Hej, jag tänkte att jag skulle visa livstecken! Det var ett tag sen som jag gjorde det.
Ja här kämpar man på i både utmaning och glädjeämnen. Det där som kallas livet.
Till exempel så är min hjärna ganska bränd. Jag har dålig simultankapacitet men måste alltid göra minst tre saker samtidigt. Oftast är två av dessa ting att bära ett barn och att svara på frågor från ett annat barn.
Det är inga frågor som man kan svara på slentrian, som man kan hmma, jaa och neja sig igenom. Frågorna kräver ett svar och man måste alltid göra en rätt gedigen tankeansträngning.
Exempel hämtade från verkligheten: Kan man vända en cirkel upp-o-ned? Kan en sköldpadda hoppa? Är morgondagen bara i morgon, eller är idag en morgondag från igår? Finns det djur som sörjer? Hur vet man om det är en upp- eller nedförsbacke? Har du nånsin varit så trött att du inte orkar gå och lägga dig?
I helgen var vi i Latikberg. Och på vägen dit såg vi en björn! En livs levande, vild björn.
Den stod på baklabbarna mitt på vägen och sträckte ut sig i en solhälsning. Sedan såg den bilen (vi satt i en bil, skyddade på alla sätt) och sprang som ett tok en bit mot oss och sen upp i skogen där den försvann.
Det känns nu som att jag har fått nya perspektiv på världen. Nu förstår jag till exempel bättre än nånsin varför lilla Olles mor gav till ett skri.
Händelsen existerar endast i våra minnen och är bevarad i våra hjärtan.
Björnen var inte det enda vi såg, vi såg cirka 1000 tjädrar också, som stod vid vägkanten och bröstade sig. Både tuppar och hönor. Har aldrig sett så mycket tjäder, såvitt jag kan minnas. Tycker tjädrar mest har varit ett sånt där djur som gömmer sig i snön eller under granar och sen flyger upp och genererar en hjärtattack när man går eller skidar förbi.
Vi såg även andra djur men de orkar jag inte nämna, nu får det vara nog.
Jag har inte skrivit på bloggen på länge men jag saknar inte inspiration. Det är så mycket annat bara, och var sak har sin tid under solen.
”Han för sin hjord i bet som en herde, han samlar lammen i sina armar, han bär dem i sin famn. Sakta för han modersfåren fram.” Jesaja 40:11
Jag tycker att alla nyheter bara flyger och far. Det är massa larm och/eller propaganda hit och dit om klimatet, konflikter, globalisering, avhumanisering av våra mest sårbara, ryssar och kineser som flåsar oss i nacken och normalisering av det bisarra och snuskiga. Och nedrustar man inte jordbruket lite väl?
Samhällsdebatten har blivit antiintellektuell. Våra smarta och bildade människor måste sitta och bemöta ”kan män ha mens?”-frågor dagarna i ända.
Är det fler än jag som är leds på dessa talking points? (samtidigt som man förstår varför de behövs…)
Jag längtar efter klarsyn och vishet. Men, det verkar som att det är svårt att få så mycket av det i det i nyhetssorlet. För även om det finns stycken av sanning där så är det en tilltagande röra utan förankring i någon fast grund. Ledstjärnorna tycks vara ”allt är relativt”, ”följ ditt hjärta”, ”lev din sanning”.
Jag vill uppmuntra er som tycker att det är snurrigt, att läsa om Jesu liv, som det står om i Bibeln. Läs om när hans lärjungar bokstavligen gick sida vid sida med honom. Saker han sa (bland annat om det som vi kan se idag, i människor, i samhället, i oss själva), saker han lärde, saker han gjorde, människor som han mötte. Det finns dokumenterat i evangelierna.
Läs ur Matteus kanske? Kanske ska du säga, om du är osäker på om Gud finns: ”Gud om du finns, visa det för mig. Och så ber jag, ge mig en fast grund som aldrig skakar eller förändras”. Och så börjar du läsa. Lägg din Bibel / nya testamente där du inte kan låta bli att ögna i den. På toan kanske. Läs om skinkhalvornas skapare medan du sitter toa.
Visste ni att jag slängde mitt enda exemplar av nya testamentet, ungefär två månader innan jag blev frälst? Jag slängde den för att jag trodde att jag liks aldrig skulle läsa den. Man kan vara närmare tro än vad man tror.
