Bibeln · Bilder · Jesus · Kristendom · Matlagning · på Sonja

Idag fyller jag tre år!

IMG_2400

Nu har det gått tre år sen jag bad till Jesus att rädda mig och han kom, i egen hög person, och drog mig upp ur slam och dy och satte mina fötter på fast mark. I mitt hjärta som var så mörkt tände han ett ljus av liv och värme och han visar mig vad kärlek är. Han är min dagliga tröst och jag är väldigt tacksam för hans enorma tålamod, för till mig går det åt mycket tålamod!

Fick dagen till ära hemlagad lasagne och tårta av min familj!

Allmänt · Betraktelser · Bilder · Familjeliv · Gravid · Jesus · Matlagning · på Sonja · Skärmdumpar · Vardag

Vad har hänt med mitt hår?


Senaste veckorna har jag inte tvättat håret med schampo alls. Ändå blir det inte flåttigt. Jag har försökt sluta med schampo mången gång utan att lyckas. Jag har tvättat håret med bikarbonat och såpa och allt möjligt som gjort att håret stinker och kliar. Men nu har jag inte gjort något alls. Och: inget flått.

Ja jag vet. Det är förmodligen hormonellt. Det är antagligen på grund av graviditeten. Så fort ungen är ute så går väl mitt hår tillbaka till att bli flåttigt med regelbundna mellanrum och jag, som är omedveten och inte orkar kolla upp allt jag köper, köper väl säkert nåt schampo fullt med microplaster som åker ut i havet och förgör allt som är heligt (jag skojar bara! det allra heligaste som finns kan inga microplaster i världen nånsin förstöra! värt att tänka på ni som vill ha något att hålla fast i mitt i all denna förgängelse och känslan av att sitta fångad på ett sjunkande skepp) (jag snackar alltså om Jesus som vanligt, det är han som microplaster inte har någon makt över) (ej heller blöjberg)

gravid med hår

Här är jag. Höfterna luckras upp, bäckenet mjuknar, ryggen känns stabil som en banan och när jag ligger ner kommer det ljud ur strupen som påminner om ljuden i Stephen Spielbergs Jurassic Park. Men håret är bra. Bättre än på många år.

Och när jag ändå bloggar om vardagens små viktigheter. Här är en sak till för er att bita i: 

TACOS MED ”TACOKYCKLING” BÖR ELIMINERAS. Fick detta erbjudande från *en mataffär* som påminde mig om det.

tacobajs

Och jag blir så besviken på dem att de ens kommer med denna vridna idé. Vad tusan har kyckling med tacos att göra? Tacos äter man med köttfärs.

Jag har prenumererat på Linas Matkasse ett tag och jag kan säga att hon ständigt vill uppmuntra till nya spännande (det är säkert så de formulerar det, ”nya och spännande”) tacovarianter så ca varje gång det är nåt med tacos med i matkassen så är det med… kyckling. Jepp, det är så ”nytt och spännande” inom tacorecept tydligen definieras. Man byter ut färsen mot kyckling.

Och jag bara skakar på huvudet.

Jag gör gärna tacos med olika sorts färs. Jag kan även göra tacos med vegetarisk soja-färs, det är gott. Men kyckling som inte är en färs? Det är dumheter. Det är olämpligt och det är dumheter, två ovälkomna saker på en och samma gång.

Nej nu börjar det närma sig middagstid. Vet ej vad vi ska äta men vet vad vi inte ska äta i alla fall, och det är bra.

 

Allmänt · Betraktelser · Bilder · Familjeliv · Jesus · Jobb · Matlagning · Skärmdumpar

Två saker som fått mig till tårar idag

Jag har blivit så blödig det senaste men idag måste det ha nått nån slags kulmen. Ögonen har blivit oväntat överbefuktade  flera gånger idag och dessutom på jobbet. 

