Betraktelser · Bibeln · Bilder · depression · Illustrationer · Jesus · Kristendom · Psykisk ohälsa · Vittnesmål om Jesus

Sometimes I want to give up everything

Något jag har märkt och konstaterat mycket starkt är hur låg stresstålighet jag har.

När de byggde om i badrummet förra året så fick jag blödande tandkött, så svår magvärk varje dag så att jag knappt kunde stå upprätt, och så fick jag min första panikattack sen jag kom till tro.

Min gissning är att mina chanser att överleva i det vilda är ungefär samma som en Chihuahuas chanser.

Har jag mer än en sak att göra på en dag utöver jobb, hushåll och att ta tillvara på barnen så får jag direkt känslan av ”totalt fullspäckat schema”. Jag har inte tid med vänner. Hur ska man ha tid att umgås med folk när man samtidigt ska ha koll på att styra sin kropp? Händer ska lyftas, man ska undvika att vara oförskämd av misstag, fötter ska kläs med skor vid rätt stund, och dessutom ska man hålla koll på mat och kläder och damm på möbler och golv. För att inte glömma hygienen. Hur gör folk för att hinna och orka med något utöver detta?

help

Orsakerna till att jag förmodar att jag skulle varit död om jag inte fått insikt om Gud är flera, men en av dödarna jag höll på att dö var faktiskt utmattningsdöden. Jag hade så mycket att hålla reda på och så många tankar att bära. All min kraft gick åt att hålla ihop. Men det var förstås ingenting som någon såg på utsidan. På utsidan såg det ut som att jag inte höll reda på något.

Den här bilden älskade jag för det var precis så här

give up everything

Jag brukar säga att när Jesus kom så blev han kraften som håller ihop skärvorna av mig själv. Jag har många skärvor, och jag undrar hur skör jag är egentligen? Väldigt skör uppenbarligen. Utan honom vittrar jag sönder och faller i bitar.

Förr hade jag en t-shirt som jag bar ofta, jag älskade den. Motivet såg ut exakt så här:

banksy-girl-shooting-head-butterflies-i-shot-my-head-butterflies-photo-this-photo-was-uploaded.gif

Jag tyckte om den för att den harmoniserade med mig. Jag blev glad av att se på den.

Men nu när jag såg att min dotter hittat den och hade på sig den för ett tag sen så tyckte jag att den enbart var hemsk.

Jag har fortfarande skärvor, men Gud håller ihop dem och han fyller bitarna med syre.

Jag tänker att det är lite som kroppsdelar som har drabbats av kallbrand, och så helt plötsligt får de fungerande blodcirkulation och börjar leva igen. Så gjorde han med skärvorna, när jag gav dem till honom och bad honom rädda mig. De var döda men han gav dem liv. Hela jag fick liv igen, ett nytt liv. Det är det som är pånyttfödelsen.

‘”Jesus svarade: Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike”
Nikodemus sade: ”Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?”

Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt…”‘ – Joh 3:3-8

Innan jag mötte honom upphörde jag till slut att se meningen med att försöka. Om man liks är som stoft i vinden, vad är det då för idé att kämpa? Vad är det för idé att lyckas, om man nu gör det? Hur bra känns det, och hur länge känns det bra? Hur kan det vara värt kampen, om man ändå förblir tom inuti och blir till jord efteråt?

Men ni vet väl vad Jesus säger?

Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. ”   Matteusevangeliet 11:28-29

‘ Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in och gå ut och finna bete. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd. ‘ Johannesevangeliet 10:9-10

Är han ett lyckopiller?
Nej. Han är vår frälsare, och han lovar inte lycka i det här livet, tvärt om. Livet är som det är och Gud låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga (Matt 5:45).  Det betyder att både gott och ont kommer att hända alla oavsett om man tillhör Honom eller inte. Det han lovar är att gå före, bredvid och bakom, med liv, hopp, stöd, och med tröst och med helande på sätt som vi för det mesta (aldrig?) ens kan föreställa oss i förväg (han är väldigt annorlunda mot den här världen). Han visar att livet är en helig gåva och han gör det värt att kämpa. Och sedan, när tidsåldern är slut, så blir gemenskapen utan glappkontakt.

”Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet som du blev kallad till och som du bekände dig till genom att inför många vittnen avlägga den goda bekännelsen” 1 Tim 6:12

”Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då ska vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt, liksom jag själv blivit fullkomligt känd. Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken” – Paulus 1 Kor 13:12

Bibelcitat · Bibeln · Bilder · depression · Jesus · Kristendom · Psykisk ohälsa · Skärmdumpar · Vardag

Titta vad jag hittade!

Jag hittade min fina tygpåse som jag lät trycka 2016, jag trodde att den kommit bort i flytten!

IMG_2799

Och det där Bibelordet från Jesaja. Det finns en särskild anledning till att jag valde just det ordet. LÅT MIG BERÄTTA.

Rätt långt innan jag kom till tro på Jesus, när jag var omkring 23-24 år kanske, fick jag se en inre syn. I den synen såg jag ett spjut som skar genom luften och jag förstod att det spjutet var jag. Nån gång, på nåt sätt, så skulle jag bli ett spjut.

För mig var betydelsen att det skulle bli bra. Att tyngden som låg över mig skulle lätta och att jag skulle susa fram utan hinder. Jag tog det som ett löfte. Löfte från vem? Ja det funderade jag konstigt nog inte så mycket på. Återkommer till det längre ned.

Jag tolkade i alla fall synen som att jag skulle slå igenom och göra karriär inom nöjesbranschen. Det var min dröm, och jag kände att jag ständigt var på gränsen till någon form av genomslag.

Jag minns att jag berättade för min vän Lotta Losten att jag skulle bli ett spjut. Hon skrattade till och undrade vad tusan jag menade. Tror till och med hon nämnde det här med spjutet på sin blogg en gång.

Jo, kolla i det här inlägget på hennes blogg. Inlägget är från februari 2011.

spjutspets.jpg

(Oj vad jag börjar sakna henne när jag läser det här!)

Det här löftet om att bli ett spjut muntrade upp mig i mörka stunder och fick mig att fortsätta kämpa.

En dag så blev det så att jag blev inbjuden till Schulman show. Ni vet Alex Schulman. Jag tänkte att yes nu händer det. Jag åkte till Stockholm och var med men det gick inte bra alls. Jag har väl sällan känt mig så obekväm i mitt liv och jag förstod inte vad Alex Schulman och Fredrik Wikingsson pratade om. Efteråt kunde jag läsa kommentarer som sa att jag var ett helt menlöst mähä och så tråkig som en människa kan bli.

Egentligen tror jag att jag var ovanligt skonad från otrevligheter men jag tog det väldigt hårt ändå. Jag gjorde så gott jag kunde med att packa in känslan av att vara misslyckad i barriärer men det gick inte så bra. Jag hade ingenting i nöjesbranschen att göra, det stod klart, och jag visste inte om jag hade något att göra som levandes människa över huvud taget.

Schulman show var inte mitt enda misslyckandet heller förstås. Ett tv-produktionsbolag bjöd till exempel in mig en gång för att jag eventuellt skulle bli en del av ett nytt humorprogram i en av de etablerade tv-kanalerna och jag åkte på mötet, såg vad de hade att presentera, och så sa jag att det där är inte humor, det där är obehagligt, och att jag aldrig skulle kunna göra sån tv.

Jag menade visserligen det jag sa,  men jag hade kunnat lägga fram det på ett annat sätt. Min sociala förmåga har aldrig varit på topp och kommer nog aldrig att bli på topp heller (och Gud vet att jag gör så gott jag kan). Ni anar inte hur många gånger jag sett den här intervjun med Pelle ”Nordpolen” Hellström och relaterat till exakt 100%.

