Betraktelser · Bibeln · Bilder · depression · Illustrationer · Jesus · Kristendom · mirakel · Psykisk ohälsa · Trygghet · Vittnesmål om Jesus

Varför blev jag av med min depression på en gång medan andra inte blir det?

När jag kom till tro på Jesus så försvann min depression och sedan dess har jag inte sett till den. Jag har många gånger upplevt nedstämdhet och ångest, oro, stress och tårar, men inte depressionen, den är borta.

Och jag har tänkt på hur det kommer sig att min i princip livslånga depression kunde försvinna så snabbt när det finns många människor som möter eller har mött Jesus, men som fortsatt kämpar med depression.

Det var inte på grund av något som jag gjorde

Vi har fått veta mycket om Guds plan i det stora hela (väldigt skönt när kaoset i världen ökar), men vi vet inte exakt hur Guds plan ser ut på detaljnivå. Vi vet att hans gåvor är goda men vi vet sällan när och på vilket sätt de kommer. Ibland ger han sina gåvor på ett tydligt och av oss ”kamplöst” sätt, och ibland inte, och vi förstår inte alltid varför (han låter oss dock rätt ofta att i efterhand ana) och därför finns heller inga metoder.

Även det är en gåva anser jag, för det betyder att vi inte kan göra trollkonst av vår heliga Gud. Vi kan inte böja hans vilja efter vår som om han vore en gudomlig handdocka. Vi kan inte få det vi vill ha genom ritualer eller symboler eller gester, så som man tror med andra gudar. Man kan inte gå till en guru som vet rätt rörelser, rätt sätt att ordna ord eller möbler. Kommunikationen går hjärta mot hjärta, genom Sonen. När kontakt är upprättad är vi välkomna med allt vi bär på, önskar, längtar efter. Men det är ändå hans vilja som är slutgiltig, då han vet allting bäst.

‘Från himlen blickar Herren ner, han ser varje människa. Han betraktar från sin boning alla som bor på jorden, han som har skapat allas hjärtan och vakar över allt de gör. ‘

Psaltaren 33:13-15

Så är det och så kommer det att förbli. Jag tror att vi kommer att få klarhet om alla anledningar till att han gör som han gör en dag men fram till dess är vissa saker förseglade och helhetsbilden suddig.

‘Nu ser vi bara en suddig spegelbild, men då ska vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap bristfällig, men då ska jag ha fullständig kunskap, så som jag själv är fullständigt känd. ‘

1 Korintierbrevet 13:12

Jag kan inte svara på varför jag blev av med min depression medan andra kämpar vidare. Men jag kan berätta lite om min depression och är sådant det tråkigaste du vet så är det nog bäst att du skippar det här inlägget.

Min depression började tidigt

Största delen av min depression var existentiell. Frustrationen ”vad är meningen med allt????” har funnits i mig sedan jag var mycket liten. Jag fick ångest och panik medan jag fortfarande gick i lågstadiet för att jag inte kunde hitta något bestående som aldrig går sönder. Det var fasansfullt för mig att som barn få höra att ingenting är evigt och att allt har ett slut. Det fyllde mig med fasa. Det var ett trauma.

Det startade en stress och ilska hos mig som var lågintensiv och ständigt närvarande då det genomsyrade allt. Varje motgång var färgad av frustrationen för VAD ÄR MENINGEN MED DEN HÄR FÖRBANNADE KAMPEN, VARFÖR SKA JAG FORTSÄTTA FÖRSÖKA NÄR ALLT BARA ÄR SOM RÖK.

Jag blev alltså inte bara arg på motgångarna och kampen, jag blev arg på meningslösheten i dem, vilket gjorde mig ännu mer förbannad och arg, och det sprack upp en djup avgrund av hopplöshet inom mig som jag upplevde att ingen kunde förstå.

De som kände mig i min uppväxt kan säkert minnas både en och två gånger som jag fick fullständiga härdsmältor av ilska. Jag har ofta undrat vad det är för fel på mig.

