Abort · Bilder

Kriget mot kvinnokroppen #abort

Ni har säkert hört uttrycket ”kriget mot kvinnokroppen” och en del förknippar det säkert delvis med begränsad aborträtt.

Jag (och många med mig) ser allt det som krävs för att göra abort till en attraktiv lösning som kriget mot kvinnokroppen.

Innan du blir upprörd och slirar iväg på tangenterna att jag och mina likar är skrämmande och läskiga, snälla ge mig en chans att förklara.

Vår fertilitet och vår förmåga att bli gravida och bära barn behandlas som en olycklig biologisk avvikelse och en fara för jämställdheten och allt som är speciellt med vår biologi och fertilitet måste tämjas, utjämnas och piskas för att vi ska anses ha goda möjligheter till ett fullgott liv.

Vi måste alltså vändas mot vår egna biologiska kropp och behandla vår fertilitet som ett ständigt närvarande hot, och värst av allt, vi måste vändas mot vår egna, levande och växande avkomma så att vi med så få moraliska stridigheter som möjligt kan döda dem.

För kan vi inte döda dem, så anses vi lida nackdelar. På grund av vår fertilitet. På grund av vår kvinnliga biologi. På grund av vår förmåga att bära nästa generation i våra kroppar.

72396286_2621862741169164_7989740395879727104_n

Embodied Equality, av Erika Bachiochi

Jag har märkt att kvinnor som är för abort inte sällan upplever det som att man begränsar deras frihet bara genom att tala om de ofödda barnen som mänskliga liv med värde.
Kvinnors upplevda frihet är alltså till viss del beroende av att man förnekar och blundar för det faktum att ofödda är växande unika mänskliga individer.
Kvinnor känner sig alltså mer ”fria” om man kallar de ofödda barnen för ”biologisk vävnad”, ”embryon/foster”, ”cellklumpar”, ”potentiella liv” (vilket för övrigt är lögn) med mera.

Hur kan det anses vara frihet att föra kvinnor bakom ljuset för att hon ska kunna uppleva sin ”frihet”?

Något som den feministiska aktivisten Cissi Wallin återkommande säger i sin aktivism   är just att det ”pågår ett krig mot kvinnor och barn”. Samtidigt är hon helt rabiat för abort. Och jag tycker att det där är så förvirrat.

Varje gång jag ser en feminist som aldrig uttrycker någon större kritik mot abort utan snarare skanderar hur nödvändigt och viktigt det är, tala om ”kriget mot kvinnokroppen och barnen”, så får jag lust att ropa: MEN SER DU INTE VAD SOM ÄR PRECIS FRAMFÖR DIG.

Hur kan man inte se hur abort är del i kriget mot kvinnokroppen och bokstavligt talat våra barn? Vad måste ske för att man ska se att abort inte är ens en del i lösningen på kriget mot kvinnor och barn?

7030e4ab4e6f27a03c4aa640cc8cd03c.jpg

 

Abort · Allmänt · Bilder · Jesus · Kristna

Livets marsch i Göteborg

Idag var jag på Livets marsch i Göteborg tillsammans med ca 100 andra demonstranter.

Vi började på Gustav Adolfs torg och gick vidare till det där torget där poseidon står (helt naken) (onödig parantes men nu vill jag inte ta bort den).

Jag är egentligen inte en demonstrationsmänniska men idag gjorde jag ett undantag.

Jag tog som vanligt nästan inga kort, här har ni ett från när demonstrationen var klar och hade börjat upplösas.

IMG_4915

IMG_4919

Katolska ungdomsförbundet var där och de var glada. Ett annat gäng som inte var lika glatt var också med under hela demonstrationen, fast en bit bort:

IMG_4920

De hade nån plansch med en livmoder vars äggledare pekade finger, och så stod de själva och pekade finger och skrek ”dra åt helvete”, ”kvinnohatare” osv..

