Bebis<3 · Bilder · på Sonja

Kollar bebisbilder

Idag har lillen varit sjuk och trots att solen strålat från himlavalvet så har vi varit inne, då han hostar och rosslar värre än ett gammalt danskt medium på nån kanal 5-snedfyllesatsning.

Har kollat på bebisbilder från 2018. Titta här

Eller här:

Han föddes med akut kejsarsnitt och efter det hade jag väldigt ont i ryggen så jag klarade knappt att bära honom. Det gjorde ont även när jag bar honom i sele, så jag kunde tyvärr inte använda den så mycket som jag hade velat (jag hade ont i ryggen länge). Selen köpte jag när jag var i v12 och jag längtade hela graviditeten efter att få använda den. Nu är den såld sedan länge till nån annan lyckans ost.

Rolig fakta:
Min tanke första gången jag såg honom, direkt efter kejsarsnittet, var: ”men han är ju brun!”. Det är sant, pojken var helt oboy-brun! Efter en stund antog han dock en mer förklarlig pilsnerkorvaktig färg.

Hans första sommar råkade vara den hetaste i mannaminne och den här bilden är från vår semester genom Stockholm (vi var även i Norrland), här två månader gammal. Han är så lik sig! Han ser ju precis ut så här fortfarande, rynkar näsan likadant!

Jag mådde bra hela graviditeten, det enda problemet var att det var väldigt trångt i magen och jag fick ofta andnöd och flimmer framför ögonen. Och han sparkade alltid på mina revben med sina ninjamästarfötter.

Rolig fakta:
Direkt efter snittet frågade personalen mig om jag ville ha honom lagd över mitt bröst så jag kunde hålla om honom. Jag sa nej, för jag visste att min mage fortfarande var öppen (fruktansvärt), och jag kände mig inte helt 100% trygg att han inte skulle kunna komma åt och ninjakicka mig rätt in i tarmarna om de la honom på mig.

Idag ligger mitt maginnehåll antagligen i någorlunda i ordning tack vare det beslutet. Men de där timmarna av väntan innan jag fick hålla om honom kändes väldigt långa.

Allmänt · Bilder · Familjeliv · Illustrationer · Vardag

Barnens hemliga liv

Minstingen har ett hemligt liv som har börjat yttra sig. Och då menar jag inte att han sticker ut och är borta flera timmar och kommer tillbaka med kvistar och mossa i håret och de knubbiga små nävarna fyllda med konstiga artefakter från medeltiden, utan jag menar att han har gått från ett knappt rörligt bylte till att självständigt börja undersöka allt. Igår la jag honom i spjälsängen men han vägrade ligga ned, så jag tänkte jaja, då får han sitta där och endera somnar han av sig själv, eller så ropar han och vill upp. 

medeltiden.jpg

Han satt där i 20-30 minuter själv medan jag satt i rummet bredvid och väntade. Så gick jag in och la omkull honom till slut, han somnade direkt, och då såg jag att han suttit och läst flera av sina böcker för sig själv. Han hade sträckt sig till hyllan bredvid spjälsängen och själv plockat ned dem.

Och det är så himla fint och stort och fantastiskt att där sitter han och har ett hemligt liv. Han har egna intressen, egen vilja och egna tankar som roar och uppehåller honom, och även fast jag ibland kan ana vad han känner och tänker, så följer jag det ju bara utifrån. Han är en alldeles egen liten person med ett eget inre liv, och även fast han kom genom mig och jag är med honom nästan hela tiden så kan jag inte se bråkdelen av allt som finns och som pågår där inne i det lilla lilla hjärtat. Det kan bara Gud se.

Det tycker jag är rörande. Och stort, ja, mirakulöst.

Avslutar med en liten bön eller dikt eller vad man ska kalla det. Och det gör jag på rim, för jag tycker att rim är festligt.

Tack min Gud för det du gömt
i det ynka, hjälplösa, stilla
det är en grej du ofta gör
storhet och värde i det lilla

 

Allmänt · Bebis<3 · Bibeln · Bilder · Familjeliv · Jesus · på Sonja · Vardag

Vi har drabbats av eventuell borrelia

Hej hej!

