Allmänt · Barn · Bilder · Familjeliv · Högtider · på Sonja

Bland druider och cyborgs i Sveriges näst största stad

I helgen har min syster med make varit här och vi gick tillsammans till sci fi-mässan i Göteborg. Hon men kanske framförallt hennes man är väldigt intresserade av filmgrejer.

Om man är insatt i lite mer obskyra filmer så kunde man möta sina favoritskådisar och så kunde man mot en liten peng få deras autografer.

Själv känner jag att sen jag fick Guds autograf skriven med hans ande i mitt dna så bleknade mitt intresse för Julia Roberts brors autograf.

Vilket jag sparade tre minuter på eftersom det var ungefär så lång tid det tog att stå i hans autografkö.

Men det fanns fler än kändisar där, man kunde hitta serietidningar och actionfigurer, böcker, utklädda människor, smycken och, ja, det enda som fattades från att det skulle vara Åsele marknad var plastpåsar, tunnbröd och Vild-Hasses salami.

Visst har jag sagt att jag och min kära make möttes på Åsele marknad? För 17 år sen.

0DE581F7-9069-4D0C-B191-1E052E3146AC

Lillen sov genom i princip hela besöket på tre timmar, vilket var som en liten semester på Bahamas.

BF8B3DEA-80AC-48CE-AF71-484887F6E669

Om ni känner igen min syster och hennes man så kan det bero på att ni har sett henne i den här filmen (rolig anekdot från filmen: när de spelade in ”Vildingar” så var det en personal från ett närliggande dagis som sa till dem att de väckte obehag hos barn som råkat skymta dem i skogsbrynet).

Idag spelade vi Mario Party på Nintendo 64, ett spel som jag och min syster brukade spela natt efter natt under en tid när vi var tonåringar i en norrlandsby med ett invånarantal under 100 pers.

DSC02346

Nu har de åkt hem och det är väldigt tråkigt.

Och ikväll har jag en sån där kväll när jag inte vill sova, men samtidigt så är jag vuxen och vet att jag måste böja mig inför det förstånd som jag själv häpnar över att jag har.

Jag har börjat intressera mig för Nordisk mytologi och ska börja läsa om det snart, piffa till allmänbildningen lite, jag tror att de gamla myterna är på väg tillbaka, men kanske i ny tappning. Men först har jag några andra böcker i läslistan som jag vill läsa klart. 

 

Allmänt · Betraktelser · Familjeliv

JA till realism i barnböcker

Min yngsta gillar att läsa böcker men något som jag har upptäckt stör mig är hur orealistiska många barnböcker är.

Jag tänker: hur förvirrande måste det inte vara för ett litet barn att se elefanter i hängselbyxor som kör buss? Jag är 34 år så jag förstår att det bara är på skämt, men han har knappt några referenspunkter. Han förstår knappast att det är helt på låtsas. Han håller på att lära sig hur världen fungerar för fullt och så kommer jag där med travar av böcker om grisar som arbetar på posten och herr bäver som läser tidningen.

Ibland kan jag nästan bli arg när jag ser hur barnböcker förvrider verkligheten för mitt omogna lilla barn. Djur har inte kläder, kaniner röker inte pipa och möss har inte ångest för att hinna med vardagspusslet.

IMG_4835

Ibland undrar jag om inte barnböcker bär delvis skuld för att människor är så verklighetsfrånvända idag. Dels har vi det här att fler och fler anser att man kan vara eller bli precis vad man vill bara man ”vill” och ”bestämmer sig”. Men det spelar ingen roll hur många gånger My Little Pony säger att ”ingenting är omöjligt, dreams do come true”, det blir ändå inte sant.

Men vet verkligen alla människor som har blivit hjärntvättade med det budskapet sen 70-talet att det inte är sant?

Jag är tveksam.

IMG_4833

Och så stöter jag ständigt på människor på nätet som av någon  anledning tror att människor och djur är likvärdiga. Det brukar låta ungefär ”hur kan du anse att människan har en särställning från djuren??”.

