Abort · Allmänt · Bilder · Jesus · Kyrkoliv · på Sonja · Psykisk ohälsa

Är på utbildning i Stockholm #oplaneratgravid #efterenabort

Just nu är jag i Stockholm på utbildning för oplaneratgravid.se. Det är fullspäckat schema hela helgen så även fast jag har människor boende i Stockholm som jag skulle vilja träffa så kommer det inte att hinnas med.

Det är trevligt att äntligen träffa alla på utbildningen och att se hur liknande arbete ser ut i Finland. Samtidigt är det tungt att sätta sig ned och se hur det ser ut i vården, och se hur kvinnor missinformeras och sedan måste deala med sina  känslor efteråt själva. Det är som att titta in i ett stort gapande mörker, som sker helt öppet mitt framför våra ögon. Jag blir så fruktansvärt arg och ledsen, av så många anledningar.
Det är så många kvinnor som gjort abort som lider i det tysta, och så många kvinnor som pressas utan att ens kunna ana att det de är med om är ett övergrepp. Och de här kvinnorna kan vara mycket närmare än vad vi tror.

Men vi tror på att det här kan förändras, och det måste förändras.

Snälla, om du ska kommentera något om aborträtt vs. abortförbud, så råder jag dig att spara den tiden och låta bli och försöka tänka på de här problemen utan den utgångspunkten. Det här inlägget handlar inte om abortförbud vs. aborträtt. Ja jag är emot abort, det vet ni, embryon och foster är fullvärdiga människoliv. Men det finns saker i det här som är värda så mycket mer nyans än ”för vs. emot”. Kvinnor som känner sig tvingade till abort (och i vissa fall är de verkligen tvingade) men som kan välja ett annat alternativ om de bara får en ärlig chans, är verkligt och det är vanligt. Och kvinnor som lider efter abort, är också verkligt, och tyvärr även det vanligt (även såna som inte ångrar själva aborten).

Ett arbete som vi också har (men där är inte jag med) är faktiskt arbetet med efterenabort.se. Är jätteglad för att jag är med i en förening som har det här arbetet.

”Det som sås i vanära uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft.” 
1 Kor 15:42

Ni kristna vänner där ute får gärna be för oss, till exempel på era möten i söndag. Be för ett uppvaknande på de här områdena i Sverige, be för att abortdebatten ska sluta vara så ensidig och fördummad, och att vi ska kunna prata om det här på ett bra sätt fastän det är ett så känslosamt ämne.

Om du som läser det här känner att du skulle vilja donera en slant till oplaneratgravid.se, så kan du göra det här.

Kram!

Bild 2019-10-18 kl. 23.52.jpg

Bild på mig här på hotellrummet

Bilder · Familjeliv · Högtider · Illustrationer · TV & film · Youtube

En bröllopsfilm: Butikeriet

IMG_4195

I lördags gifte sig min lillasyster. Eftersom brudparet har ett rätt exceptionellt filmintresse båda två så ägde vigseln rum på Biograf Zita i Stockholm. Men innan vigseln och innan vi fick se paret så spelade de upp den här filmen för bröllopsgästerna, som satt i biostolarna med små söta pappbehållare fyllda med snacks.

Och jag visste inte vart jag skulle ta vägen på grund av hur bra det var. Alla referenser – till filmer, serier, och till och med real life events – var överväldigande.

Jag grät inte ens från tårkanalerna

tårkanal

Utan tårarna forsade ut från hela ögat som vattenfall.

tarar.jpg

Sen kom brudparet in och det var inget skoj-bröllop ska ni veta där vigseln skämtades bort utan det var djupt allvarligt och vackert.

Sen åkte vi vidare till en festlokal och åt pizza och höll tal och dansade till klockan tre på morgonen.

Jag tog INGA FOTON på hela kvällen för jag hade så roligt hela tiden. Min lillasyster är en helt underbar människa som jag har haft välsignelsen att få växa upp med (vi har haft sjukt kul ihop) och mannen hon hittat är ett snällt och omtänksamt kap.

Nu stannar vi några dagar extra så att vi kan umgås med brudparet mera. Ett privilegium som inte alla får uppleva!

 

Abort · Bilder · Skärmdumpar

Idag rockar vi sockarna!