Här är Jesus ord: ”Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni”. Joh 14:1-4 (jag som markerat kursiv)
Jag hade mycket ångest över världens tillstånd förr i tiden, ända sen jag var barn. Jag tänker ibland på hur jag skulle ha känt idag, om jag inte hade fått min oro stillad. Jag vet att många bär en sådan oro. Jag önskar att jag kunde visa dem, att det finns en trygghet som är större än all oro.
Ingen har efterfrågat hur jag tror att The Swarm kommer att fortsätta baserat på mönster och Bibeln. Men det är lugnt, mina barn brukar heller inte fråga efter mina teorier.
Serier av den här typen är skrivna med Bibeln som utgångspunkt — men utifrån Satans perspektiv, så som han vill bli porträtterad. Satan, som är all lögns fader och expert på att förvrida sanningen, utmålar därför alltid sig själv som Upplysaren, Människovännen, Den Som Ser Det Goda i Det Trasiga. Gud framställs som en oresonlig tyrann som i princip ”dödar för att det råkat gå lite snett”. Satan blir den med nåd, och Gud blir en psykopat som sprutar eld och rök.
The Swarm är några avsnitt in och jag tror såhär:
Vi har fått veta att den mäktiga affärsmannen mr Sato från Geneve har en chef över sig, som man i nuläget inte vet mycket om förutom att han heter mr. Mifune och håller på med fraktfartyg. Man har sett honom sitta på ett kontor i nån skyskrapa och han ser otroligt viktig ut.
Mr Mifune sitter på kontoret och ser viktig ut (och ja, jag fotade datorskärmen, som är smutsig).
Chefen mr Aito Mifune = ”Gud” – Är ledare för nåt som har med båtfarande att göra, har investerat i biobehandling av förorenade miljöer, däribland havet. Jag gissar att han vet mer om vad som händer än vad han ger sken av. Mr Riku Sato = ”Satan” – Sköter bara vissa delar av mr Mifunes intressen. Det tycks inte som att han har helhetsbilden av vad organisationen gör, även fast han är mycket högt uppsatt.
En gång i tiden så satt Satan nära Gud. Han blev dock stolt och kastades med 1/3 av änglarna ned på jorden. På jorden blev han en frestare som kommer för att stjäla, slakta och döda (Joh 10:10). Eller som han själv skulle uttrycka det: han är en ljusets ängel som kommer för att upplysa och bringa kunskap som elake Gud i pin tjiv håller borta från dem. I Satans historia vill Gud även plåga och döda folk på grund av allmän besvikelse och missnöje.
The Swarm tycks fokusera mycket på just Uppenbarelseboken. Det är i Uppenbarelseboken som man kan läsa om hur världen får ha sin slutgiltiga gång genom ryttare, sigill och skålar. Det är Gud som ytterst sett styr allt som händer, han har bestämt en gräns, sen sätter han ned foten och säger att det får vara nog med ondskan för alltid.
Därför tror jag att ”chefen”: Kommer visa sig ha ett finger med i katastroferna på något sätt. Säkert kopplat till hans arbete för förorenade miljöer. Katastroferna tycks vara övernaturliga/”utomjordiska”, så det blir spännande att se hur han är inblandad i eländet. I senaste avsnittet ville han prompt ha möte kl 18:15, och så berättade han hur han som affärsman har havet att tacka för sitt imperium, eller nåt i den stilen. Uppenbarelseboken 18:15 handlar om hur köpmannen står och gråter vid Babylons fall.
Därför tror jag att mr Sato: Kommer att ”hjälpa mänskligheten att rädda sig själva”, med inside information som han har genom sin nära relation till ”chefen”. Jag tror därför att Mr Sato så småningom kommer att ta avstånd från ”chefen” och den mystiska ”Organisation” som han arbetar för, för att ansluta sig till folkets kamp i form någon som har *****upplysning*****.
Mr Satu har ingenting att göra med Mifunes ”andra intressen”
Jag tror inte att Mr Sato komme att bli en central figur med messiasstatus utan fokus kommer antagligen att ligga på mänsklighetens egna färdigheter, kunskaper och förmåga till globalt samarbete. Han kommer att hjälpa nyckelpersoner och fokuset kommer att ligga på mänsklighetens kraft.
Ja och chefens namn Mifune betyder båt på japanska. Lite roligt eftersom han jobbar med båtar, som Reidar i Re(i)deriet. Fast i det här fallet tror jag att det har en koppling till Noa, som ju blev räddad med sin familj i en båt som blev som en ”förskuggning” (eller vad man ska kalla det) för Jesus. Kommer ”chefen” att erbjuda någon form av räddning?
