depression · Jesus · Kristendom · Musik

Ibland försöker jag skriva mindre om Jesus här på bloggen

what you say.jpg

Känner du dig otillräcklig? Som att hela världen håller på att falla över dig? Undrar du vem du är?

Att tro på Jesus är att också tro på det han säger om dig. Jag visste inte det när jag tog emot honom för tre år sen. Jag hade ingen aning om att någon kan vara så älskad som jag är. Jag visste inte att känslan jag hade som barn, att jag är viktig och att det finns ett syfte med mitt liv (en känsla som jag tappade bort rejält sen så till den grad att jag inte ville leva mer), faktiskt är sann.

kastaboll1.jpg

Ibland försöker jag att skriva mindre om Jesus här på bloggen. Jag tänker att folk vill läsa om andra saker. Men hur jag än försöker så är det som att händerna inte vill göra annat än att skriva om honom. Det gör typ ont att låta bli. Jag vill egentligen inte låta bli. Jag tror att det kan vara så att mina händer är skapta till att skriva om honom.

Jag kan tänka att jag borde vara mer taktisk för att få fler läsare. Skriva lite mer om saker som jag tänker mig att andra människor tycker är vettiga och sen blanda upp med Jesus då och då. Men det går inte. När jag försöker så börjar det ändå bara handla om honom till slut.

Jag kan ibland tänka att jag ska försöka vara en annan typ av kristen. Jag ser andra kristna och kan tänka att jag borde vara lite mer som dem och att det vore bättre och mycket vettigare. Men jag börjar misstänka att när jag gör det så respekterar jag inte hur Gud har format just mig.

Om alla bara kunde förstå vem han är och vad han har gjort och gör.

I keep fighting voices in my mind that say I’m not enough
Every single lie that tells me I will never measure up
Am I more than just the sum of every high and every low?
Remind me once again just who I am, because I need to know 

You say I am loved when I can’t feel a thing
You say I am strong when I think I am weak
You say I am held when I am falling short
When I don’t belong, oh You say that I am Yours
And I believe, oh I believe
What You say of me
I believe

The only thing that matters now is everything You think of me
In You I find my worth, in You I find my identity,

You say I am loved when I can’t feel a thing
You say I am strong when I think I am weak
And You say I am held when I am falling short
When I don’t belong, oh You say that I am Yours
And I believe , oh I believe
What You say of me
Oh, I believe

Taking all I have and now I’m laying it at Your feet
You have every failure God, and You’ll have every victory,

You say I am loved when I can’t feel a thing
You say I am strong when I think I am weak
You say I am held when I am falling short
When I don’t belong, oh You say that I am Yours

And I believe, oh I believe
What You say of me
I believe
Oh I believe , yes I believe
What You say of me
Oh I believe 

– You say av Lauren Daigle

Allmänt · Bebis<3 · Betraktelser · Bilder · Församlingsliv · Illustrationer · Musik

När en domedagsorgel förstör en hel låt #orgel

Jag håller långsamt på att arbeta ihop en Spotify-spellista till lilla Stig. En självklar låt att ha med är psalmen ”Tryggare kan ingen vara”.

Det tråkiga med den är att Carolas version är bäst på Spotify – förutom det att den avbryts av värsta domdedagssolot på orgel.

Herren min Gud vad tänkte dom när dom la in det där? Var det Carolas idé? Eller kom det en karismatisk man med bockskägg och övertalade henne en dag då hon var ute i öknen?

Tycker låten är så himla mysig att lyssna på men så kommer detta bombastiska vräksolo plötsligt och jag känner spontant att om min son får lyssna på detta okontrollerat så kanske han börjar slita benen av katter.

tryggarekaningenvara.jpg

Så jag har tagit bort Carolas version från listan och lagt till en version där nån kvinna vid namn Marit sjunger. Och den är inte alls lika bra i övrigt, men vad gör inte en mor för att skydda sitt barn?

Och inget ont om orglar generellt.. eller jo. Massa ont om orglar generellt! Jag som är en människa med sekulär utomkyrklig uppfostran behövde aldrig lyss på orgel när jag växte upp – förutom när det kom till the Doors som min syrra hade en period med ett tag. Och vad jag inte tyckte om the Doors! Lite av det berodde på att det lät som att Jim Morrisson dreglade tandläkarbedövat medan han sjöng, men mestadels så var det på grund av deras irriterande orgel faktiskt. Okej nu var det inte en kyrkorgel som de spelade på men nu ska vi inte vara petiga.

Fast, ärligt nu, så här är det: jag plågas generellt inte av orglar i kyrkan. Jag stormhatar inte orglar. Mina trumhinnor täcks inte av blod och tjära när jag hör en orgel. Det går an. Ibland passar det till och med. Jag vet ju dessutom att det är många äldre som skulle lämna sin tro på Jesus som Guds son ifall de inte får höra orgelmusik på söndagar och det är så klart värt lyssna på orglar för deras själars skull. Plus att orgeln är ett avancerat, sjukt steampunkigt instrument (och steampunk är ju lite creddigt?) men ändå på gränsen till sci-fi, och det kan kanske vara värt att bevara.

