Allmänt · Barn · Bilder · Jesus · på Sonja · Trygghet · Vittnesmål om Jesus

När man försöker höra vad som pågår men bara hör brus

Idag har vi varit ute flera gånger i snön, har även varit ute själv och bara gått. Har haft en så bra ledig vecka senaste veckan, en underbar start på 2021.

Som ni ser var mängden snö patetisk men vi körde ändå om och om igen, uppför backen och nedför backen, och det var så roligt att se lillens glädje när han körde ”som med en bil”.

Jag älskar mitt liv så mycket. Tänk att jag får vakna varje morgon och veta att Gud finns och att han är god. Varje andetag som jag andas så känner jag honom där. I 30 år tyckte jag att det blev allt tyngre att andas, och det blev bara värre att bära tyngden som låg osynligt över bröstet, så svårt att leva med avgrunden som växte där inne. Men nu är det skönt att få luft och att känna hjärtat slå. Där avgrunden var känner jag värme.

Jag tycker att världen är hemskt rörig och när jag försöker avläsa vad som pågår så brusar det bara. Det är sådan väldig röra, så mycket förvirring och dubbla budskap i allt. Så mycket är fel. Kommer det brisera? När? Hur? På grund av vad? Sen har vi vardagen också, och alla relationer, som alltihop bär på sitt.

Min stora tröst när jag är osäker på hur det kommer bli, är min Jesus, som jag får vakna med varje dag. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Och om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty han är med mig. Hans käpp och stav, de tröstar mig.

Gröna ängar
Allmänt · Barn · Bilder · Familjeliv · Vardag

Helgens besvikelse: Coronaviruset

Hej hej

Här i Kungälv har vinterns första snö fallit i veckan. Ett litet slaskhelvete som sedan frös till is.

Jag är en luttrad trebarnsmamma numer, så jag struntade i att klä på lillen och låta honom ha ”glädjeäventyr” bara för att det snöade. Med de första två hade jag tvångsmässigt kämpat med  vinterkläder och gått till en redan barskrapad sluttning för att låta barnen få ”värdefulla vinterminnen”. Jag hade försökt mjölka den lilla snö som fanns, för att de skulle få en barndom med inslag av snölandskap. Trots att den här snön är kass.
Så inte nu, nu vet jag bättre!

IMG_6236

Stora barnet skulle till Italien på konfirmationsresa i helgen, till Assisi. Vi har varit taggade på detta sen i höstas. Men resan blev, som ni kan förstå efter smittspridningen i landet, inställt.

Jag trodde hela tiden att den skulle bli av och när dottern uttryckte oro så bara viftade jag bort det och blinkade med ögonen så där som jag i efterhand tänker att idioter gör. Corona har blivit känt så att möta Corona skulle vara som att möta en kändis. Och det gör man inte. Man möter inte kändisar.

Därför tänkte jag att risken att de skulle träffa Corona i Italien skulle vara lika liten som att träffa Nick Cave medan de var där, och han bor i Australien.

Fast sen börjar man tänka lite mer. Och man inser en massa saker som jag inte orkar ta upp just nu, men till exempel att likheten mellan kända virus och Nick Cave bara skulle passa om alla som Nick Cave hostade på förvandlades till en Nick Cave. Men som sagt, jag orkar inte utveckla den här tanken mer, den är för dum och jag har inte tid. Jag tycker att det var rätt av dem att ställa in resan och de har mitt fulla stöd.

Ha det bra allihopa! Jag återkommer snart!