I Satans versioner av Bibelberättelsen, så porträtteras Gud naturligtvis helt förvridet. I ett avsnitt av The Swarm tog de upp olika stycken som innefattar Guds vrede (de utelämnade dock Uppenbarelseboken).
Miljontals smittade mördarkrabbor och en staty.
Ingenting nämns någonsin om Guds tålamod och vädjan till oss att komma till honom så han kan bära oss genom och ut. Ingenting om hur hans son har betalat för våra övertramp genom att ta straffet på sig själv. Ingenting om hur han tröstar. Det talas gärna om Guds vrede men det nämns aldrig hur Gud hjälper människor att sluta reagera genom just vrede, hämnd och blodtörst. ”Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er” säger Guds apostel Paulus i Romarbrevet. ”Hämnas inte, mina älskade, utan ge rum för Guds vrede” skriver han i samma brev, och fortsätter snart med ”Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta. Om han är törstig, ge honom att dricka”.
Slå upp Hesekiel 18:32: ”Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren GUD. Vänd därför om, så får ni leva.”
Jag tror att det som stör Satan, är att man över huvud taget ska behöva be om ursäkt för något man själv inte bestämt?
Hur säker känner jag mig på min teori på en skala 1 till 5? Hmmmm 2.. eller 3.
År 2009 kom Avatar regisserad av James Cameron. Det var en riktigt simpel Poccahontas-historia som gjorde stor succé eftersom den var välberättad med roliga och nydanande effekter. Nu har uppföljaren kommit och i den flyttar skogsavatarerna till havet.
Kort om handlingen: Jake Sully har nu fått en familj bestående av fru och fyra barn. Scener av harmoni utspelar sig. Plötsligt! efter en härlig date-night ned frugan dyker det upp ljus på himlen. Det är ”the sky people”, alltså människor, som kommer tillbaka till planeten Pandora. Därefter följer scener av djur som flyr, träd som brinner och sprängs i luften av enorma bomber, medan avatarer skrikgråter hjärtskärande. Varför kommer de här människorna och bombar planeten? Helst med tanke på att de har för avsikt att bosätta sig där? Vet ej. Man får anta att det är för att de är onda helt enkelt.
Det visar sig också att förra filmens militär-antagonist är tillbaka! Men hur, kanske du frågar dig. Han dog ju? Jo det ska jag tala om. Man har tagit hans minnen och laddat in dessa i en avatarkropp! Och nu vill den avataren hämnas på Jack Sully och hela hans familj!!!
För att skydda resten av skogsavatarerna försvinner Jack Sullys familj till havet, och filmen är igång.
Åsikt:
Dels tycker jag att saker händer väldigt snabbt. Det är som att man ska tågluffa till Kina och helt plötsligt hamnar man i krig mot Turkiet utan att Turkiet förklarat varför. Allt man får veta är att det antagligen beror på att turkar är demoniska. Varför kommer människor till Pandora och börjar spränga saker med atombomber? Antagligen för att människor är demoniska.
Sen förstår jag inte riktigt militär-antagonistens motivationer. Han kommer tillbaka i en avatarkropp och lägger otrolig tid och energi på att spöa Jack Sully, men varför? Och varför pumpar hans uppdragsgivare oändligt med pengar och energi i detta obegripliga projekt? Vad är deras intresse i detta? Är det för att Jack Sully flyger omkring på en dinosaur och skjuter med k-pist?
Avatarerna framställs som goda, civiliserade människor, medan människorna framställs som korkade demoner från helvetet. Avatarerna har starka maskulina män, starka feminina kvinnor, kärnfamiljen är otroligt viktig, de behandlar naturen med respekt, och de har en mycket intim kontakt med och respekt för den här historiens version av en gud (tänk typ ”gaia”). Människorna kommer med skepp och dödar, stjäl och förgör, de är helt galna, och de värdesätter inte kärnfamiljen.
Så vad tycker jag om filmen då. Vad får den för betyg?
Effekterna var bra, CGI:n top notch. Handlingen däremot är ytlig och ger intrycket av att vara propaganda som inte orkar hjärntvätta publiken subtilt.
⭐⭐
Betyg: 2 av 5.
Den får en stark tvåa. Jag önskar att de hade skippat handlingen och bara tagit en på guidad tur i fantasivärlden.
hejsonja.se 