Allmänt · Betraktelser · Bilder · Familjeliv · Vardag

”Mamma, får jag titta på bläckfisken”

Det första Stig har velat göra nu, flera mornar under lovet, är att gå och titta på bläckfisken. Han är lite, lite rädd för den, jag tror det är därför som han alltid vill informera mig före, det blir något nästan högtidligt att öppna lådan där den ligger.

Han drar då försiktigt ut nedersta lådan på byrån i hallen.
– Den sover.
Har han konstaterat. Varje gång. Flera gånger har han begrundat anatomin. Medan jag pysslat i köket har jag hört honom, nedböjd över lådan,
– Den har ingen mun.
eller
– Den har bara ett öga.
När han är klar skjuter han försiktigt in lådan igen.

Allmänt · Barn · Bilder · Jesus · på Sonja · Trygghet · Vittnesmål om Jesus

När man försöker höra vad som pågår men bara hör brus

Idag har vi varit ute flera gånger i snön, har även varit ute själv och bara gått. Har haft en så bra ledig vecka senaste veckan, en underbar start på 2021.

Som ni ser var mängden snö patetisk men vi körde ändå om och om igen, uppför backen och nedför backen, och det var så roligt att se lillens glädje när han körde ”som med en bil”.

Jag älskar mitt liv så mycket. Tänk att jag får vakna varje morgon och veta att Gud finns och att han är god. Varje andetag som jag andas så känner jag honom där. I 30 år tyckte jag att det blev allt tyngre att andas, och det blev bara värre att bära tyngden som låg osynligt över bröstet, så svårt att leva med avgrunden som växte där inne. Men nu är det skönt att få luft och att känna hjärtat slå. Där avgrunden var känner jag värme.

Jag tycker att världen är hemskt rörig och när jag försöker avläsa vad som pågår så brusar det bara. Det är sådan väldig röra, så mycket förvirring och dubbla budskap i allt. Så mycket är fel. Kommer det brisera? När? Hur? På grund av vad? Sen har vi vardagen också, och alla relationer, som alltihop bär på sitt.

Min stora tröst när jag är osäker på hur det kommer bli, är min Jesus, som jag får vakna med varje dag. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Och om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty han är med mig. Hans käpp och stav, de tröstar mig.

Gröna ängar
Uncategorized

Ett kaos jag kan stå ut med

Ikväll har jag läst om hur Trump-supportrar (och säkert en och annan som bara tycker det är spännande? och vill ta spexiga selfies? Hela grejen ger den känslan?) har intagit vita huset. Jag har sett korta videoklipp och bilder från förloppet och jag känner enbart pinsamhetskänslor. Jag skäms å ena sidan för dessa människors skull, men å andra sidan även för den säkerhet som jag tänker borde ha omfattat vita huset. Det är ju som att de bara har träskodansat sig in? Hur kan något så allvarligt vara så taffligt? Som en sketch författad av norrmän? Jag förstår ingenting och hoppas jag slipper se mer från det.

Då fokuserar jag hellre på snökaoset som vi haft här i dag. I början virvlade snön omkring lätt som floursocker över marken och gjorde ingen glad men nu har det ändå lagt sig ett lager, så i morgon blir det pulka, vilket jag ser fram emot.

Jag gick till och med ut och fotade för att kunna visa er.

Bilder · Illustrationer · Natur och vyer · på Sonja · Stor Konst

Tiden är inne för er att stå ert kast

Jag håller på att göra om på bloggen för att jag vill att det ska vara lite mysigt. Har gjort en header med ett självporträtt, men tyvärr så kan jag inte rita ansikten ordentligt och måste öva. Jag har redan sagt att om jag börjar måla så kommer ni tvingas att titta på vad jag gjort så ni har inget val. Tiden är inne för er att stå ert kast.

Bakgrunden är från ett foto taget i Latikberg 2018 och jag har klippt bort hela min familj som stod nedanför granarna. Tanken är dock att jag ska måla något som bakgrund med. När jag får tid……. ni får helt enkelt se vad som växer fram.

Jag vill inte ha någon bakgrund härifrån Kungälv. Det är inte det att naturen kring Kungälv är ful (bara ganska, nej jag skojar bara) utan det är för att den är så fruktansvärt o-vintrig. Kolla den här bilden som jag tog idag från min promenad.

Fint men.. fel? Kan man säga så om en skog? Jag säger så om en skog!

Jag hoppas att ni har det bra ute i stugorna. Är du utan hopp vill jag säga: det finns hopp. Och har du ångest, irrar hit och dit i tankarna och har du gjort saker du ångrar eller genomgått oåterkalleliga förluster vill jag säga: det finns frid. Ni vet genom vem. Ni vet vem jag menar.

‘Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.’

Fjärde Moseboken 6:24-26

Klistrar in ett inlägg från min syster i tron, Carola:

Ni kan hitta inlägget på instagram genom att trycka här.