Allmänt · Betraktelser · Bilder · Familjeliv · Vardag

”Mamma, får jag titta på bläckfisken”

Det första Stig har velat göra nu, flera mornar under lovet, är att gå och titta på bläckfisken. Han är lite, lite rädd för den, jag tror det är därför som han alltid vill informera mig före, det blir något nästan högtidligt att öppna lådan där den ligger.

Han drar då försiktigt ut nedersta lådan på byrån i hallen.
– Den sover.
Har han konstaterat. Varje gång. Flera gånger har han begrundat anatomin. Medan jag pysslat i köket har jag hört honom, nedböjd över lådan,
– Den har ingen mun.
eller
– Den har bara ett öga.
När han är klar skjuter han försiktigt in lådan igen.

Bebis<3 · Bilder · på Sonja

Kollar bebisbilder

Idag har lillen varit sjuk och trots att solen strålat från himlavalvet så har vi varit inne, då han hostar och rosslar värre än ett gammalt danskt medium på nån kanal 5-snedfyllesatsning.

Har kollat på bebisbilder från 2018. Titta här

Eller här:

Han föddes med akut kejsarsnitt och efter det hade jag väldigt ont i ryggen så jag klarade knappt att bära honom. Det gjorde ont även när jag bar honom i sele, så jag kunde tyvärr inte använda den så mycket som jag hade velat (jag hade ont i ryggen länge). Selen köpte jag när jag var i v12 och jag längtade hela graviditeten efter att få använda den. Nu är den såld sedan länge till nån annan lyckans ost.

Rolig fakta:
Min tanke första gången jag såg honom, direkt efter kejsarsnittet, var: ”men han är ju brun!”. Det är sant, pojken var helt oboy-brun! Efter en stund antog han dock en mer förklarlig pilsnerkorvaktig färg.

Hans första sommar råkade vara den hetaste i mannaminne och den här bilden är från vår semester genom Stockholm (vi var även i Norrland), här två månader gammal. Han är så lik sig! Han ser ju precis ut så här fortfarande, rynkar näsan likadant!

Jag mådde bra hela graviditeten, det enda problemet var att det var väldigt trångt i magen och jag fick ofta andnöd och flimmer framför ögonen. Och han sparkade alltid på mina revben med sina ninjamästarfötter.

Rolig fakta:
Direkt efter snittet frågade personalen mig om jag ville ha honom lagd över mitt bröst så jag kunde hålla om honom. Jag sa nej, för jag visste att min mage fortfarande var öppen (fruktansvärt), och jag kände mig inte helt 100% trygg att han inte skulle kunna komma åt och ninjakicka mig rätt in i tarmarna om de la honom på mig.

Idag ligger mitt maginnehåll antagligen i någorlunda i ordning tack vare det beslutet. Men de där timmarna av väntan innan jag fick hålla om honom kändes väldigt långa.

Allmänt · Barn · Bilder · Mat · Resor

När min son nästan blev uppäten

96D53FD5-2D1C-46E6-B878-8FC541B96388

Jag och familjen befinner oss just nu i min lappländska hembygd och det är väldigt efterlängtat och trevligt, i love it. Vi har exakt 0 mottagning men vi får låna wifi av en granne, därmed är det möjligt att skriva detta blogginlägg.

Vi har badat och fiskat och kurat ihop oss inomhus från regn. Just nu är maken och minsta barnet ute i en lada här utanför och tittar på snöskotrar. Det är mycket att utforska här för en motorintresserad (helt motorbesatt) liten pojke. Många gamla bilar att sitta i och låtsas köra.

DSC03794

Igår var vi och fiskade och jag fick en aborre. Jag tyckte aldrig om att fiska när jag växte upp så det här var nog första fisken jag dragit upp på 25 år. Det var urspännande. Och inte visste jag att aborre är så stark, och att det kan bli en sådan kamp för handleder och fingrar att få upp dem!? Stora sonen fick även han fisk – en gädda. Det var så roligt för när vi tog den i håven och la upp den i båten så skreks det rätt ut, för vi är ovana fjollor. Men med en kniv i huvudet var gäddan snart död och uppäten.

FCBFF8D6-7234-4430-90FA-BC81A7AF644A

Det har dock tagit ett tag för barnen att acklimatiseras. Första dagarna avled de nästan på grund av myggen och den yngsta sonen blev värst utsatt. Jag själv har inte besvärats särskilt mycket, kanske för att övrig familj tycks fungera som attraktivt insektsbete, så barnen kröp näst intill ihop i depression först. Så köpte vi insektsskydd för över 1000 spänn och då blev det bättre.

B8FD3534-1FEA-4194-9022-7FFAB59F40E7

Så här såg lillen ut en morgon när han vaknade. Ögat igensvällt. Men han har varit vid gott mod hela tiden, vi har faktiskt inte märkt av att han blivit biten (utöver röda prickar och svullnader och blod). Han har varit som vanligt.

Snart kommer vi att dra vidare ut mot kusten och till min syster i Umeå-trakten. Det ser jag också fram emot. Det finns ingen plats som Norrland!

Allmänt · Barn · Bilder · Församlingsliv · Kyrkoliv · på Sonja · Vardag

När man liks inte kan jobba

Nu har jag varit hemma i över en vecka, och mer lär det bli, för lillen är snorig och lite hostig.

Jag har utrustning så att jag ska kunna arbeta hemma men det är bara att glömma. Jag skulle inte kunna fokusera ordentligt på vare sig jobbet eller på honom, bara tanken på att försöka hantera båda samtidigt ger stressmak i munnen.

Så jag är hemma 100% och tar dagen som den kommer.

DSC02853

Det är inte svårt att se glaset halvfullt i det här, veckan har varit supermysig. Det är full blown vår i Kungälv och lillen är hur rolig och gullig som helst. Vi har varit ute på upptäcksfärder och han lär sig nya ord varje dag. Och så kan han så där lite udda ord som man inte fattar att han lyckats snappa upp och memorera.

Som vulkan.

”Kaan” säger han när vi läser boken med en vulkan, och ”ptchhh” (ljudet av vulkanutbrott). När snappade han upp det? Vilket minne han måste ha.

DSC02856

14-åringen har också varit hemma på grund av torrhosta, och vi har haft tid att umgås mer än normalt, något som jag verkligen har saknat. Vi har haft massor av tid att prata och diskutera precis som vi jämt gjorde förut. På den tiden då hon var intresserad av vad jag hade att säga om saker. Jag frågade henne om hon tror att hon och jag hade varit vänner om vi var lika gamla, och utan en sekunds betänketid svarade hon ”NEJ”.

DSC02695

Jag har målat lite mer med vattenfärg, eller ja, jag har målat en bild till. Den blev bättre än förra anser jag själv och jag blev särskilt nöjd med den lilla timrade redskapsboden där på ängen. Ni vet ett sånt där litet hus där man förr förvarade sina grejer men som nu står och multnar och förfaller överallt i de norrländska skogarna. Jag älskar dem. När man var barn var de en guldgruva till lek.

Funderar dock på att byta naturtemat och måla en helikopter nästa gång.

DSC02852

Vår församling har fortfarande möten på söndagarna (färre än 50 pers) men vi går inte dit. Vi har hostiga barn (varav en av dem hade feber förra helgen) så jag som dessutom är asocial ser ingen poäng i att gå omkring och träffa massa folk just nu i det här läget.

Jag hoppas att det inte är det lugn före stormen för det här landet som det verkar som att det kan vara. Kom ihåg att Gud finns.

Ha det bra!