Konsten att tänka positivt med en yxa i bröstet

Med åldern vände jag frustrationen inåt och försökte fylla tomrummet med olika tankeprinciper, både andliga och ”världsliga”, som jag läste om. Eftersom jag är andligt lagd så var det helt klart överhängande andligt.

Dessa tankeprinciper (inom exempelvis hinduism/yoga, nyandlighet) var lika uppbyggande som rådet att tänka positivt ”för allt är bara en resa”, medan hjärtat huggs ut med en yxa. För varje försök att finna hopp blev tomheten större, men jag fortsatte leta med allt större engagemang. Hela tiden för att förlora en ny bit av det jag trodde att jag hade. Det var som att äta och dricka men det jag åt och drack gjorde mig bara törstigare och hungrigare.

Jag fortsatte ändå, för fann jag inget som kunde mätta så skulle jag behöva ta livet av mig. Det var en handling som jag helst inte ville utföra men som jag motvilligt ändå närmade mig väldigt snabbt mot slutet då jag fick allt svårare att stå ut, det gjorde bara ondare och ondare att leva.

Det var som en spricka genom hela min ande, en saknad som genomsyrade hela min själ, genom märg och genom ben. Det fanns ingenting där. Det fanns ingenting, det var tomt och jag var tom, jag var som en levande död.

‘Då svarade Jesus: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig mer bli hungrig. Och den som tror på mig ska aldrig mer bli törstig. ‘

Johannes 6:35

Livets bröd

25 augusti 2015 bad jag Jesus enträget om hjälp för jag hade läst att jag genom hans blod (det vill säga hans offer och seger) kunde bli ett barn till Gud Fader som det står om i Bibeln. Jag hade läst om hur stor, mäktig och oövervinnerlig Gud är, och för en gångs skull lät det inte alls dumt att tillhöra honom. Han hade förefallit ointressant, arg och skrämmande men nu var det som att hans ansikte lyste mot mig.

Hans famn verkade lockande trygg och jag ville dit, så jag bad, jag bekände uppriktigt Jesus som frälsare, jag bad honom tvätta mig ren och att rädda mig. Sen vände jag mig till mina osynliga plågoandar och sa att nu är jag under Guds beskydd, så nu måste ni gå. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig.

Jag vet inte klockslag men så stod Jesus plötsligt bara där innanför min själs tröskel. Med sin person fyllde han avgrunden inom mig som varit öppen så länge, och fyllde upp den med ljus och liv. Där bosatte sig Guds Ande precis som det står utlovat i Bibeln, den perfekta pusselbiten, och jag förstod i ett ögonblick livets mening och det gör jag naturligtvis fortfarande i skrivande stund. Jag vet livets mening. Det jag önskat allra mest, det jag längtat efter, saknat och sökt så länge, fick sitt svar genom Jesus. Genom Jesus och ingenting annat. Värme spred sig i lungor och i hjärta och jag som var som död fick liv. Jag fick liv, jag har liv. Och det är inte mitt. Det är hans. Allt är hans och mina andetag är inte längre mina, de är hans.

Man ska inte jämföra

Kan det vara så att depressioner kan bero på olika saker, för att vi är olika och har olika livserfarenheter? Kanske tillkommer den inre svärtan på olika sätt och sitter på olika ställen av vårt väsen? Kanske botas en del typer av psykisk ohälsa genom tid och en kirurgs precisionsarbete? Jag vet inte.

Jag har andra problem än depression som tagit och tar tid, och kommer fortsätta ta tid, för de sakerna är intrasslade, instängda i ”rum” och består av gamla invanda tankebyggnader. Så var det inte med depressionen. Den var en stor iögonfallande klump i mitten av mig, den syntes från alla vinklar. Just den djupa depression som jag led av tror jag inte kan samexistera med Guds Ande. När han flyttade in upplöstes depressionen som när ljus löser upp mörker. Jag tror inte att jag är immun mot depression då jag är känslomässigt vek, men jag betvivlar att jag kan bli deprimerad på samma sätt och på samma område som tidigare för den avgrunden finns inte mer. För att den skulle kunna mörkna på det sätt det var innan skulle Jesus måsta lämna mig och det kommer han inte att göra.

Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla fast vid allt vad jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut”

Matteusevangeliet 28:18-20

Vad vill jag säga med det här inlägget? Vill jag säga att Guds vilja är att vissa ska vara deprimerade? Absolut inte, jag tror inte att en modlös ande är hans vilja för någon alls.

”Ty den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande” – 2 Tim 1:7

Depression är ett svårt ämne som jag är dåligt skodd för, det måste jag understryka. Jag förstår inte vad deprimerade kristna kan ha behövt gå igenom och jag kan inte heller föreställa mig det. Jag vill inte sitta här och säga att det är enkelt eller att jag förstår, det jag vill är att uppmuntra att fortsätta utforska honom, att fortsätta upptäcka vad hans vilja är för dig och att fortsätta utforska vad som rätt, sant och heligt.

Läs Bibeln med hjälp av en läsplan varje dag. Be honom förstå vad du läser. Mängd text är oviktigt. Be honom öppna dörrar inom dig som du stängt och glömt bort och be honom städa och lysa upp varje vrå. Sluta lyssna på musik med destruktiva texter och att mata dig själv med serier och filmer som innehåller sex, våld och allmänt förfall (det är inte nyttigt). Lyssna och sjung med i psalmer och lovsång eller ha tyst omkring dig. Förlåt människor om du inte förlåtit, inklusive dig själv. Be om uthållighet, för tro och styrka och tröst och hopp. Be för hjälp att bryta med dåliga vanor och att bygga heliga rutiner och tankar. Be för en tacksam ande så att du kan se och uppskatta det som är omkring dig. Be för att få formas efter hans design, och framförallt: be om att få vara rotad i kärleken, nåden och sanningen, så att du slipper föras på sidospår av lögner eller hamna i nån obarmhärtig fånggrop av självfördömelsetankar på grund av allt du inte klarar och förstår.

‘För övrigt, bröder, allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, ja, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant. ‘

Filipperbrevet 4:8

Och anpassa är inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott, fullkomligt och som behagar honom.

Rom 12:2

‘Jag ber att han som är så rik på härlighet ska ge er kraft och inre styrka genom sin Ande, så att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan och att ni ska hålla er fast rotade i kärleken. Då ska ni tillsammans med alla de heliga förstå bredden och längden, höjden och djupet och lära känna hans kärlek, som är långt mer än någon någonsin kan förstå. Så ska ni uppfyllas av hela Guds fullhet. ‘

Efesierbrevet 3:16-19

Jag tror att han kommer snart.

Allmänt · Barn · Bilder · Jesus · på Sonja · Trygghet · Vittnesmål om Jesus

När man försöker höra vad som pågår men bara hör brus

Idag har vi varit ute flera gånger i snön, har även varit ute själv och bara gått. Har haft en så bra ledig vecka senaste veckan, en underbar start på 2021.

Som ni ser var mängden snö patetisk men vi körde ändå om och om igen, uppför backen och nedför backen, och det var så roligt att se lillens glädje när han körde ”som med en bil”.

Jag älskar mitt liv så mycket. Tänk att jag får vakna varje morgon och veta att Gud finns och att han är god. Varje andetag som jag andas så känner jag honom där. I 30 år tyckte jag att det blev allt tyngre att andas, och det blev bara värre att bära tyngden som låg osynligt över bröstet, så svårt att leva med avgrunden som växte där inne. Men nu är det skönt att få luft och att känna hjärtat slå. Där avgrunden var känner jag värme.

Jag tycker att världen är hemskt rörig och när jag försöker avläsa vad som pågår så brusar det bara. Det är sådan väldig röra, så mycket förvirring och dubbla budskap i allt. Så mycket är fel. Kommer det brisera? När? Hur? På grund av vad? Sen har vi vardagen också, och alla relationer, som alltihop bär på sitt.