Jag förstår dem med tanke på att jag har hyst samma åsikter för inte allt för länge sen. Jag är så tacksam för att jag får vara på den här sidan debatten nu, även om det ständigt rör upp känslor (och jag skyr upprörda känslor), för hela omvändningen grundar sig i ett nytt synsätt på mitt och andra människors värde och hur och när man får det värdet.

Och det synsättet är grunden till så mycket mer än en ändrad syn på abort, själva kärnan till förändringen (som har ett namn: Jesus) har lett till en ändrad syn på hela livet, hela världen, vår historia och framtiden på ett sätt som jag inte skulle vilja byta mot något. Det är det finaste man kan äga.

Men sen har vi faktiskt hela den vetenskapliga och biologiska delen också, att människolivet börjar vid befruktningen och att varje abort avslutar ett människoliv. Alla människor som anser att levande växande människor är värda att skydda borde ha intresse av att försöka bekämpa förekomsten av abort.

Abort · Allmänt · Betraktelser · Illustrationer · Jesus · Psykisk ohälsa

Kvinnan som liknar abort med självmord (partiellt självmord)

Påven liknade abort med att anlita en yrkesmördare för att avsluta nåns liv. Annika López,  överläkare i gynekologi och obstetrik vid Norrtälje sjukhus, skriver i DN (länk här) att hon tycker att det är fel. Abort är inte som att anlita någon att ta livet av någon. Ska det liknas med något så ska det liknas med att delvis ta livet av sig själv, anser hon, hon kallar det för ”partiellt självmord”. Detta eftersom kvinnor nu för tiden ofta kan ta ett piller och på så sätt själva avsluta liven på de vi bär.

”Känsloyttringarna är liknande”, skriver López och syftar på vad jag antar är ett helt självmord, ett fullständigt självmord. Ett så kallat självmord på helheten. ”Ofta sorg, förtvivlan och smärta men också ambivalens, beslutsamhet, tillit och lättnad” fortsätter hon.

partiellabort.jpg

”Självmord är inte olagligt” skriver hon därefter, och tycker på så sätt att man därför kan likna självmord och abort ur vårdens verklighetsperspektiv. Abort är ju inte heller olagligt och man arbetar för att förebygga bådadera.

Och jag måste säga att det här är det mest vridna som jag har läst på jättelänge.. Vad är det här? Och vet hon inte att abort ökar risken för djupa depressioner och _faktiska_ självmord? Eller är det kanske det hon menar? Att aborten bidrar partiellt på vägen till det fullskaliga?

Och om nu kvinnan begår ett ”partiellt självmord” vid abort på grund av att det är hon själv stoppar in abortpiller i munnen och sväljer, vad är då en abort där någon annan utför aborten åt henne? 

Är det ett så kallat assisterat partiellt självmord?

Betyder det att vården hjälper att ta livet av kvinnor.. delvis? Att de bemöter kvinnors upplevda behov av att avsluta sina liv… ofullständigt?

Borde det verkligen vara lagligt i så fall? Assisterat självmord är inte lagligt. Varför ska då assisterat partiellt självmord vara det? Och när det kommer till samvetsfrihet. Ska barnmorskor verkligen inte kunna avstå från att döda kvinnor lite grann?

Nä usch. Jag fattar inte. Jag vet inte ens om jag raljerar eller vad det här är. Jag får bara inte liknelsen att fungera. Jag orkar inte skriva mer om det. Det blir för mörkt. Knyter man ihop självmord och abort så kan det aldrig bli en rosett.

Och om det är nån som läser det här och som mår dåligt efter en eller flera aborter så vill jag bara säga att det finns hopp, du kan bli hel igen! Tro mig! Du som läser vet kanske att jag är kristen, och det är för att jag har mött och tror på Jesus. Och jag vill säga att han dömer dig inte, han snarare befriar dig från fördömelse. Sen lär han dig massa saker. Det finns hjälp att få även från vanliga människor, och jag hoppas att du ska finna den tröst du behöver och är värd.