Men ändå… akustisk gitarr. Akustiskt piano. Enkelheten. Ljudet. Mmm. Mums. Gimme!

orgel.jpg

Bilder · Församlingsliv · Jesus · Kyrkoliv · Musik

En liten psalm som avslut på bloggåret

Idag hade jag glömt bort att det skulle vara kyrka, men eftersom jag bor så nära så hörde jag kyrkklockorna ringa medan jag låg i sängen drog mig. Hör ni det, alla ni som ringer i kyrkklockor runt om i landet men funderar på om det ni gör verkligen är vettigt eller om ni kanske bör riva kyrktornet och bygga en bordpingislokal i stället: kyrkklockornas tid och funktion är inte förbi! (vilket bordpingislokaler iofs inte heller är)

Jag hoppade upp ur sängen och stegade de typ 50 metrarna dit och där så sjöng vi en av mina favoritpsalmer. Den fick mig att tänka på när det bara gått några månader sen jag tog emot Jesus och jag gick på alpha-kurs i Ytterby. Då sjöng vi just den här psalmen vid varje möte. Så jag tänker att jag delar den psalmen som avslut på det här bloggåret. Jag vet att det är många som kämpar där ute och som behöver och längtar efter ett tryggt hem att komma hem till.

20171231_110907

Här finns en version på youtube, även om jag är van med att den är lite… ja lite lite (en gnutta) mer energisk kanske.

Allmänt · Betraktelser · Musik · Vardag

Jag är inte så förtjust i kristen musik

Jag vet inte vad jag tycker om kristen musik rent lyssna-på-hemma-från-Spotify-mässigt. Hittills har jag inte hittat nåt som jag orkar lyssna på en längre stund. Föredrar tystnad ungefär 9 gånger av 10. Särskilt stilar som Hillsong och andra ”moderna sound” är inräknat i detta.

När jag väl lyssnar så är det för att det är texterna som jag vill åt. Kristna sångtexter talar till mig på ett sätt som andra texter inte har kunnat göra. Me loves it. Men lyssna för att det rent musikaliskt låter intressant och bra?… alltså, många av mina kristna favoritlåtar finns bara som typ ”tre vänner och femton församlingsmedlemmar jammar loss med spontana utrop”-versioner och det kan funka ibland som nåt slags nödsnöre men inte som något som jag vill lyssna på för att jag faktiskt tycker att det låter bra.

Jag förstår nu varför nästan alla kristna är musikaliska och spelar egna instrument och sjunger ljuvligt på egen hand. Det är en överlevnadsstrategi.

Å andra sidan behöver inte det här vara något negativt. Gud vet att om jag njöt av kristen musik från datorn så skulle jag aldrig söka mig till lovsång utanför hemmet. Då skulle jag stänga in mig i hemmet och stanna där så länge som toaletten fungerar (jag tycker att det är jätteviktigt med närhet till en fungerande toalett).

I och för sig så gäller mitt relativa ointresse för att lyssna på musik inte bara kristen musik. Jag är inte särskilt intresserad av att lyssna på nån musik över huvud taget. Visst kan jag lyssna någon stund då och då men skönast är nog tystnaden. Im a big fan of tystnad.

Musik stör ofta rätt mycket. Skulle jag välja mellan att se nåt på tv där nån superpoppis och rivig artist skulle sjunga och dansa sina mest medryckande superhits, låt säga.. Beyonce, eller ett program där hon står bunden helt tyst och stilla som Hannibal Lecter i När lammen tystnar så skulle jag helt klart välja det senare. Fast ändå inte, eftersom det vore obehagligt.

hannibalbeybey

Beyoncé det här var ingen bra idé

Samtidigt tänker jag att jag nog har missat mycket lyssningsbar kristen musik eftersom jag såpass nyligen blev kristen. Ta tex kristen acid-rock från 70-talet. Var är den? Den måste ju finnas. Inte för att jag är så förtjust i acid-rock från 70-talet men ändå. Den måste finnas och jag har missat den! Min poäng är att jag bara har skrapat på ytan på en hel genre och att det egentligen kan vara lite förhastat att säga att jag inte är så förtjust i kristen musik lyssna-på-sotify-mässigt, när det är så mycket som jag inte ens vet om existerar.

Så nån dag kanske jag ångrar mig. Då säger jag kanske: wow, jag älskar kristen musik på spotify. Den är verkligen bra, det bästa jag nånsin hört.

Men idag är inte den dagen.

Tur att mitt intresse för att lyssna på spotify inte är viktig för min relation till Gud.

Kanske dags att lära sig spela gitarr och sjunga härligt.

För när man sjunger *LIVE* till Gud så är typ nästan all kristen musik plötsligt bra eller åtminstone okej. Kanske gör sig musik till en levande Gud bäst när den är levande? Dunno. Känns logiskt i och för sig.