Det finns flera som har trott och hoppats på mig inom nöjesbranschen men jag har inte mäktat med. Både framgång och motgång har stressat mig.

Och jag kände bara efter de här erfarenheterna att jag aldrig någonsin skulle kunna jobba med nöje. Jag är inte av det rätta virket.

Man brukar säga att det som kännetecknar de som når yrkesmässig framgång är deras förmåga att ställa sig upp efter motgångar och kämpa i alla lägen. Och sån är inte jag. När jag misslyckas så lägger jag mig ned och dör.

Och det var väl vad jag gjorde nånstans där efter Alex Schulman show, då jag förstod att jag aldrig kommer att bli något nöjesspjut. Och för första gången så började jag ifrågasätta vad det var för inre syn jag haft egentligen.

Var kom den ifrån? Och varför la jag sån tyngd vid den? Efter att i flera år hållit fast vid det här spjutet som ett löfte om en meningsfull tillvaro så släppte jag det och tänkte inte på det mer. Nu visste jag inte längre vart jag var på väg över huvud taget. Förr hade jag haft nån form av riktning. Men vad var målet nu? Varför kämpa för att klara dagen när man vaknar upp nästa dag och eländet bara börjar om på nytt igen? Frågorna värkte samtidigt som jag försökte hålla samman ett liv jag inte förstod mig på och inte såg någon mening med.

Så kom till slut den där välsignade dagen den 25 augusti 2015 då Jesus plockade upp mig och visade mig meningen med allt.

Och en dag, nån månad efter det, när jag var ute med hunden och lyssnade på Bibel 2000 på Spotify, så kom jag till Jesaja 49:

”Hör på mig, ni kustländer, lyssna, ni folk, som bor i fjärran. HERREN kallade mig när jag ännu var i moderlivet, han nämnde mitt namn medan jag låg i min mors sköte. Han gjorde min mun lik ett skarpt svärd och gömde mig under sin hands skugga. Han gjorde mig till en vass pil och dolde mig i sitt koger”

Det var som tiden stannade. Jag minns vädret. Jag minns hunden. Jag minns precis var jag stod när synen på nytt spelades upp i mitt inre och jag kom ihåg. Och jag insåg att jag hade missförstått: det var inte ett vasst spjut. Det var en vass pil!

Är jag en vass pil nu då? Nej och inte är min mun likt ett skarpt svärd heller, tvärt om, hindrat tal är ett av mina största problem här i livet (skriva kan jag, tala kan jag inte). Fast. Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus. Livet med Jesus är inte som livet var innan. Löftet lever än.

IMG_2797

 

Betraktelser · depression · Jesus · Psykisk ohälsa

Lat och oduglig människa

I förrgår glömde jag bort att jag vart sjuk så när jag på eftermiddan blev så trött att jag inte orkade stå upp så trodde jag att det blivit något fel på mig. Jag låg och grät och kände mig som världens sämsta. Jag fattade inte ens att jag hade feber och jag tänkte inte på att smärta kan påverka, utan jag trodde bara att jag var lat.

Jag tror att det kan bli så efter att ha varit deprimerad hela sitt vuxna liv, man faller lätt tillbaka i gamla tankemönster att man inte orkar för att man är lat. Jag har väldigt ofta inte orkat göra saker på grund av min mentala ohälsa, men eftersom jag hade mått dåligt en så stor del av livet och inte visste något annat så antog jag att jag inte orkade saker för att jag är en lat och oduglig människa. Jag trodde att bara jag bestämde mig ”ordentligt” så skulle jag orka, men eftersom jag inte bestämde mig ”ordentligt” så var min trötthet nåt jag valt själv.

Så att jag är lat och oduglig är en sån där sak som har legat rätt djupt rotat i min självbild och jag glider rätt lätt tillbaka dit om jag inte är vaksam.