Abort · Allmänt

Böneämne: Kvinna som funderar på abort pga pojkvän som vill plugga klart

gravid

Hej allihopa. Nu vänder jag mig särskilt till mina kristna läsare, ni som fattar vad jag pratar om, ni som tror på att Gud YHVH hör bön och ni som kan känna frustrationen, sorgen och ilskan i att det här är så vanligt och att så många kvinnor ska behöva gå igenom det. Det jag ber om är alltså bönhjälp.

Häromdan läste jag en kommentar i ett kommentarsfält på en rätt känd blogg där en kvinna desperat söker efter råd över hur hon ska göra. Hon är gravid och funderar på abort.

Det märks i kommentaren att även fast hon är förvirrad och rädd, så är hon samtidigt glad för graviditeten. Tyvärr gäller inte samma för hennes kille som har ett år kvar på sin (sketna, ursäkta men..) utbildning och som ser barnet och sin flickväns tillstånd som något som kommer krossa hans framtidsplaner och lycka. Han vill ha flickvännen för sig själv i några år innan han är ”redo att skaffa barn”. Ja ni känner igen resonemanget. Det barn de redan väntar räknas inte utan ses som nåt annat än vad det är.

Så här skriver hon bland annat:

Jag säger att jag kommer ha en anledning livet ut att vara ledsen. Han säger att om jag inte gör abort, kommer han vara arg resten av livet”. Han anser att en graviditet borde kännas fantastiskt, och eftersom det inte gör det för honom, så tycker han att det är bättre om hon avslutar detta barns liv så att de kan försöka skaffa ett nytt senare då det kanske passar honom, och säkert även henne, bättre. Hon älskar honom och är medkännande och inlyssnande.

Så här skriver hon:

”Det jag uppskattar i allt mörker är dock att han säger att den dagen har blir pappa, vill han ha gjort allt det här innan för att kunna vara så närvarande som möjligt. Han säger att han inte kommer kunna koncentrera sig på skolan och veta att han har en nyfödd hemma. Men det jag hela tiden kommer tillbaka till är: är en abort värt det? Jag är övertygad om att en abort kommer göra mig trasig. Jag kommer inte finna mening i att ens gå klart skolan och jag kommer varje år tänka hur livet hade kunnat se ut. Varje dag efter tänka att jag hade kunnat valt annorlunda. För jag vet ju att jag aldrig skulle ångra ett barn. Men jag vill inte göra den här resan själv och jag vill inte leva med någon annan än min pojkvän.

Hon känner att hon vill ha och behöver stöd och hon känner att hon tvingar på den här mannen som hon älskar ett föräldraskap om hon låter barnet leva, och man märker att hon prövar och smakar på tanken att ta bort det. Kanske är det här barnet ett offer värt att betala för att få det där livet som de/han har tänkt sig att de borde ha tillsammans? Kanske skulle abort inte vara så svårt som hon tror? Och så blir ju killen, som hon lever med, glad igen?

Hon får många fina råd från människor i kommentarsfältet. Tyvärr är alldeles för många råd av typen ”det blir bra oavsett hur du väljer, båda valen har sina fördelar och kan göra dig glad”. Och hon väger. Ena foten, andra foten.

Tänk. I den här kvinnans liv, i denna kvinnans kropp, vem hon nu är, pågår just nu en kamp på liv och död. Kommer detta barn få chansen att födas senare i år?

Det bestäms närmsta dagarna/veckorna.

Så jag gör ett utrop eller vad man ska kalla det: ni som har tid och lust och energi och intresse eller vad det nu är som krävs: be för den här mamman, för barnet och för pappan.

Be gärna för situationen i allmänhet också. Det är många som sitter i den. Den är tyvärr vanlig. Och lögnen om ofödda som inte såvärst mycket värda hjälper inte.

 

il_570xN.554546545_gkyt