Äta sova, äta sova, äta sova

Hej hej!

Jag tänkte att jag skulle ge ett litet livsryck i bloggen så att ni ser att jag lever. Jag passar på när lillen sover. Jo det är så här att jag har en alldeles i särklass låg stresstålighet och just nu fokuserar jag väldigt mycket på min vardagliga vardagsvardag, och då faller allt jag inte prioriterar bort.

Jag förstår inte hur andra människor får plats med så mycket i sitt schema. Som de som lagar mat, skjutsar till aktiviteter, är med i styrelser på skolor och allt möjligt. Jag skulle ha dött stressdöden direkt! Ja om inget mirakel hade skett, vilket det förmodligen hade gjort. Men utan mirakel = stressdöden!

Här får ni en vardaglig bild från igår.

Just ja, de har öppnat biblioteket igen! Hurra! Jag tycker det är bättre än öppen förskola. För där måste man passa tider. Jag vill gå när jag känner för det och det passar. Öppna förskolan passar inte lillens sovtider. De har öppet precis när han ska sova förmiddagslur.

Det här upptäckte jag igår, att halva min stackars torra hand har blivit brun i solen. Våren är tydligen här och med plågsam intensitet dessutom. Ja jag tänker inte gå in mer detaljerat på hur mycket jag hatar solen men den har plågat oss två dagar i streck nu.

Nu vaknar lillisen! Nu går jag!