Idag var jag på Livets marsch i Göteborg tillsammans med ca 100 andra demonstranter.

Vi började på Gustav Adolfs torg och gick vidare till det där torget där poseidon står (helt naken) (onödig parantes men nu vill jag inte ta bort den).

Jag är egentligen inte en demonstrationsmänniska men idag gjorde jag ett undantag.

Jag tog som vanligt nästan inga kort, här har ni ett från när demonstrationen var klar och hade börjat upplösas.

Katolska ungdomsförbundet var där och de var glada. Ett annat gäng som inte var lika glatt var också med under hela demonstrationen, fast en bit bort:

De hade nån plansch med en livmoder vars äggledare pekade finger, och så stod de själva och pekade finger och skrek ”dra åt helvete”, ”kvinnohatare” osv..

Jag förstår dem med tanke på att jag har hyst samma åsikter för inte allt för länge sen. Jag är så tacksam för att jag får vara på den här sidan debatten nu, även om det ständigt rör upp känslor (och jag skyr upprörda känslor), för hela omvändningen grundar sig i ett nytt synsätt på mitt och andra människors värde och hur och när man får det värdet.

Och det synsättet är grunden till så mycket mer än en ändrad syn på abort, själva kärnan till förändringen (som har ett namn: Jesus) har lett till en ändrad syn på hela livet, hela världen, vår historia och framtiden på ett sätt som jag inte skulle vilja byta mot något. Det är det finaste man kan äga.

Men sen har vi faktiskt hela den vetenskapliga och biologiska delen också, att människolivet börjar vid befruktningen och att varje abort avslutar ett människoliv. Alla människor som anser att levande växande människor är värda att skydda borde ha intresse av att försöka bekämpa förekomsten av abort.