Min stora tröst när jag är osäker på hur det kommer bli, är min Jesus, som jag får vakna med varje dag. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Och om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty han är med mig. Hans käpp och stav, de tröstar mig.

Gröna ängar
Bilder · Jesus · Kristendom · på Sonja · Tidningsutklipp · Vittnesmål om Jesus

Jag var med i Göteborgsposten

Jag var med i Göteborgs-Posten häromveckan i en artikel om människor som bytt tro/börjat tro senare i livet. Ni kan läsa den här, men tyvärr bara om ni är prenumeranter. Jag är själv inte prenumerant (jag köpte en papperstidning på det gamla goda viset).

Andra intervjuas också och är med, bland annat en fd präst i Svenska kyrkan som gått över och blivit muslim i Marocko. När jag läser anledningarna till att han lämnar, att treenigheten enligt honom är ologisk och hans undran om ”Jesus verkligen behövde dö på korset” så blir jag sorgsen att någon utan en stadig uppfattning om det, har varit en som ska leda personer fram till korset och sedan hjälpa dem att förstå och följa Jesus. Och då tänker jag att det var bra att han lämnade sin post. Så kan han testa Islam där borta i Marocko och förhoppningsvis komma tillbaka senare mer genuint troende och inte nödvändigtvis som präst.

Hon som gått från Svenska kyrkan och blivit katolik kan jag delvis förstå. Katoliker håller på med direkt frånstötande saker som jag får obehagsrysningar av, men jag förstår bekymret hon hade:

”Febe säger att hon uppfattade Svenska kyrkan som mer och mer urvattnad. – Det handlade inte längre som att Gud ska äras och människorna föras till frälsning. Det handlade mer om att vi ska bejaka alla människor, klappa på axeln och säga att allt är gott och bra. Men Jesus sade inte bara ‘den som är utan synd kan kasta första stenen’. Han sade också ‘gå din väg och synda inte mer’, men det senare hörs väldigt sällan.”

Amen sister. Denna kritik passar inte bara in på delar av Svenska kyrkan (Svenska kyrkan är blandad!). Många församlingar leds av rena ”människan står i universums centrum”-katastrofen. Det finns bra och dåliga församlingar och både lämpade och olämpliga församlingsledare i alla samfund. Därför är det så viktigt att vi har vår egna relation till Jesus och Bibeln, så att vi inte låter vår tro vara beroende av nån annans tolkningar eller beteende.

Bibeln · Bilder · Illustrationer · Jesus · Kristendom · New Age och annan andlighet · Trygghet · Vittnesmål om Jesus

Två exempel på hur småbarnsliv inte är ett hinder för att vara med Gud

Så här skrev jag i det här inlägget:

”Jesus älskar min familj! Den står inte i vägen, den är en av hans vackraste gåvor och han använder den dagligen som ett medel för att visa mig vem han är och vem jag själv är hos honom, och jag kan bara tacka honom och älska honom ännu mer”

Och jag tänkte ge två exempel på hur jag menar att det tack vare Messias inte alls är nödvändigt att fly undan vardagen för att finna sin identitet och meningen med livet:

Exempel 1 – ”säg gärna vad du vill, men i slutändan är min vilja som gäller”

Jag var ute med 2-åringen och frågade honom vad han tyckte att vi skulle göra. Jag sa ”vad vill du göra? Du får berätta, men i slutändan så är det ändå min vilja som gäller”, och jag log för mig själv, för har jag inte läst något liknande nånstans?

“Och detta är den tillit vi har till honom, att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss.” 1 Joh 5:14

När jag sa till min son att han får komma med förslag så menade jag vad jag sa. Frågan var inte ”du kan tala, men jag lyssnar inte”, jag ville ärligt höra vad han ville göra och han kan påverka hur vi gör, men hade han pekat mot något olämpligt, om han velat påbörja något som jag visste att han inte skulle orka, osv, så skulle jag ha sagt nej. Men väljer han något inom ramarna för vad jag tycker är lämpligt så säger jag ja!