Hehe om ni bara visste hur ofta jag står och orkar göra saker och liksom är helt FÖRUNDRAD över att jag faktiskt gör saker när jag har kraft till det! Och att anledningen till att jag inte orkade förr var mer för att jag inte hade nån källa att ösa kraft ur, än att jag var lat. Och hela tiden så tänker jag på Jesus, för att det är han som ger mig kraften.

Kraften till att städa toaletten, kraften till att klä på mig, kraften till att gå ut och gå, att umgås med barnen, att möta människor (det är det svåraste men det har blivit mycket lättare), att möta LIVET.

Det är inte så ofta man pratar om det. Att Jesus ger kraft att städa toaletten.

Alltså – jag är inte direkt nån högeffektiv prestationsmaskin (LOLZ) efter att jag tog emot frälsningen i mitt liv och jo jag är bekväm av mig, det är jag – men om jag bara kunde visa er skillnaden på nåt sätt så skulle ni förstå! [riktar blicken på er som inte förstår] Förgrömmade ungar! [hytter med näven]

cleantoilet

depression · Jesus · Kristendom · Musik

Ibland försöker jag skriva mindre om Jesus här på bloggen

what you say.jpg

Känner du dig otillräcklig? Som att hela världen håller på att falla över dig? Undrar du vem du är?

Att tro på Jesus är att också tro på det han säger om dig. Jag visste inte det när jag tog emot honom för tre år sen. Jag hade ingen aning om att någon kan vara så älskad som jag är. Jag visste inte att känslan jag hade som barn, att jag är viktig och att det finns ett syfte med mitt liv (en känsla som jag tappade bort rejält sen så till den grad att jag inte ville leva mer), faktiskt är sann.

kastaboll1.jpg

Ibland försöker jag att skriva mindre om Jesus här på bloggen. Jag tänker att folk vill läsa om andra saker. Men hur jag än försöker så är det som att händerna inte vill göra annat än att skriva om honom. Det gör typ ont att låta bli. Jag vill egentligen inte låta bli. Jag tror att det kan vara så att mina händer är skapta till att skriva om honom.

Jag kan tänka att jag borde vara mer taktisk för att få fler läsare. Skriva lite mer om saker som jag tänker mig att andra människor tycker är vettiga och sen blanda upp med Jesus då och då. Men det går inte. När jag försöker så börjar det ändå bara handla om honom till slut.

Jag kan ibland tänka att jag ska försöka vara en annan typ av kristen. Jag ser andra kristna och kan tänka att jag borde vara lite mer som dem och att det vore bättre och mycket vettigare. Men jag börjar misstänka att när jag gör det så respekterar jag inte hur Gud har format just mig.

Om alla bara kunde förstå vem han är och vad han har gjort och gör.

I keep fighting voices in my mind that say I’m not enough
Every single lie that tells me I will never measure up
Am I more than just the sum of every high and every low?
Remind me once again just who I am, because I need to know 

You say I am loved when I can’t feel a thing
You say I am strong when I think I am weak
You say I am held when I am falling short
When I don’t belong, oh You say that I am Yours
And I believe, oh I believe
What You say of me
I believe

The only thing that matters now is everything You think of me
In You I find my worth, in You I find my identity,

You say I am loved when I can’t feel a thing
You say I am strong when I think I am weak
And You say I am held when I am falling short
When I don’t belong, oh You say that I am Yours
And I believe , oh I believe
What You say of me
Oh, I believe

Taking all I have and now I’m laying it at Your feet
You have every failure God, and You’ll have every victory,

You say I am loved when I can’t feel a thing
You say I am strong when I think I am weak
You say I am held when I am falling short
When I don’t belong, oh You say that I am Yours

And I believe, oh I believe
What You say of me
I believe
Oh I believe , yes I believe
What You say of me
Oh I believe 

– You say av Lauren Daigle