Idag har det varit en lugn dag dels för att det är söndag men också på grund av att gubben min (älskar att säga ”gubben min” om min man, det låter som att jag är 80 år gammal) eventuellt har borrelia. Det är långt ifrån säkert, det är jag som tokgissar, men jag känner igen symtomen från när vår 11-åring hade det förra året.

Vi bor trots allt i en så kallad ”röd zon”.

collagefästing-e1523438586831.jpg

Det här är i och för sig en TBE-karta men ändå. Jag tror att det finns en sannolikhet att det är borrelia. [Tar på glasögonen och antecknar massor av beräkningar i ett rutat kollegieblock] ca 77% sannolikhet. Kanske lägre. Kanske 43%. Nånting sånt.

Vi var i alla fall i kyrkan idag och där talades det om Jesu återkomst. Han ska komma tillbaka snart sas det och det tror jag på, även fast man har sagt ”han kommer snart” i nära 2000 år. Men allvarligt. Jag tycker det känns som att han är nära nu. Det är lite kvar som ska hända men sen kommer han. Jag tror att han är här inom [tar på glasögonen och antecknar massor av beräkningar i ett rutat kollegieblock] 70 år. Kanske kortare tid. Kanske 30 år. Nånting sånt. Jag tokgissar bara nu.

IMG_2341

Den här bilden är från idag efter kyrkan. Kolla vad stor han blivit! Första gången jag satte honom i den där selen så stack inte benen ut på sidorna, utan han satt på en liten kudde inuti selen, och benen var innanför tyget.

Tänk för ganska exakt ett år sen så var han bara en cell stor, en liten zygot i min mage. Och nu detta. 

 

 

Allmänt · Bebis<3 · Betraktelser · Bilder · Familjeliv · Jesus · Kristendom

Utvecklingssprång x2? Livet med/som barn #jesus

Stig har sovit lite halvdåligt senaste nätterna. Han har vridit sig och stånkat och har inte kunnat slappna av. Jag förklarade för Fia att han kanske är i ett utvecklingssprång. Barn går igenom såna med jämna mellanrum medan de växer och lär sig.

Gick omkring med honom i sovrummet. Höll honom nära intill i famnen. Passade på att tacka Jesus medan jag vaggade honom. Tackade honom för att han är med mig alla dagar till tidens slut (Matt 20:28). Bra dagar, dåliga dagar, saliga dagar, osaliga. Dagar när jag mår dåligt, dagar när jag mår bra, dagar när allt går bra och när det bara blir fel. Att han är med mig och hjälper mig och gör allting nytt. Alla dagar.

Jag behövde påminna mig själv om det för jag mådde inget vidare. Det kändes som att jag var fel och allt jag gjorde var fel och att jag är trög och att det aldrig kommer att bli nån bättring på det. Att jag bara gör bort mig inför andra och att folk bara står ut med mig för att de måste.

Och medan jag gick där med Stig i famnen och tröstade honom samtidigt som jag pratade med Gud så kom jag att tänka på att precis som Stig ligger i min famn, så ligger jag i Guds famn. Och jag såg mig själv i Stig. Och jag tänkte AHA, jag är kanske också i en tillväxtperiod. Det kanske är därför jag är så spänd och gnällig. Det var i den stunden en härlig, uppmuntrande tanke.

Jag vet inte om jag är i nån tillväxtperiod, säkert har jag bara PMS. Men när jag stod där och tänkte tanken så kändes det som att Gud log mot mig. Och när han log mot mig så där så försvann spänningarna och jag blev lugn och varm och liksom stilla i sinnet, och glad.

Inte så intressant för er att höra kanske. Men det här är ett exempel på hur det kan vara att leva med Jesus. Innan honom hade jag ingen tröst i de här lägena. Eller jo, tv, dator och godis kunde trösta mig lite. Men inte så mycket. Inte på det här sättet.

IMG_2261

Han är tre månader nu (om ni undrar).