Läsarfråga: Hur hör kristna skillnad på satans och Guds röst?

Jag fick en så himla bra fråga av en läsare som jag tänkte att jag ska försöka svara på.

Jag undrar hur kristna skiljer på gud och satan. Alltså, när gud ”talar till er”, eller när ni känner att ni måste göra på ett visst sätt för att gud ska bli nöjd, hur vet ni att det inte är satan som vilseleder er? Gud beter sig ju nämligen (om han finns, alltså) ofta precis så som man hade tänkt sig att en ond djävul hade betett sig. När han förvandlar människor till salt, beordrar folk att mörda sina barn, sätter sjukdomar till världen som för mig sig så mycket död och lidande o.s.v., så brukar kristna säga att guds vägar är outgrundliga. Men hur kan man vara så säker på att det inte är satans verk; allt det där är ju vad de flesta av oss hade kallat för onda gärningar.

Följdfrågan blir också: Hur skiljer man som kristen mellan gott och ont, om det inte ens går att skilja på en gärning av gud och en gärning av satan?

Faktiskt så har väldigt många kristna genom tiderna misstagit satans röst för att vara Guds och så har de genom denna förväxling och lögn gjort massa hemska, onda saker i Guds namn. Det finns massvis av exempel på det – allt från krig till människor som varit med om övergrepp och mobbning i sina församlingar och som har blivit oerhört sårade och märkta på det sättet.

Och oräkneliga är också församlingar som har släppt in tankekonstruktioner och koncept som ”ser fina ut” och ”verkar bra” men som är helt tomma och meningslösa och bara fungerar som distraktion från det som är sant och äkta, vilket gör att många falskeligen har fått för sig att Gud är på låtsas. 

Djävulen luras genom att spegla Gud

Det är för att djävulen är så lömsk och så oerhört förfinad i ”konsten” att ljuga och imitera Gud (han kallas inte ”all lögns fader” för ingenting). Man kan säga att satan speglar Gud, dvs att han skapar en bild som är likadan som den som är av och från Gud, förutom att den är helt motsatt. Det gör att människor kan luras om de inte är vaksamma och lever i aktiv relation med Jesus och det som står i Bibeln. För lever man i aktiv relation med Jesus och har Guds ande brinnande inom en så får man också något som kallas för andlig urskiljning, och det innebär att man kan genomskåda vad det är som ligger bakom idéer, gärningar och tankar. Är det något dåligt och falskt som försöker få fäste så får man, genom Guds ande (som man får genom tro på Jesus), och genom att vara bekant med Bibeln, veta det.

(Om du känner att du vill och är redo att bekänna Jesus som din ledare och räddare så har jag gjort den här sidan där jag skrivit lite mer ingående hur du kan be.)

Viktigt att vara öppen och ärlig med vad man tror på

Sen är man ju som kristen också sammankopplad med andra kristna (vi som har Guds ande är som en kropp). Det gör att andra kristna kan se om man lyssnar till fel röst och då kan de varna en och be för en. Tyvärr så hjälper det ju föga om man befinner sig i en sluten destruktiv gemenskap som har hemligheter, och jag är övertygad om att det är bland annat på grund av den risken som Gud vill att vi ska vara öppna och dela med oss av vår tro.

Vi ska alltså inte hemlighålla vad vi lever av utan vi ska vara öppna med allt som vi har fått veta genom vår tro. På så sätt kan allt man tror på kan testas och kritiseras på en ärlig grund. Sanningen tål kritik och den är värd att bli kritiserad för också.

Det står ju så här i Bibeln: ”Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli känt. Därför ska allt som ni har sagt i mörkret höras i ljuset, och det som ni viskat i örat i enrum ropas ut på taken”. Det är ett av mina favoritbibelcitat. 

Gud bad inte Abraham att offra sin son för att han var dum i huvudet

Innan jag blev kristen så tyckte jag också att Gud var dum i huvudet för att han bad Abraham att offra sin älskade son. Jag tyckte att det var en av de mest uppenbara bevisen för att Gud måste vara en grym och narcissistisk maktgalning (”om han nu finns”). 

Sen när jag blev kristen och mötte Jesus och jag läste Bibeln så fick jag se den här händelsen i ett helt nytt ljus.

Gud bad Abraham att offra sin älskade son, men skonade honom och lät honom slippa. Ungefär 2000 år senare tog Gud sin älskade son Jesus till samma plats som Abraham befunnit sig på, men den här gången slapp inte sonen undan. Den här gången dömdes, förnedrades och offrades sonen på ett mycket brutalt sätt, och han dog. 

Det var som att Gud sa till mig: ”Förstår du nu?”

Och jag förstod. Gud bad inte Abraham att offra sin son på sadistiskt pin tjiv för att visa vem som har makt, han gjorde det för att han ville berätta något väldigt viktigt för oss om sig själv och vad han tänkte göra, och hur fruktansvärt det är att behöva göra en sån sak.

Gud har gjort och gör många saker för att vi ska förstå honom, för han vill att vi ska se och förstå vad han gör. Men allt för ofta vänder vi oss bort från honom och misstar hans godhet för ondska.

Det är egentligen samma gamla lögn som har varit aktiv i världen sen syndafallet, när ormen sa till Adam och Eva att Gud egentligen inte vill deras bästa, utan egentligen bara vill ha det bästa för sig själv.

Om vi vill att Gud ska rädda oss så får vi lyssna på honom

Men det finns ingen ondska i Gud och han vill inget annat än att dela det bästa med oss. Han har inte skapat sjukdom, lögn och sorg. Han skapade världen och såg att den var god. Kunskap om det onda ville han hålla borta från oss (det var därför vi inte skulle äta från trädet med kunskap om gott och ont).

Han förvandlade inte heller Lots fru till salt. Hon var väldigt nära att bli räddad från förstörelsen av Sodom och Gomorra, men hon kunde inte låta bli att bryta vad hon behövde göra för att leva. Och så här är det ofta. Människor uppfattar Gud som ond, fastän det är vi som inte kan hålla oss till vad han bett oss att göra för att leva. 

Det är som att vi begär av honom att han ska rädda oss mot våran egna vilja, vilket han inte kommer göra, då han värderar vår vilja och integritet väldigt högt. Han vill ta emot oss som sina barn, inte tvinga oss till honom som om vi vore marionettdockor eller slavar.

Det finns mycket mer att säga i det här ämnet, men jag får sätta punkt här!