Fler tomma, Gudsfrånvända ”andliga visdoms”-citat

Jag skrev för ett par inlägg sen om hur tomma och sanningslösa YogiTeas ”visdomscitat” är.

Jag skrev hur de ersätter den plats Gud bör ha i ens liv, med självet. Så att man blir en så självcentrerad, Gudsfrånvänd och tom individ som möjligt.

Samtidigt som självet sätts i absoluta centrum, begär de att man ska fullständigt utplåna sitt ”ego” (!?).

Nej jag har sagt det förr och säger det igen – akta er för nyandlighet. Undvik medium, änglaguider, tarot, stenar, tingeltangel. Sök er inte till buddhism, hinduism, eller andra skumma andliga praktiker. Såvida ni nu absolut inte måste, för en del kanske måste gå igenom det där eländet och själva upptäcka vad det är.

Men om du kan, gå direkt till Jesus i stället, och ge honom platsen som man försöker ge självet i följande, riktigt tomma, ”visdomscitat”.

Jag vet inte ens vad jag ska säga om det här!

En del kloka människor vet nånstans inom sig att Gud måste finnas, vilket är helt rätt, men de tror inte på Bibelns Gud, utan tror mest bara på ”något” och sätter inte sällan sin tilltro till ”universum” i stället. Man vet inte riktigt vem Gud är, men tänker sig att han är en kärlekskraft som genomsyrar allt i universum.

Men universum är inte Gud. Universum, alltså världen vi ser och lever i, är det som i Bibeln kallas för skapelsen. Gud har skapat skapelsen. Därför är det helt bakvänt att byta ut Gud YHVH med ”universum”. Så här står det i Romarbrevet 1:25:

”De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.”

Det här är en ond spegling på något som finns inom kristendomen. Inom kristendomen ska man böja allt i ens kropp, själ och ande efter Guds vilja. Detta kan dock inte ske naturligt utan det krävs övernaturlig kraft (samma kraft som uppväckte Jesus från de döda) för att det ska kunna hända. Vi människor är för onda och kraftlösa för att klara det.

Dessutom, och detta är extremt viktigt: Gud YHVH bryr sig verkligen om våra personligheter och unika egenheter. Han bryr sig om våra drömmar, om vår längtan, och våra personliga sår. Även fast han inte uppfyller alla våra önskningar, även fast vissa saker (inte allt) beror på att vi är sjuka kroppsligt, andligt eller själsligt (aka ”den syndiga naturen)- så ser han oss, och bryr sig om hela paketet.

Så även om man böjer sig inför honom, även om strävan är att det onda ska bort och det goda bli kvar och bli mer, så kommer man fortfarande vara sig själv, ja till och med bli mer sig själv, än vad man var utan honom. Helt enkelt av den orsaken att Gud har skapat en och älskar de egenheter man har, som gör en unik, och kanske i vissa fall även lite konstig.

Men precis som allt annat så tar New Age bort Gudskraften och Gudskärleken, och ersätter det med egna prestationer och opersonlig lydnad till ”något” och ”självet”. I hinduism och New Ageiska hopkok ska man släppa sitt ego på eget bevåg och bli ”ett med universum”.

Ni som tycker att det här klingar av sanning, tänk igenom vad ni tror på en gång till och om ni börjar tycka att det verkar lite väl orimligt, opersonligt och omöjligt, vänd er till Jesus i stället. Att släppa sitt ego på egen hand, utan att veta direkt vad man ska fylla sig med i stället, är mördande och utplånande.

”Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in och gå ut och finna bete. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd” – Jesus, Joh 10:7-10

Åh Herre Gud. Nej.

Ibland undrar jag vad det är för människor som nyandligheten vill generera. Leende dönickar som går genom livet som zombies? 

HUR ska man kunna njuta av varenda stund i livet? Med alla svek, med all död och besvikelser och förluster och orosmoment som finns för alla människor som andas luft?

Det som begärs här är så hög grad av verklighetsfrånvändhet, och förnekelse av ens egna uppfattningsförmåga, så lyckas man så är man mer lik en grönsak än en tänkande och kännande människa.

Om du som läser min blogg tänker i de här banorna, de här banorna att ”det egentligen inte finns gott eller ont, bara olika sätt att se på saker”, sök dig till Jesus i stället och släpp zombie-strävan som begär att man som människa ska ignorera och ”släppa” allt helt värderingslöst.

Det är, än en gång, bara en spegling på något som finns i kristendomen: I kristendomen ska man inte ”släppa” allt man bär på – man ska ge det till Jesus. Han omvandlar saker. Ger det mening, läker, vänder på det, utplånar. Beroende på vad det är.

Tittar man på Jesu liv när han gick bland oss fysiskt på jorden så hade han ett brett känsloregister, där ilska, sorg, oro (så stor oro att han blödde genom porerna!), glädje, utmattning och besvikelse tog plats. Ja, allt en människa kan känna, det gick Jesus igenom. Så när Bibeln säger att vi ska bli mer lika honom så menas det inte att vi ska gå omkring som leende dönickar. Att vara människa med mänskliga känslor är bra. Att se och uppfatta verkligheten vi lever i är bra. Att kunna skilja mellan gott och ont, och bli ledsen och arg när något är ont, är bra. Gud skapade oss sådana.

”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila” – Jesus, Matt 11:28

Den här var inte så farlig.