Barn · Bebis<3 · Betraktelser · Bilder · Illustrationer · Jesus · Kristendom · Psykisk ohälsa · Serier · Trygghet

Klimathets och katastrofhot

Så här brukar den ordinarie klimatkris-filmen se ut (där huvudpersonen är allt från Al Gore till Leonardo Di Caprio):

  1. Berättarröst talar om hur jorden vilat i harmoni, men sen kom människan och började bygga industrier. Dramatiska bilder på kolkraftverk och trafikerade motorvägar i Dallas.
  2. En forskare säger att vi använder på tok för mycket resurser och att vi kommer att dö inom några år (tex: ”om 8/12/22 år är det för sent, då finns ingen återvändo”). Slutdatumen är olika och ”uppdateras” kontinuerligt.
  3. Videon lättas upp lite, kanske spelas nån new dawn-klinkande musik och man får veta att det inte är för sent att vända på skeppet. Nya inventioner tas upp, tex en flodbåt som plockar upp plastpåsar i floder. De intervjuar uppfinnaren, en 12-årig indisk pojke (man lägger ständigt hoppet på barn). Berättarrösten säger att man kan sopsortera, handla på second hand och sluta använda engångssugrör.
  4. Filmen avslutas med ”DET ÄR UPP TILL DIG/OSS” och mellan raderna, på grund av allt annat i filmen: ”och om du inte lyckas så utplånas vi alla!!!”.

Filmerna brukar ge ett sken av att inte vara skräckporr på grund av ”hoppet” i slutet men det rör sig alltså om ren skräckporr med mycket starka ”slutet är nära”-insinuationer. 

Förr blev de gulliga djuren massakrerade, inte nu längre

Något jag har märkt när jag har kollat på naturfilm med 2-åringen är att förr så kunde de visa väldigt fina klipp på tex gnuer i flock. Savannen lyste och gnuerna var lyckliga. Så plötsligt kom ett gäng lejon och slaktade den söta gnukalven i flocken. Eller sälar. Knubbiga söta sälar i familjär grupp och så kom späckhuggaren upp ur vaken och isen täcktes med blod. Sånt fick man leva med när man såg naturfilmer som barn.

Därför var jag beredd på samma sak när jag såg på ny naturfilm, jag var redo att snabbspola när jag såg hyyenor ta fart runt ett zebraföl, men rovdjuren kom aldrig riktigt till skott. Ungarna flydde, alla klarade sig, inget blod.
Men vad har naturfilmerna ersatt det med? Klimatvarningar. ”Om inte vi människor skärper oss, så kommer både hyyena och zebraföl ATT GEMENSAMT DÖ!!!!”.

Förr var det ”survival of the fittest” som vi fick lära oss via Ett med naturen. Nu får den yngre generationen i stället förhålla sig till ”ALLA KOMMER ATT DÖ FÖR MÄNNISKAN ÄR EN PARASIT”.

Kul för dem.

Är slutet nära då?

Ja, det tror jag. Men det tror jag inte kommer att ske på grund av naturförstörelse (eller corona) utan på grund av en rad av tidens tecken som går mot sin refräng.
Att vi människor överkonsumerar, att vi har en ohållbar slit och släng-kultur och att vi förstör miljön med en myriad av kemiska ämnen, det råder det inga tvivel om. Men det är ändå inte det som kommer att sätta punkt.
Mänskligheten kommer inte att kunna frälsa sig själva från slutet, utan mänsklighetens enda hopp är Jesus. Man kan likna Jesus med Arken (båten) på Noas tid.

Om någon skulle tro att det här innebär att jag inte tycker att vi inte bör sträva efter ett hållbart sätt att leva i och ta hand om den natur vi fått den tid vi har,
så kan du ha hamnat i en ”om du inte tänker precis som mig så bryr du dig inte alls”-fyrkant.

Mitt bästa råd är: Presentera barnen för Gud så att de får möjlighet till evighetsperspektiv och framtidshopp. Den bästa gåva man kan ge dem är att tala om Jesus så att de kan överväga en trygghet och ett äventyr som ingen katastrof i världen kan beröva dem på. För är det inte klimatet eller smittor eller hot om svält och krig och allmän brist så är det alltid något annat som hotar att slå undan marken under fötterna på dem. Alltid!
Död och förödelse har ingen makt över det som Jesus och vi som valt honom delar, och medan vi väntar på det nya så kan vi vittna om, peka mot och leva med detta nya, ovärdeliga, eviga.
Barn ska inte behöva tro att de är slumpmässiga cellklumpar som snurrar runt i en stor tom rymd tillsammans med en och annan sten (som ”hotar att träffa jorden”). Det angränsar till barnaga.