I morse studsade ena barnet ut från sitt sovrum ”idag är det rocka sockorna!”. Jag hade ingen aning, har knappt koll på barnens födelsedagar, men det är klart att man ska rocka sockarna. Det pågår en systematisk och ytterst medveten utrensning av personer med Downs Syndrom och all belysning de kan få bör de få så att dödandet kan uppröra (egentligen skulle jag skriva upphöra men låter uppröra stå kvar).

Minns när jag läste om Island som skröt om att de minsann utplånat downs syndrom, eftersom ingen föds med DS där längre.

Men de de gjort är helt enkelt bara att de dödat av alla personer med Downs Syndrom under den period i en människas liv då det anses PK att döda oss. Och det har de gjort ytterst medvetet riktat mot människor med handikapp, däribland människor med Downs Syndrom. 

Och det är ingenting att skryta om och belysa som någon form av vetenskapligt framsteg i ett modernt samhälle såsom Island försökte göra, det är pinsamt, det är nåt att skämmas över. Det är medeltida och vittnar om en människosyn som tillhör barbarer. Det måste väl även ni som är för abort hålla med om? Eller varför frågar jag ens om människor som är för abort håller med. Till och med när jag skriver om abort fram till förlossningen får jag höra den där mekaniska och hjärntvättade frasen ”abort är frihet” och ”vill du ha kvinnorna i gränder med galgar i underlivet?” från deras håll.

I Sverige är vi lite bättre än Island men samtidigt otroligt sämst, för vi visar en mycket stark tendens att förakta och rädas handikapp även här. Läkare och övrig personal inom vården har inte heller visat sig vara särskilt bra stöttning när det kommer till att välja livet för barn med eventuella handikapp, har det visat sig enligt en strid ström av vittnesmål.

Så ja, vi behöver bättring. Vi behöver rocka sockarna.

tillsamans.jpg

Vill även informera om att Föreningen Livsval har en konferens om just utsorteringsabort i Stockholm i helgen, lördag 23 mars. Det är inte för sent att anmäla sig, ni kan anmäla er här. Du scrollar längst ned och där finns anmälningsknappen.

tillsammansofrlive.jpg
Programmet och alla tiderna finns också med på sidan. Kan ni inte gå på allt, så kanske ni kan gå på något?

Det handlar alltså inte bara om utsortering av människor med Downs, utan det handlar även om att abortera barn med oönskat kön med mera.

Dagen efter kommer livets marsch att gå genom Stockholm. Det är, precis som det låter, en pro life-marsch. Alla som vill marschera möts upp på Sergels torg klockan 14:00. Några feminister och nån satanistgrupp (suck) har hotat att göra motdemonstrationer, men såvitt jag vet har ingen av dem sökt något demonstrationstillstånd.

Jag hoppas att ni har en bra internationell Downs Syndrom-dag!

Bilder · Illustrationer · Jesus · Kristendom · Kyrkoliv · Ockultism · Psykisk ohälsa · Vittnesmål om Jesus

Grannen med hemsökelserna, och vad som hände sen

Nu tänker jag berätta lite om en grej en av mina närmsta vänner var med om.

Min vän har en granne, och den här grannen kom skärrad till henne i tvättstugan en dag och berättade att hon fått så mycket rädslor och ångest på sistone att hon blivit tvungen att sjukskriva sig. Hon berättade också att hennes lägenhet var hemsökt och att till exempel något kommit på natten och tryckt ned henne i sängen och sagt att hon stör.

Hon sa att hon var rädd och att hon hade försökt be till ”ärkeängeln Mikael” om beskydd, men att hon nu kontaktat ett medium i en annan del av Sverige som skulle komma dit så snart han kunde och hjälpa henne. 

Min kompis, som är kristen (den enda kristna vän jag hade innan jag själv blev kristen) blev förstås orolig, då hon förstod vad det här var för något. Hon berättade lite om Jesus och hur han har makt över alla andar, och tipsade henne att befalla det som störde på natten att försvinna i kraft av Jesu namn ifall det hände igen. Sen kontaktade min kompis en annan troende i närheten för att ha ett alternativ att erbjuda i stället för det där mediumet. Vi kristna vet ju nämligen att medium är riktigt dåligt och att man aldrig ska bjuda hem en sådan i detta syfte. Men eftersom vi inte kan styra andra människor så var ett erbjudande om ett alternativ hur bra som helst. Hon ville helst få till bön i grannens hem så fort som möjligt, innan mediumet skulle komma.