Då tänker jag att en av anledningarna (utöver att man villat sig bort från Guds ordning av det skapade) till att de ens ställer en så djupt oroväckande fråga kanske är för att de har matats sen spädbarnstiden med barnböcker där djuren går omkring på bakbenen, dricker kaffe och åker vasaloppet.

Klart att man ifrågasätter människans särställning från djuren om man någonstans i ryggraden har fått lära sig att djur i sitt inre är exakt likadana som ens föräldrar.

IMG_4847

Jag tycker inte att det är något fel på fantasi så klart. Jag har fantasi, ganska mycket fantasi rent utav, och jag älskar Pingu. Men jag känner att jag gärna vill lägga en så stabil grund av realism som jag kan för mitt blott årsgamla barn innan jag presenterar honom för urballade hallicunationsdrömmar värdiga en tysk opiumfest (i Berlin!!).

Hur känner ni för barnböcker? Tror ni också att realism kan vara bra i början, eller tycker ni att fantasi alltid är en god krydda på tillvaron oavsett ålder och mognad?

Bilder · Familjeliv · Högtider · Illustrationer · TV & film · Youtube

En bröllopsfilm: Butikeriet

IMG_4195

I lördags gifte sig min lillasyster. Eftersom brudparet har ett rätt exceptionellt filmintresse båda två så ägde vigseln rum på Biograf Zita i Stockholm. Men innan vigseln och innan vi fick se paret så spelade de upp den här filmen för bröllopsgästerna, som satt i biostolarna med små söta pappbehållare fyllda med snacks.

Och jag visste inte vart jag skulle ta vägen på grund av hur bra det var. Alla referenser – till filmer, serier, och till och med real life events – var överväldigande.

Jag grät inte ens från tårkanalerna

tårkanal

Utan tårarna forsade ut från hela ögat som vattenfall.

tarar.jpg

Sen kom brudparet in och det var inget skoj-bröllop ska ni veta där vigseln skämtades bort utan det var djupt allvarligt och vackert.

Sen åkte vi vidare till en festlokal och åt pizza och höll tal och dansade till klockan tre på morgonen.

Jag tog INGA FOTON på hela kvällen för jag hade så roligt hela tiden. Min lillasyster är en helt underbar människa som jag har haft välsignelsen att få växa upp med (vi har haft sjukt kul ihop) och mannen hon hittat är ett snällt och omtänksamt kap.

Nu stannar vi några dagar extra så att vi kan umgås med brudparet mera. Ett privilegium som inte alla får uppleva!

 

Allmänt · Bilder · Familjeliv · på Sonja · Vardag

Gravid i v24 #förraåret

Det har gått nästan exakt ett år sen jag tog den här bilden (16 dec 2017):

1513457268371.jpg

Och än har jag inte kommit in i det stadiet att jag saknar att vara gravid. Än kan jag inte se gravidbilder och längta tillbaka.

Men en sak har jag tänkt på, och det är att jag kan se bebisar och bli bebissugen. Ja min egna bebis inräknad. Jag kan se honom och ba ”mnååh om man inte skulle ta och skaffa en sån!”. Bara för att med stor glädje komma på att han är min.

Jag önskar att ni kunde se honom efter att han har sovit tupplur och kikar upp från sängen med rödrosiga kinder och spanar om det inte ska komma nån snart och krama honom. Så fort ögonen möts så ser han (för det mesta) så himla glad ut. Det är en sån där känsla man till och med önskar sin värsta fiende.

Nä graviditet har jag inget sug efter. Känner noll saknad, jag var så trött och slapp förra året vid den här tiden så det var inte klokt. Jag låg mest och sov. Men en bebis i si sådär sjumånadersåldern, det är jag extremt sugen på. Jag lever med andra ord drömmen.

when-you-ask-someone-how-they-are-doing-and-they-respond-living-the-dream-wZSNB.jpg

Nu ska jag gå och hämta ut några begagnade täckbyxor som jag har köpt inför norrlandsresan. Jag är så glad över att jag har lyckats ha viss framförhållning den här gången. Jag har liksom tänkt ut vissa saker i förväg så att inte allt ska komma som en tsunami dan innan. Är sjukt nöjd.