Allmänt · Betraktelser · Bilder · Skärmdumpar

De använder sig av simpelt knep för att clickbaita kristna

Ni har kanske sett alla de där reklamerna som Fredrik Hammar var med i för ett tag sen? De var clickbaits i stilen ”det han sa på Skavlan efter att han trodde att kamerorna var avstängda KOMMER ATT VÄLTA VÄRLDSBANKEN!!!”.

Well, de har ju fortsatt med diverse andra kändisar och nu verkar de inte bara ha utvalt Steffo från nyhetsmorgon, utan de verkar även ha gjort rubriken oemotståndlig för en kristen publik.

viberforsteffo

”Vi ber för Steffo” och så en oroande gråskalig bild som indikerar att Steffos bästa år är förbi.

Jag blev så klart nyfiken. Jag ser aldrig på nyhetsmorgon men nog vill jag veta vad för elände det är som har drabbat Steffo, alternativt Steffos hund.

MEN när jag tryckte på länken så gick pyramidspelsbarometern upp i taket

falsk rubrik

Beware!

Allmänt · Betraktelser · Bilder · Illustrationer

Jag vare sig orkar eller kan hänga med i alla nyheter

Att leva i ett informationssamhälle kan vara ganska utmattande. Jag kan känna ibland att jag ”borde” hänga med i och uppmärksamma allt möjligt som är viktigt, för annars ”bryr jag mig inte”.

Men jag har gjort så att för att klara av mitt liv så fokuserar jag på några få saker som jag tycker är viktigast, och resten följer jag mer passivt än aktivt. Ibland tar det flera dagar innan stora nyheter når mig. Det måste vara så, för skulle jag ta till mig och engagera mig i allt som verkar viktigt och aktuellt så skulle energin mycket snart ta slut och jag skulle inte orka hålla upp nånting alls. Jag skulle kollapsa och det finns ingen nytta med det. Jag har mycket begränsat med energi.

Förr så kände jag rätt ofta hur hela världen liksom vällde över mig som en tsunami. Det var som att jag behövde ha koll på allt och förstå en massa invecklade orsak och verkan och samverkan för att med någorlunda gott samvete ens kunna ta ett beslut om vilka grönsaker jag skulle köpa i affären. Varor i butik hör samman med politik, miljö, hälsa, och jämställdhet och för att kunna köpa sojakorv eller hårschampo så måste man sätta sig in i miljögifter och konflikten vid Gaza-remsan. Att konsumera är att ta ställning och hängde man inte med så fanns risken att man tog en dålig ställning, och då var det nästan som att man personligen lika gärna kunde ladda bössan, ge sig ut på de sju haven och skadeskjuta varenda delfin i sikte för att sen se åt ett annat håll medan de sjönk mot en smärtsam död.

klimat.jpg

Aaaah får jag ens fram vad jag försöker förmedla med denna illustration, jag vet inte, jag är för trött, jag måste sova! 

Delningar och kommentarer online har blivit som ett kapital som på visar hur mycket man bryr sig om viktiga och aktuella saker.

Jag kan även känna en press på att jag som bloggare ”borde” blogga och sprida information om diverse allvarliga och viktiga grejer fastän det inte riktigt hör hemma på min blogg.
Jag vet inte när det blev så här att jag som vanlig civilare känner en press att axla rollen som någon form av samhällsdebattör och allmän informationsspridare i varenda ämne som rullar in på tapeten. Jag bara vet att jag känner av den här pressen av nån anledning som jag inte har hunnit analysera så djupt.

 

Det jag vill ha sagt är kort och gott att jag har beslutat att fokusera på några få saker som jag tycker är viktiga. Sen försöker jag göra så gott jag kan i allt, men är överlycklig över att andra kan sköta expertis och spetskompetens i politik, miljö och andra frågor åt mig. Att jag har en tro på en allmaktsfader i himlen som bär mig bidrar så klart också till min möjlighet att slappna av och inte dö av stress över allt jag inte vet och förstår.

miljon.jpg

Det här är en kommentar jag fick en gång när jag skrev att jag inte orkar kolla upp allt jag köper och därför säkert kommer råka köpa fel slags schampo. Tyckte att den visar lite av det jag försöker beskriva! Kan inte hjälpa att jag tycker att den är lite rolig!

Betraktelser · Familjeliv

Oroande trender på sociala medier

Igår drog jag i de stora vokabulären eftersom det är lite spännande att dra i dem ibland [skakar en plåt fast inte lika våldsamt som igår] och idag tänkte jag att jag ska skriva om en sak som oroar mig. Det är en ganska vanlig sak, nämligen ungdomars beteende på sociala medier.

Jag har sett så mycket skit där på sistone att jag inte vet var jag ska börja. Så jag skriver en lista rätt upp och ner på vad jag kommer på just nu.

  1. Ungdomar kör nåt som heter ”a-f” och det innebär att folk ska skicka en bild på sig själva som sedan ska betygsättas av mottagaren från A till F, där A betyder att personen är snygg och F att personen är ful.
  2. Det finns en app där man kan skicka frågor anonymt och där skriver folk inte sällan hur ful, töntig och vidrig personen är, samt att sexuella, intimkroppsliga frågor ställs till till exempel flickor i 12-årsåldern. Och det är inte helt ovanligt att de här flickorna svarar. 
  3. Barn och ungdomar lägger upp bilder på sina ansikten när de gråter. Tårarna rinner och man ser att den här personen inte mår bra. Ofta med någon kryptisk text till.
  4. Folk får skicka in bilder på två personer, och sen ska mottagaren bestämma vem av personerna som får en sopkorg under sin bild, och vem som får ett hjärta. Man måste alltså välja vem av två personer som man tycker bäst om.
  5. Barn och ungdomar lägger upp traumatiserande bilder på djurplågeri. Typ sälar som får tarmarna utdragna, hundar som blir flådda levande och för ett tag sen såg jag till och med en som lagt ut en bild på ett litet barn som blev slaget. Det finns ingen specifik avsändare av filmerna, ingen organisation som söker gåvor eller liknande, det är bara ”kolla vad hemskt”. Och det är såna bilder som kanske aldrig riktigt kommer försvinna från näthinnorna.

