Gud.

Med Gud förlorar kvinnor inte på att vara omvårdande och att ta emot och ta hand om de i samhället som behöver omsorg. Äldre, handikappade, barn (yrken/sysselsättningar som kvinnor ofta väljer). Guds lön är dock gömd och kan till synes verka värdelös för de som inte känner Honom, då de inte har del i det himmelrike som Jesus talar om.

”Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud” 1 Kor 1:26-29

De här händelserna med 2-åringen beskrivna ovan visar naturligtvis inte hela bilden av vem Gud är eller de här Bibelorden, men de ger mig ledtrådar, som små pärlor Gud gömt för mig att hitta i livets åker. Och när jag hittar dem blir jag glad, och han blir glad, och vi delar den glädjen. Gemenskap med Livgivaren.

Förr kunde jag känna att jag ”slösade” mitt liv när jag gjorde tråkiga sysslor. Så känner jag väldigt sällan nu för tiden. Jag har blivit befriad från mycket bitterhet kopplat till vardagen (inte all, jag är rätt gnällig av mig), och all den bitterhet som var kopplad till mig i rollen som kvinna är borta.

Det finns ingen som helst anledning att vara bitter för att man är kvinna.

Betraktelser · Bilder · Illustrationer · Jesus · Kristendom · Trygghet · Vittnesmål om Jesus

Jesus älskar barnen och familjen, hans fiende hatar den

Kom att tänka på en sak när jag gjorde mig i ordning.

Förr när jag sökte Svaret och Meningen så stötte jag, som så många andra, på meditation och yoga. Jag läste väldigt mycket om det här och kom över böcker av en författarinna som skrev att de som har bäst förutsättning att nå Svaret är övre medelklass. Hon skrev att visst kan det gå ändå (förmodligen för att inte tappa alla läsare som inte tillhör denna klass…), men det är så mycket kämpigare.

Om man bara hade en stuga i bergsbygd att resa till…

Författarinnan var själv född i en välbärgad familj och hade tjänstefolk och råd att resa omkring och meditera, göra yoga, och studera allt möjligt hokus pokus. Hon var Mycket Upplyst, och i princip nästan där, vid målet.

Jag minns hur hon skrev om en svår tid i hennes liv då hon lämnade allt och reste till familjens stuga i en vacker bergsbygd för att kunna fokusera på yoga och hälsan. Hon skrev i boken hur mycket det utvecklat och hjälpt henne på resan vidare framåt.

Jag behövde också hjälp! Jag hade också en svår tid! Men jag hade ingen stuga i en bergsbygd, och jag kunde inte lämna allt för att gå omkring och klia mig i röven och tänka Djupa Tankar vid en sjö!

mngmedliv

Jag ångrade inte mina barn, men jag kände mig splittrad

Där var jag, för tillfället singel och med två små barn. Jag ville inget hellre än att få Svaret och Meningen med livet men enligt den här filosofin, som är oerhört vanlig i de där kretsarna (”söker efter svar-kretsarna”), så var mina tankar alldeles för fyllda av världsliga vardagsbestyr och barnsaker för att jag skulle kunna få plats med Slutdestinationens Stora tankar.

Nu är det så att jag älskade mina barn och inte ångrade dem över huvud taget för den här sakens skull. Men de här tankarna om att jag hade sämre förutsättningar att komma till Målet på grund av att jag var fattig och hade två barn, hjälpte inte för fem öre, utan det snarare splittrade mig. Den frukt som jag helst ville ha och kände att jag behövde för att inte tyna bort, hängde så högt att jag inte kunde nå den. Och tydligen var det finaste jag hade en del av anledningen till att jag inte nådde upp.

Som väl var så stannade inte mitt sökande här. En ängel (jag tror det var en ängel? under min första förlossning) visade mig en gång att sanningen är gratis, och att den är så enkel så att även barn kan förstå den.
Så även fast den här författarinnan och många andra författare verkade kloka och Mycket Upplysta, så gnagde ändå en tanke inom mig att de måste ha fel, då deras väg till Målet krävde resurser och fysisk eller mental kapacitet de flesta människor inte har, och särskilt inte barn

Med Jesus är det helt annorlunda

Han står för något helt annat. Heeelt annat. Honom finner man i vardagens stress, när man tänker på barnen, när man är med barnen, när man hänger och viker tvätt, när man lagar mat, när man går i en Otroligt Dåligt Ljussatt Matvarubutik,  när tvååringen hänger i benet och man undrar för stunden hur man ska orka dagen. Jesus är med i allt, och man hittar honom jämt, och han är nära ständigt.