Ska de matas med konstanta undergångshot dagarna i ända, utan att ha något verkligt hopp att hålla fast vid förutom att borsta tänderna med tandborstar av ekologiskt odlat bambuträ, och att perfekt bemästra samtidens ständigt föränderliga och motsägande etikettnycker, så riskerar det att förstöra de små stackarna psykiskt. Vi är inte gjorda för att bära hela världen på våra axlar.

‘ Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. ‘

Matteusevangeliet 11:28-29

”Vi har det bättre än nånsin men människor mår allt sämre, varför” frågar man sig, ja, undra varför. Jag lägger min röst på den nya helvetiska folktron att vi endast är djur utan någon given mening eller riktning.

‘Frukta Herren , ni hans heliga, de som fruktar honom lider ingen brist. Smaka och se att Herren är god. Salig är den människa som flyr till honom. Unga lejon lider nöd och hungrar, de som söker Herren saknar ej något gott. Kom, barn, och lyssna till mig, jag skall lära er att frukta Herren .’

Psaltaren 34:9-12

‘Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla – så skall Människosonens ankomst vara. ‘

Matteusevangeliet 24:37-39

Allmänt · Betraktelser · Bilder · Illustrationer

Jag vare sig orkar eller kan hänga med i alla nyheter

Att leva i ett informationssamhälle kan vara ganska utmattande. Jag kan känna ibland att jag ”borde” hänga med i och uppmärksamma allt möjligt som är viktigt, för annars ”bryr jag mig inte”.

Men jag har gjort så att för att klara av mitt liv så fokuserar jag på några få saker som jag tycker är viktigast, och resten följer jag mer passivt än aktivt. Ibland tar det flera dagar innan stora nyheter når mig. Det måste vara så, för skulle jag ta till mig och engagera mig i allt som verkar viktigt och aktuellt så skulle energin mycket snart ta slut och jag skulle inte orka hålla upp nånting alls. Jag skulle kollapsa och det finns ingen nytta med det. Jag har mycket begränsat med energi.

Förr så kände jag rätt ofta hur hela världen liksom vällde över mig som en tsunami. Det var som att jag behövde ha koll på allt och förstå en massa invecklade orsak och verkan och samverkan för att med någorlunda gott samvete ens kunna ta ett beslut om vilka grönsaker jag skulle köpa i affären. Varor i butik hör samman med politik, miljö, hälsa, och jämställdhet och för att kunna köpa sojakorv eller hårschampo så måste man sätta sig in i miljögifter och konflikten vid Gaza-remsan. Att konsumera är att ta ställning och hängde man inte med så fanns risken att man tog en dålig ställning, och då var det nästan som att man personligen lika gärna kunde ladda bössan, ge sig ut på de sju haven och skadeskjuta varenda delfin i sikte för att sen se åt ett annat håll medan de sjönk mot en smärtsam död.

klimat.jpg

Aaaah får jag ens fram vad jag försöker förmedla med denna illustration, jag vet inte, jag är för trött, jag måste sova! 

Delningar och kommentarer online har blivit som ett kapital som på visar hur mycket man bryr sig om viktiga och aktuella saker.

Jag kan även känna en press på att jag som bloggare ”borde” blogga och sprida information om diverse allvarliga och viktiga grejer fastän det inte riktigt hör hemma på min blogg.
Jag vet inte när det blev så här att jag som vanlig civilare känner en press att axla rollen som någon form av samhällsdebattör och allmän informationsspridare i varenda ämne som rullar in på tapeten. Jag bara vet att jag känner av den här pressen av nån anledning som jag inte har hunnit analysera så djupt.

 

Det jag vill ha sagt är kort och gott att jag har beslutat att fokusera på några få saker som jag tycker är viktiga. Sen försöker jag göra så gott jag kan i allt, men är överlycklig över att andra kan sköta expertis och spetskompetens i politik, miljö och andra frågor åt mig. Att jag har en tro på en allmaktsfader i himlen som bär mig bidrar så klart också till min möjlighet att slappna av och inte dö av stress över allt jag inte vet och förstår.

miljon.jpg

Det här är en kommentar jag fick en gång när jag skrev att jag inte orkar kolla upp allt jag köper och därför säkert kommer råka köpa fel slags schampo. Tyckte att den visar lite av det jag försöker beskriva! Kan inte hjälpa att jag tycker att den är lite rolig!