Grannen hakade på erbjudandet och valde att avboka mediumet helt och hållet. Hon hade sagt åt det som störde att försvinna i Jesu namn, och när hon gjorde det så hade hon känt sån frid. Och vid avbokningen så visade mediumet en annan sida som var riktigt obehaglig och elak. Grannen förstod då att mediumet inte skulle kunna hjälpa henne.

Så blev det lördag morgon och klockan 10 så gick min vän och den andra Bibelkunniga troende över gårdsplanen med var sin Bibel i handen för att be hos grannen.

Jag kan se det framför mig, hur kristet coola de var. I min fantasi har den andra kristna träskor av nån anledning. Och gårdsplanen är av grus. Men i verkligheten tror jag att det är asfalt. Och vem har träskor den här tiden på året? I Stockholm? Fast nu vill jag inte fastna på sidospår.

bibelmorgon2.jpg

De kom hem till grannen och bad. Inte så där som i film när den utsatta personen börjar spy och gå iväg dubbelvikt nedför trappor, utan det hela var så där som bönen så ofta är. Man pratar, det är lättsamt ibland och allvar ibland. Ni vet. Och man känner inget storslaget egentligen, ingen stormvind som får fönstren att öppnas och slå, bara det vanliga fina i en stilla bön till Gud.

Och så frågade de grannen om hon skulle vilja säga något till Gud också, med egna ord. Det behövde inte vara värsta bönen utan bara om hon kunde säga några ord högt till honom. Det kunde hon.

Så efter en liten stund så började grannen le och se väldigt glad ut, och så sa hon ”det här är helt sjukt, ni kommer tro att jag är galen, men det här är helt sjukt”. Vadå, frågade de båda hobbyexorcisterna. ”Det är helt sjukt… men det känns precis som att Gud har flyttat in, och bor här inne nu”, sa hon, och så pekade hon på hjärtat. 

Nu har det gått ett par veckor, och grannen har börjat uttrycka stor kärlek i relationen till vår Jesus. En kärlek som jag, min kompis, och så många med oss, känner så väl igen.

Jag säger ju det! Att Jesus lever!

Släpp all new age och tarot och ärkeänglar och andeguider och helgondyrkan som ni har för händerna, och vänd er till den sanna mästaren i stället, Jesus Kristus från Nasaret, Guds son, han som det står om i Bibeln, han som säger att han är enda vägen till Gud. Jag lovar att han är the real deal. 

Det här kan låta konstigt också, men sluta att be enbart till Gud och behandla Jesus som nåt lite småbesvärande sidospår i den kristna tron. Många känner en kärlek till Gud men undviker Jesus och tycker att han krånglar till saker och är lite i vägen. Men Jesus är vägen, och hoppar man över vägen så hamnar man i diket.

”Jesus ropade: ”Den som tror på mig, han tror inte bara på mig utan på honom som har sänt mig, och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. Jag är ljuset som har kommit till världen, för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret.” Joh 12:44-46

Här har jag skrivit lite om hur du kan be, men precis som ni ser i texten här ovanför så är det viktiga att orden kommer från dig, från ditt hjärtas längtan och funderingar. Det viktiga är att man gör det i tro och/eller i hopp på Jesus. Sen ska man inte misströsta om man inte kan känna det där nya livet på en gång. Det är olika för alla. Jag har en annan väldigt nära vän som sa ja till Jesus och han kände ingenting. Han frågade till och med om Gud kanske ansåg att han är hopplös, och därför inte gjorde sig känd för honom på något sätt han kunde urskilja. Men efter ungefär åtta månader (!) så var det som att något förändrades, och han förstod att Jesus är på riktigt. Säger man ja, har en längtan, och söker. Ja då ska man finna. Så är löftet.

”Alla de som min Fader ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig ska jag aldrig visa bort. ” /Jesus Joh 6:37

Ha det bra där ute i stugorna!