Uncategorized

Kvinnor, blir vi groomade? Av vem och varför?

Jag har börjat lyssna på en ”true trime”-podd som bara tar upp historier med positiva utgångar. Det är inte heller alltid det handlar om brott, utan det kan handla om båtar som sjunkit eller människor som ramlat utför en klippa under en joggingtur.

Detta gillar jag, för jag kan bestämt säga att jag avskyr normal true crime, som i regel kantas av onödiga, långa och detaljerade beskrivningar av mord och tortyr. Här handlar det mer om psykologi, vilka strategier människor valde, och hur de gått vidare efter traumat.

Podden heter ”Nära ögat” och finns där poddar finns.

Häromdan lyssnade jag på ett avsnitt som handlade om Alicia Kozakiewicz. När hon var 13 år groomades hon av en vuxen man på internet som låtsades vara en kille i hennes ålder. Denna vuxna man kidnappade henne senare.

Offrets beskrivning av grooming lät väldigt bekant

I avsnittet beskriver offret groomingen som att mannen bara sa det som hon ville höra, och inte det hon behövde höra. Om hon och hennes mamma bråkat för att hon exempelvis inte städat rummet så kunde han skriva ”förstår hon inte att du är vuxen?”.

Om hon fått dåligt betyg på ett prov kunde han skriva ”lärarna förstår inte hur smart du är”. På detta sätt bekräftade, upphöjde han och fick henne att känna som att han var den enda som förstod, uppskattade och accepterade henne så som hon var.

När jag hörde hennes beskrivning av grooming så kunde jag inte undgå att tänka, att sånt där groomingprat är inte bara vad perversa gubbar på nätet matar småflickor med, det är en del av vardagen även för oss vuxna kvinnor. Groomingsnacket går via tv, musik, tidningar, kändisar, och groomingen är precis överallt, i alla slags format som man kan komma på.

Vi får höra vad vi tror att vi vill höra och inte vad vi behöver höra

I tv och musik får vi höra att vi är fantastiska. Att vi är vackra, att alla i rummet bör flämta efter andan och berömma oss för våra livsval. Så sexiga! Heta! Smarta! Så roliga! Oavsett hur vi ser ut eller vad vi säger! Om de inte bekräftar oss och ställer sig bakom våra budskap så förtjänar de oss inte! Vi e för bra för dem! De är idioter!

Vi är starka, det vi gör är viktigt och rätt, våra åsikter är goda och de som ifrågasätter är onda krafter, det vi känner är legitimt och sant, och alla som säger något annat är mot rättvisa, jämlikhet och vill krossa samhällets mest utsatta. Vi får höra att hela världen är vänd mot oss, utom just den rösten som bekräftar och upphöjer oss.

Den bekräftande rösten tänker vi är den som förstår oss, som ser oss för vilka vi är och som älskar vårt sanna jag som är värt att lov och pris.

Vad jag ser att det här värderingslandskapet gör är att kvinnor inte får någon god grogrund till att mogna, se sina brister och begränsningar, lära sig hantera dessa och växa upp. Vi lär oss inte heller motståndskraft utan upplever snarare att vi faller sönder när omgivningen inte lyckas ge homage och anpassa sig efter våra egenheter.

Vi trycks fast i ett slags barnstadium inkrökta i oss själva och bortvända från verkligheten. Vårt inre blir vad som är verkligt och det är en värld i ständig rörelse, samtidigt som man måste försöka vara uppdaterad om omvärldens vindar så man inte missar det senaste som satts på listan över tabun och dödssynder. Vissa färgar håret lila och drömmer om att rida på en enhörning till Hogwarts.

Verkligheten är att vi inte alltid är underbara (om än vi är underbart skapade redan i livmodern), att vi kan ha fel trots att det känns rätt, att vi inte kan förvänta oss tack från omvärlden för att vi finns, att vi ganska sällan får göra det vi känner för, att vi är kallade till ta ansvar för både oss själva och andra, och även fast Gud uppenbarligen älskar oss på ett väldigt speciellt sätt så sitter han inte och blåser i trumpet för de identiteter som vi själva har uppfunnit och satt som kronor på våra huvuden.

(men det blir fest i himlen för varje syndare som omvänder sig och kommer till Jesus, det kan man vara säker på, Luk 15:7)

(och det står också att han ska ära den som tjänar honom, Joh 12:26)

Frågan är vem som tjänar på att kulturen uppfostrar självupptagna och infantila kvinnor som dricker på vardagar och anser att världen är skyldiga oss lovsång. Vems syften är det som får skjuts av att kvinnor sätter fokus på självbekräftelse, inte strävar efter Guds sanningar, utan i stället följer sina egna hjärtans nycker och begär?

fint jag ritar

‘Den som tillrättavisar en människa får uppskattning efteråt, mer än den som kommer med smicker.’

Ordspråksboken 28:23

Om ni vill läsa mer på ämnet, och om ni vill ha tips, så rekommenderar jag boken ”You are not enough (and that’s okay)” av Allie Beth Stuckey, går att köpa bland annat här (Bokus) och här (Adlibris). Själv köpte jag den via Amazon Kindle.

Jag som till stor del är uppfostrad av groomar-kulturen, och har varit och är mycket påverkad av den, tycker att Jesus och vad han lär har varit och är väldigt befriande, även om det inte alltid är så lättsmält. Och än har jag mycket kvar att lära.

”Biblical theology gives us solid ground where ”me”-ology offers sinking sand” – Allie Beth Stuckey

Uncategorized

Ett kaos jag kan stå ut med

Ikväll har jag läst om hur Trump-supportrar (och säkert en och annan som bara tycker det är spännande? och vill ta spexiga selfies? Hela grejen ger den känslan?) har intagit vita huset. Jag har sett korta videoklipp och bilder från förloppet och jag känner enbart pinsamhetskänslor. Jag skäms å ena sidan för dessa människors skull, men å andra sidan även för den säkerhet som jag tänker borde ha omfattat vita huset. Det är ju som att de bara har träskodansat sig in? Hur kan något så allvarligt vara så taffligt? Som en sketch författad av norrmän? Jag förstår ingenting och hoppas jag slipper se mer från det.

Då fokuserar jag hellre på snökaoset som vi haft här i dag. I början virvlade snön omkring lätt som floursocker över marken och gjorde ingen glad men nu har det ändå lagt sig ett lager, så i morgon blir det pulka, vilket jag ser fram emot.

Jag gick till och med ut och fotade för att kunna visa er.