I detta så kom jag lite lite närmare Gud, för denna stund med min son blev också en stund med min Gud.

Jag kan ge förslag och fråga min Gud det jag har på mitt hjärta, men det är i slutändan endast Guds vilja som gäller. Och det är inte tyranni från en arg och sur Gud som inte bryr sig om min åsikt, det är trygghet och omsorg från en himmelsk förälder som älskar och känner mig och helhetsbilden bäst.

Exempel nummer två – ”Här är nycklarna så att du kan låsa upp dörren”

När vi börjar närma oss hemmet så brukar jag ge 2-åringen nycklarna och säga att han måste hjälpa mamma att låsa upp dörrarna när vi kommer fram. Han håller då för det mesta nycklarna hårt i nävarna, och när vi kommer hem klättrar han ur vagnen och låser fokuserat upp dörren.

Då kallar jag honom mammas lilla dräng, och hela han strålar eftersom han vet att han är viktig och har uppgifter att utföra, och vi delar en stund ihop som gränsar mot något övernaturligt, det liksom fyller bröstkorgen.

I detta kom jag ihåg ett annat Bibelord:

”Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen.” Matteus 16:19

Vi kristna är Guds utsända på jorden. Han behöver inte vår hjälp (precis som jag egentligen inte behöver min sons hjälp att öppna dörren), men vi får hjälpa honom ändå. När vi gör hans vilja, och vi förstår och gör en uppgift tilldelad från den som skapat oss och älskar oss, då fyller närvaron och samförståndet ibland hela bröstkorgen.


Nu har jag berättat om hur Gud kan komma nära och hur han kan använda vardagen och småbarn för att undervisa mig personligen om Honom själv på ett sätt som är på min nivå och som jag kan förstå.

Barn är inte ett hinder – de är ett medel (och har man inte barn använder han andra medel)

En del säger att Bibelns Gud är ”patriarkal” på ett sådant sätt att han är dålig för kvinnor, men det är ett mycket verklighetsfrånvänt påstående. 

Gud värnar kvinnor och han är intimt förtrolig med oss om andliga ting på ett sätt som män och kvinnor i andra andliga praktiker inte kan komma i närheten av.

Han talar till oss i det gömda och innesluter oss i sin person på ett sätt andra för det mesta inte kan se, och vi får vara med och göra hans vilja på ett sätt som inte alltid erkänns av omvärlden. Jag tror att många kvinnor skulle må väldigt bra av att få förstå hur jag menar.

”Herren låter sitt ord förkunnas, stor är skaran av kvinnor som kommer med glädjebudet” Ps 68:12

Tror man att pengar, status och makt är det bästa en människa kan få, så har man blivit lurad. Som kristen så vet man att det bästa en människa kan få är gemenskap med Gud.

Med Gud förlorar kvinnor inte på att vara omvårdande och att ta emot och ta hand om de i samhället som behöver omsorg. Äldre, handikappade, barn (yrken/sysselsättningar som kvinnor ofta väljer). Guds lön är dock gömd och kan till synes verka värdelös för de som inte känner Honom, då de inte har del i det himmelrike som Jesus talar om.

”Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud” 1 Kor 1:26-29

De här händelserna med 2-åringen beskrivna ovan visar naturligtvis inte hela bilden av vem Gud är eller de här Bibelorden, men de ger mig ledtrådar, som små pärlor Gud gömt för mig att hitta i livets åker. Och när jag hittar dem blir jag glad, och han blir glad, och vi delar den glädjen. Gemenskap med Livgivaren.

Förr kunde jag känna att jag ”slösade” mitt liv när jag gjorde tråkiga sysslor. Så känner jag väldigt sällan nu för tiden. Jag har blivit befriad från mycket bitterhet kopplat till vardagen (inte all, jag är rätt gnällig av mig), och all den bitterhet som var kopplad till mig i rollen som kvinna är borta.

Det finns ingen som helst anledning att vara bitter för att man är kvinna.