Två år som kristen! Underbart och även svårt

Ojdå, nu var det ett tag sen som jag skrev. Luften gick väl lite ur efter semestern! Och så har jag haft fullt upp med annat och sociala medier+blogg har inte varit dit jag valt att lägga min energi.  Jag har pausat de flesta av mina sociala medier och jag funderar till och med på att ta bort facebook helt, men det är en annan historia..

Idag har jag iaf varit hemma från jobbet med förkylning och då tänkte jag att jag kan uppdatera bloggen!

Och visst, nu har det gått rätt länge sen 25 augusti, men jag vill ändå att säga att 25 augusti så fyllde jag två år som kristen!

Tiden har bara flugit förbi och det känns som att det var nyss som jag var helt häpen över att jag av alla människor vill kalla mig för kristen utan att skämmas. Och på sätt och vis så var det ju nyss. Två år, vad är det egentligen.

Hur har de här två åren med Jesus varit? 

Här kan jag lugnt säga Oh My God utan att missbruka herrens namn. Det har varit underbart, lärorikt, fantastiskt och svårt.

Svårt.

Det är fantastiskt att veta att Gud finns, att han har sin uppmärksamhet på mig och att han är helt igenom god. Det är underbart att vara förlåten, lära sig förlåta andra och bit för bit bli helad och förstå att man är älskad. Det är en sann ynnest att få bära Guds egna heliga Ande i hjärtat och det finns inget att större och viktigare än att få veta det som jag har fått veta.

Men.

Det här är verkligen inte ett ”men” som tar något från resten, men det har onekligen varit jobbigt att inse att människor tycker att man är knäpp för saker som man står för och tror på. Det har bitvis varit riktigt tufft för mig att ta emot och bearbeta en del reaktioner mot mig som person, mina ställningstaganden och min nyfunna tro.

Anledningen till att jag har varit såpass öppen ändå är för att jag aldrig tidigare vetat om nåt som är så här viktigt och jag vill verkligen att folk ska få höra vad Gud har visat mig oavsett hur de tar emot det eller uppfattar mig som person.

Men det har inte direkt varit enkelt för den sakens skull eftersom jag tyvärr fortfarande bryr mig om hur folk uppfattar mig. Det är inte så att jag tycker att det är viktigast här i livet, Jesus är (suprise suprise), men det är ändå tillräckligt viktigt för att det ska kännas jobbigt och svårt när människor på olika sätt nedvärderar mig, och då särskilt när somliga har gjort det. Till exempel människor som jag har haft kontakt med länge och som jag tycker mycket om och har stor respekt för.

Jag har fått sörja och sörjer fortfarande det och de som jag har förlorat. Tanken att jag skulle bli så obekväm i sammanhang som jag levde i perfekt samklang med tidigare hade jag inte alls förstått när jag ”kom ut” som ny-nykristen. Visst fattade jag väl att saker skulle bli annorlunda och att det skulle finnas folk som tyckte att jag var konstigare än vanligt, men jag tänkte inte på att vissa saker skulle förändras så mycket och så snabbt.

Inte tror jag att det kommer att bli ”lättare” heller men jag tvivlar inte en sekund på att jag kommer att komma till större ro med min kallelse och vad den innebär. Jag har redan kommit en bra bit. Men i mitt fall kommer det nog ta lite tid innan jag hoppar av glädje (Luk 6:22-23) när jag blir bortstött till exempel. Men men vem vet, mirakler sker ju hela tiden 🙂

Jag skulle i alla fall aldrig i livet vilja byta tillbaka till hur jag kände, tyckte och tänkte tidigare. Jag var helt lost in space. Och jag vet att många romantiserar space men rymden är ingenting. Rymden är skit.

Om jag hade kunnat säga nåt till mig själv som nynykristen: 

Då hade jag inte sagt nåt för då hade jag säkert gjort annorlunda, feg som stryk som jag är och allt. Även fast det har varit jobbigt så är jag glad att jag får lära mig saker den hårda vägen och jag har en känsla av att jag kommer fortsätta lära mig saker på det sättet.

Något jag vill säga till andra nynykristna: 

Jag är så glad för er skull. Ni har funnit källan till allt som är gott i den här skitvärlden. Men om du inte redan har det, be Gud att sända stöd. Du kommer förr eller senare vilja formulera vad som har hänt med dig och hur din tankevärld har förändrats och förr eller senare kommer någon/några att hata det du berättar. Det är inte mer än naturligt att folk reagerar på något som framstår som annorlunda men inte är det lätt bara för att man vet att det är så det är. Läs din Bibel och finn tröst och stöd där. Det finns massor. Och be om andligt beskydd.

Så här ser jag på framtiden

Tror man på Bibeln, vilket jag ju gör, så kommer den garanterat att bli tuff som tusan. Man ser ju redan nu hur förberedelserna och indoktrineringen av mänskligheten börjat nå nåt slags crescendo. Så min syn på framtiden är väl egentligen att det på många sätt inte kommer att bli särskilt kul. Men det fina med Gud är att han ger en annan slags glädje än det som syns, plus att han ju har berättat om allt det här redan och hur det slutar och det är förstås bra.

Vi bor egentligen i en väldigt spännande värld. Tyvärr har vi blivit lurade på väldigt många sätt sen barnsben och i generationer, men världen är spännande. Spännande och skrämmande. Ett riktigt äventyr (även om det kanske inte alltid känns som det, jag känner det tex inte när jag funderar på om det är dags att tvätta eller om jag ska vänta ett par dagar till).

Nu sitter jag och funderar på vad mer jag ska skriva efter att ha haft en så här stor megaduperpaus på flera månader men jag kommer inte på något mer. Men jag hoppas att jag kommer skriva igen snart för jag tycker ju om min blogg.