Här är anledningarna till mina tårstänkta stunder:

    1. Kvinna födde barn i bakluckan i Östra sjukhusets parkeringshus
      Jag bara tänkte mig känslorna som måste gå genom en ung födande mammas huvud när hon rätt upp och ner måste föda i en baklucka när hon säkert förväntat sig att föda inne på en avdelning. Det var nästan så jag kunde förnimma dramatiken när navelsträngen låg kring halsen och höra barnets första skrik, och så barnmorskornas reaktioner när de till slut kommit ned till parkeringen och fann den nykläckta lilla familjen där i garaget som säkert luktade av motorolja och fostervatten. Det är så dramatiskt och vackert, och så blandningen mellan parkeringshus och ett nyfött barn. Wow. f7f

      Min mamma födde förresten min lillsyrra i en taxi en gång i tiden. I en korsning i Tallträsk. Även syrran hade navelsträngen runt halsen men det löste barnmorskan hjältemodigt och handfast. Alltid när vi for till Lycksele brukade mamma peka mot den där korsningen i Tallträsk och utropa: DÄR FÖDDES VANJA. Och så såg man mot den slätstrukna grå infarten och förstod att även på oansenliga platser har det skett storslagna ting. Här kan ni se på infarten i google maps om ni vill. Här är min lillasysters instagram. Som sagt: storslagna ting.

2. Den här bilden:

Screenshot_20171110-112341

Den fick mig att tänka på mina två födelsedagar, 25 januari då jag föddes av min jordiska mor och 25 augusti då jag blev född på nytt av min himmelska far. Jag minns inte min första förlossning men min andra var väldigt speciell och ja… det är helt enkelt stort när man alltid undrat och plötsligt får inse meningen med livet.

3. Den här plastkorven fylld med köttfärs som vi fick med Linas Matkasse.

 

meatfaers i korv

Med risgrynsgröt är det väl acceptabelt och man kan stå ut när det rör sig om sylt, men köttfärs..? Vad kommer härnäst? Grädde i mjällschampoflaskor? Man packar inte in köttfärs i plastkorvar. Sjukt opraktiskt också för köttfärsen är helt kompaktiserad och hård och står man inte och finfördelar det noga så blir det klumpar när man steker det. Fast nej jag började inte gråta av köttfärskorven. Men jag kunde inte låta bli att posta om det när jag såg bilden liggandes i mitt bildgalleri. Det är därför bara de två första punkterna i denna lista räknas. Den här sista kan ni ignorera. 

Allmänt · Bilder · Familjeliv · Matlagning · Vardag

Jag ska bli en bullmamma (tror jag)

Häromdan dök ordet bullmamma upp på TV. Mitt ena barn lös upp och sa direkt ”det är väl en sån som du!”.

Jag blev väldigt förvånad men efter en snabbcheck så visade det sig att barnet ifråga trodde att bullmamma betyder ”en mamma som sitter i soffan och äter bullar”.

Det fick mig att tänka. Kanske ska jag ta och bli bullmamma. Alltså en riktig bullmamma. Jag menar – det är aldrig för sent!
Den bästa tidpunkten för att plantera ett äppelträd var 50 år sen. Den näst bästa tidpunkten är idag. Jag är 32 år. Än är jag ung och vi äger en kavel. Den ligger i ett skåp. Vi köpte den i tisdags. Hur svårt kan det vara att välkomna barnen hem från skolan iklädd förkläde?

Sagt och gjort. Jag tog på mig ett förkläde och började baka bullar. Det hade jag inte (såvitt jag minns) gjort sen jag var 17 år och bakade åt deras pappa – som otacksamt la in bullarna i ett skåp och lät dem mögla. Jag förlåter honom aldrig för det!! Eller, ja.. det måste jag ju nu när jag är kristen. Nevermind.

Jag blandade ingredienserna och medan jag stod där och knådade degen vände jag mig upp mot taket (eller egentligen så var det faktiskt skyn som jag vände mig mot) och så sa jag till min himmelska Far så här: Det här är sååååå tråkigt. Jag sa det flera gånger. Det blev inte roligare för att jag sa det men det kändes bättre.

Trots blandade känslor så blev bullarna i alla fall till slut klara. De var inte i närheten av min mammas goda bullar. De blev liksom små och förtorkade på något sätt. Men de var slutförda och inte helt oätliga. Och det här är det bästa av allt: Min son älskade dem. Och han älskade dem lite för mycket för att det skulle vara för att vara snäll och vänlig. Jag förstår inte varför eller hur. Men han tyckte om dem.

Så jag tänker inte ge upp! Klart min son ska få mammas bullar även i fortsättningen. Förhoppningsvis kommer de bli godare med tiden. Jag kan redan nu tänka mig saker som jag kan göra annorlunda nästa gång för att de ska bli godare.

I egen kraft är det omöjligt. Men med Guds kraft är allt möjligt. Stay tuned.