Jesus älskar min familj! Den står inte i vägen, den är en av hans vackraste gåvor och han använder den dagligen som ett medel för att visa mig vem han är och vem jag själv är hos honom, och jag kan bara tacka honom och älska honom ännu mer!
Faktum är att en gång när jag sa till Gud att ”tänk att du älskar mig så mycket att du räddade mig” så sa han ”jag räddade dig för att jag älskar många” och jag såg bla mina barn framför mig.

Alla idéer om att familjen eller barn skulle vara ett hinder till fullhet, en sten i skon i sökandet efter mening och lycka, kommer från ingen annan än djävulen själv (sen så är inte Meningen med livet att bilda familj, så de som inte kan/vill bilda familj behöver inte oroa sig för att gå miste).

Jag kan med full ärlighet berätta att jag hittat målet

När jag vänder mig till honom, söker honom, så använder han vardag, stress, oro, sorger och mina brister för att visa hur stor och god han är, så att jag inte behöver tro att livet går ut på att föra en i det närmsta perfekt tillvaro där jag ska axla rollen som en slags minigud  som blir uppassad av andra, så att jag kan gå omkring på en sandstrand med huvudet fyllt av Enbart Viktiga Tankar, upptagen med att Aldrig Göra Saker Jag Ångrar eftersom jag är Bäst. Hu!

Jag kan med full ärlighet säga att jag har nått målet nu, jag är hemma. Inte för att jag på något sätt nådde upp till frukten utan för Jesus gjort så att jag, bara genom att be honom om frukten, får den framräckt till mig. Gratis. Och han är en person som även barn kan känna, och ofta (kanske alltid, i någon grad?) känner, instinktivt.

Han ger mig detta för att han han vill ge mig det. Han vill ha gemenskap med mig och han vill hjälpa mig att vara en bättre mamma, bättre fru, bättre vän osv. Jag behöver mycket hjälp och mycket nåd och han ger båda.

Vem kan göra ens största sorger till ens största källor till tacksamhet? Han kan!

Kram
(jag som tänkte att det här inlägget skulle vara att jag ”delade en kort tanke lite snabbt”. Kort och gott så ville jag bara säga att alla försök att nå upp till livets hemlighet utan Jesus kommer att misslyckas)

Bibeln · Jesus · Kristendom · Trygghet

När jag ser att helvetet kommer, då lever en himmel i mig

Jesus är den enda som kan trösta mig. Jag vet inte vad mer jag ska säga, det finns inte ord. Jag har allt som man kan önska, men ändå kan livet kännas väldigt tungt. Och då är Jesus den enda som kan trösta mig.

Genom honom har jag fått ett nytt, helt och rent liv, som bor i mig men som inte är en del av mig, utan som jag är en del utav. I detta nya och rena finns sång och liv när man egentligen minst kan förvänta sig det. Där i bor hopp och ljus och kärlek som inte går att hitta någonstans i den här världen, utan man måste våga gå till Jesus för att hitta det.

Så här står det i världens mest spridda och respekterade, och hatade och föraktade bok (otaliga har blivit mördade för att de trott på och spridit just detta budskap):

Jesus: ”… Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.” – Joh 8:12

Jesus: ”Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in och gå ut och finna bete. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.” – Joh 10:9-10

På sistone har jag lyssnat på den här låten ibland, och tänkt på Jesus. Går du i mörker? Behöver du påminnas om Jesus? Eller lära känna honom?
Lyssna på den här låten och tänk på honom vare sig du tror eller inte tror. Och om du inte gjort det, fundera allvarligt på om du inte ska ta och öppna dörren för honom, be om förlåtelse, be om uppmuntran och tröst, och bjuda in honom, så att en himmel kan sjunga även i dig.

”Från den tiden började Jesus predika och säga: ‘Omvänd er, ty himmelriket är nu här.'” – Matt 4:17 (himmelriket är nu här!)

 

Hitta låten på: youtube, spotify

Så här kan man be:
”Kära Gud, jag vet att jag många gånger har syndat i tankar, ord och gärningar. Jag vet det, och jag ber om förlåtelse och jag ber om förlåtelse i tro på att Jesus dog för att jag ska få förlåtelse genom honom. Jag tackar dig, och jag bjuder in dig för jag vill leva med dig, följa dig och vara din i evighet nu, så som du lovat!”

”För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. Skriften säger: Ingen som tror på honom ska stå där med skam . Här är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har samme Herre, och han ger av sin rikedom till alla som åkallar honom. Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst .” Romarbrevet 10:9-13

Kram