Det finns egentligen ingenting som inte redan har sagts angående det här som behöver sägas igen. Vi försöker alla redan att hålla reda på allt som våra barn gör på nätet, grejen är bara att det är näst intill omöjligt att hänga med i svängarna. Det bara väller in ny dynga varje dag från den fronten.

Det bästa jag kan tänka mig att göra är att försöka ge barnen ett sunt sociala medie-förnuft så att de själva kan göra en bra bedömning, och det gör man enklast (tycker jag) genom att ha lite koll på vad för trender de håller på med så att man kan diskutera problemen och hur man eventuellt kan delta på ett schysst sätt. Ofta kan ju den kunskapen användas senare när nya trender bubblar fram.

Men det är att hänga med i allt som händer som är det svåra, , ofta blockar de här smarta ungdomarna alla torftliga vuxna som visar tendenser till goda råd.

Jag önskar att det fanns en sida där man kunde få uppdateringar och tips på vad som är ”inne” på sociala medier just nu. Till exempel ”aktuellasnaptrender.se” eller liknande. Och där skulle man kunna se exempel, få en beskrivning, och så ett förslag på hur man kan prata om just den trenden på ett bra sätt med sitt barn.  Det tror jag skulle kunna hjälpa oss vuxna att navigera lite i det här träsket som barnen lever stora delar av sina liv i.

Nej jag är verkligen inte avundsjuk på människor som växer upp idag. Tack gode Gud för att jag får vara 33 år 2018.

 

Allmänt · Betraktelser · Bibeln · Familjeliv · Jesus · Kristendom

Sociala medier och det splittrade sinnet

Ett av de stora problemen jag har med att ha sociala appar i mobilen är hur det splittrar mitt sinne. Det är diskussioner och kommentarer utan ände och även fast jag sedan länge har stängt av notifieringar i mobilen och inte har facebook på telefonen så blir jag ständigt avledd och tudelad (och tredelad och fyradelad).

En vän på facebook meddelade häromdan att hon pausar facebook därför att hon vill kunna se en vacker himmel utan att börja tänka på instagram. ”Jag vill leva på jorden och inte på internet” skrev hon, och loggade ur.

Och så är det. Telefonen blir som ett filter mellan upplevelsen och det upplevda. Det man upplever blir på något sätt inte lika nära när telefonen åker upp.

Ni har kanske förstått vid det här laget att Gud är viktig för mig (och jag vill prioritera honom ännu mer i mitt liv) och i Bibeln står flertalet gånger, rätt ut eller mellan raderna, att man ska söka Gud i stillheten.

”Bli stilla och besinna att jag är Gud, upphöjd bland hednafolken, upphöjd på jorden.” – Ps 46:11

Med sociala medie-appar så krymper tiden då jag är stilla avsevärt.

Jag tänker på det här att till exempel se en vacker himmel eller barnen som gör nåt som man blir helt varm av och genast börjar man tänka på att man ska posta en bild på det. Jag tänker att såna gyllene ögonblick vill jag dela med vår skapare mer än vad jag gör idag. Jag vill även dela det med människorna som är i rummet med mig, och bara dem, inga andra.

Blanda förresten inte ihop stillhet inför Bibelns levande Gud med att man måste meditera vid en sjö i Anderna för att ”uppnå frid”, det är inte sån stillhet som det handlar om. Gud är kanske särskilt Gud för människor med röra och kaos i livet, och nyckeln till honom är Jesus och inte meditation och lugna fjällbäcksmiljöer (även om det är skönt att gå avsides ibland om det går).
Men jag tror att det gör något med mig att ständigt vara beredd på att göra informationsutbyte i foto och bild. Att alltid vara upptagen med något, att alltid ha något att se, att kommentera, att ”engagera” mig i.

Så en av anledningarna till att jag funderar på att lämna sociala medier (och det finns många skäl) är för att jag vill att mitt sinne ska vara ett. Jag vill fokusera på det jag gör, och jag vill vara där jag är, och de fina stunderna de vill jag hellre dela med den levande Guden och närvarande människor än med människor genom olika appar.

Förr i tiden dokumenterade man nästan ingenting som hände. Och inte hände det som hände mindre för det, och inte heller var det mindre värt.

Jag vill inte lämna internet. Även fast jag tror att för mycket teknik kan skada oss så är jag ingen direkt teknikofob. Jag älskar ljudet av tangentsmatter och jag älskar datorer. Men jag vill skala bort det som inte är nyttigt för mig och det som berövar mig på intimitet med både människor och med min skapare som jag tycker så mycket om. Men som jag tyvärr ofta sållar bort för ”jag ska bara….. först”.

Men det kommer ta lite tid det här. Jag måste vara helt säker, och det ska inte vara oklart för mig varför jag lämnade. För då börjar jag bara igen. Det ska vara genomtänkt och metodiskt.